Agilitycomeback!

I dag skulle vi varit på agilitykurs med matte men i går dök det upp saker som gjorde att matte var tvungen att vara hemma och göra lite fruuppgifter på eftermiddagen. Någon annan glad människa och jycke fick ta vår plats och instruktören slapp få hjärtinfarkt. Nåväl vi åkte till Forserum med Luna för att tävla. jag har tävlat en gång för länge sedan då rymde jag från plan och snodde korv av en tant i publiken. Matte lade märke till att jag verkade vara laddad i går och bestämde att jag gott kunde göra ett nytt försök. det var snö och minusgrader ute, ingen snö i ridhuset men märk väl minusgrader. Matte hade dock för en gångs skull tänkt till och hade både tröjor och jackor på oss samt buren med flera filtar i. Luna var med med sin tjocka päls.Den hade varit go att värma sig i. Först ville jag inte hoppa alls på framhoppningen men fick lite gottis av matte och kom på att det var lattjo trots allt. Kajsa tog ett extra hinder på sin runda som vanligt och blev DISKAD. Matte var förstås ändå nöjd med krypet. Jag däremot tog det hela lite mer allvarligt och NOLLADE. Matte nästan svimmade. sen fick jag inte vara med mer. Matte säger att hon inte vill utmana ödet d.v.s. mig. Men jag tror det beror på att hon inte ville knäcka Kajsas självförtroende. I nästa klass var det knixigt som bara den, många kruxiga vägar att ta. Mot alla odds var Kajsa den enda som lyckade bra där och hon VANN. Nu dog nästan matte. Fina rosetter fick vi och jag valde ett smaskigt ben som pris, Kajsa fick inte välja för matte valde ut nån larvig aktiveringsleksak åt henne. Luna var inte i form och stressade upp sig så att hon nästan började äta på sin matte. I morgon skall matte få den stora äran att kasta en tom läskburk fylld med skruvar efter henne om hon börjar tugga på sin matte. Då är ju inte burken tom längre förresten...Som vanligt väcker syrran och jag uppståndelse med våra väsen. När vi gick och fikade i deras klubbstuga lyckades jag hoppa upp i soffan och sno en köttbulle från en smörgås. Den var inte mattes. Fast matte hade köpt korv till mig och Kajsa. Man får korv om man är duktig hund på agilitytävling viskade syrran. Nu förstår jag plötsligt vitsen med agility!!!Agility= KORV.

R.I.P. Qvickelyckans Evyos.

Himlen har fått en ängel till! Lyckost Sankte Per! Min syster Evyos har blivit påkörd och är död. Vi var helsystrar och precis lika vackra, precis lika snälla, precis lika princesslika och precis lika underbara. detta säger inte lite mina vänner! Nu får jag själv försöka föra dessa goda egenskaper vidare! Kanske skickar Evyos ner lite av sig till någon av mina och Jacks kommande valpar!? Hela min familj är jätteledsna och sänder varma tankar till Evyos familj och till goa Lena uppfördare.

Stilla i Buskvarna!

Här är allt lugnt nu för tiden. jag är av med mitt bandage och livet går vidare trots min skadade sporre. I helgen är det så dax för syrran att göra bort sig igen på sin första inomhustävling. Jag få¨r väl hänga med som sällskap, matte skall höra om hon kan efteranmäla mig. jag visade mig på den styva linan i söndags på Kajsas träning. Jag har kommit över min rädsla för rasande hinder. Matte säger att jag utvecklas positivt; det tog bara knappt ett år från det att jag välte ett hinder över mig själv till jag vågade hoppa igen. jag jobbar som ni vet med mitt inre. kognitivt som det heter. Lugnet avbryts dock i bland när valpen Mozrt kommer hit. han är faktiskt en kul kille. Jäklar vad vi leker med honom. Jag tröttnar fortare än syrran, syrran och valpen kan leka hur länge som helst. Han är outtröttlig verkar det som. Jag är mycket nöjd när han blir hämtad. Har alltid en liten oroskänsla av att han kanske trots allt kommer att flytta in här. Matte säger att det inte är så men jag vet inte om det går att lita på henne.

Jag lever!

Som ni vet har jag varit nära döden den här veckan. Jag har linkat fram på tre ben och gladeligen viftat med min bandagerade tass till matte och husse. Matte pratar om att jag försöker dra fördelar av min skada sk. sjukdomsvinst. Hon vet inte hur det känns att knäcka klon på sporren. det är inte många som vet det. Varje kväll har matte klippt upp bandaget och lagt om det igen. Ni som vet vem min matte är kan förstå min rädsla när matte har en sax i handen och mitt smala ben i ett fast grepp. Jag har ömsom gråtit och ömsom skakat av skräck. Försökt slingra mig ur järngreppet hon har hållit mig i men utan resultat. I förrgår kväll tappade jag äntligen klon och jag slapp bandaget. Nu kan jag inte längre kräva att bli buren ut och upp och ner ur sängen. Matte har i alla fall tagit fram vetevärmaren igen! Vi blir väldigt uppspelta när den körs i micron. Sedan äntrar vi den likt en surfare på sin bräda fast vi har vår vetevärmare i soffan. I dag har vi varit barnvakt åt Mozart igen. Kasja har haft en toppendag med honom jag håller mig undan är inte så förtjust i att smaka på de där vassa gaddarna. Kajsa är inte rädd längre utan busar på som förr! Mozart är med på noterna och det är inte långa sekunder som de tär lugnt i huset.

Skadad!

I dag var vi ute på promenad med matte på morgonen. Vi gick till Folket park! Där är det kul att springa om det inte är folk där. det var det inte på morgonen i dag. Matte släppte oss för det är så fint inhägnat och stora härliga fält att springa på. Denna morgon tyckte en hare också att det var härligt att springa. Han hade nog inte räknat med att vi skulle vara där. Jädrar i havet vilken fart det blev jag gav upp ganska snart men syrran jagade iväg skrället åt fanders. Matte var verkligen förargad. Vi var inte mycket värda. När vi gick hem, matte tog långa bestämda kliv och vi småsprang bredvid, jag var som vanligt ollonlila från topp till tå efter min jakt, såg matte att jag blödde ymmigt (nåja.../matte)från höger ben. Matte brydde sig inte utan tyckte på nåt konstigt sätt att jag fick skylla mig själv. När vi kom hem duschade hon mina ben och såg att klon på sporren var trasig. Hon ringde min uppfödare Lena och fick beskedet att avvakta. Sedan plockade matte fram första hjälpen kitet som jag vann på någon utställning för länge sedan. det blev bandage på benet och jäklar vad ont det började göra då. Jag är verkligen handikappad nu.

Jag lever!

Jag är inte död om någon varit orolig! Jag är visserligen halvdöd men orsaken till min bloggtorka är min eländiga matte. Som vanligt...Hon har suttit vid datorn i hundratals timmar och knattrat på något larvigt examensarbete. Jag tog valpkursexamen men inte höll jag på med sånt trams. jag gjorde ett trick sen var det klart. Jag skall nu förresten gå en endagskurs i konsten att bli inspirerad med klickar. Good luck säger jag. Min extra matte Anna skall få den stora äran att vara med. Matte kan slänga sig i väggen om hon tror att jag skall sätta mig som den snälle Lucas gör på en platta på golvet bara för att fröken Lotta klickar. Hi hi. Nåväl jag är som sagt dödstrött! Jag har varit valpvakt hela veckan. Lille Mozart (Qvickelyckans Pietro) har varit hos oss. I dag var jag hos honom och vaktade själv ett par timmar när våra mattar jobbade. Puuuu jag är snäll men det går till en viss gräns sen får ha lite stryk. han är obegripligt galen den pojken. jag har honom hängandes överallt men fostrar på rätt bra. Kajsa har varit minst sagt skeptisk och verkar njuta av att ha någon som hon kan bemästra. Hon morrar och visar hela garnityret och lägger sina pinnben på Mozarts rygg. han kastar sig som en upp och nedvänd marsipangris med sin rosa pälslösa mage i vädret. Kajsa ler. Hon fick inte vara med i dag eftersom matte inte litar på att hon vet var gränsen går. Mozart vet inget om gränser: än. I går kom Luna och hennes matte hit det var kul. Då var det fullt hus. Luna är en go tjej fast hon är en sheltie. Undrens tid äro som sagt icke förbi. I morgon kommer valpskrället vid 10-tiden. Pust. På bilderna kan ni beskåda mattes lår med blåmärke, som ni ser är det ingen likhet med mattes ben och våra ras pinnben. Sen är det Kajsa och jag och vår kompis Luna. den bilden kan illustrera att av oss inte hör dit. Slutligen är det jag och syrran och hennes valp som i brist på vinylhamburgaren nu har en vinylplastanka, död och utan fjädrar som valp. Det är liksom dax igen för Kajsa att ha valp. Ett fasligt pipande är det på nätterna när matte och husse vältrar sig i sängen och ankan hamnar under dem. Till följd att Kajsa blir orolig. Hon lägger ankan så fint bredvid matte och förväntar sig valpvakt.