tisdag 9 november 2010

Vi går i ide!


I morse när vi brutalt knuffades ut genom altandörren av vår iskalla matte hade det hänt!Det var vitt och kallt ute och isiga vindar från vättern blåste på oss. Visserligen hade matte plockat fram våra vinterjackor som vi faktiskt fick ha på oss under denna arla morgonstunds snabba toalett. Men ändå! Vi hade hellre legat kvar några timmar under täcket. Matte gnölade om att hon måste tjäna pengar till brödfödan därför kunde vi inte få ligga kvar på vardagarna. Vadå brödfödan? Vi äter väl för tusan inte bröd? I alla fall inte jag. Syrran äter förvisso till och med sopor men det gäller ju liksom inte mig som ni vet.
Som plåster på såren och för att dämpa sitt dåliga samvete fick vi leverpastej av matte när vi på kalla tassar kom in igen. Då älskade jag nästan henne!
I går kväll var matte på politikmöte då fick vi vara hos mattes kollega som är sjukskriven efter en operation. Vi är som ni vet väldigt duktiga på att ta hand om sjuklingar.Förutom att vi hoppade på hennes mage som är nyopererad. Annars var vi helt underbara! Som vanligt kan jag tillägga. För övrigt har dagen i dag gått i vilans tecken. Vi har med andra ord inte sprängt ett enda blodkärl.
Det är verkligen inte ett väder som är värt att gå ut i.
Det tycker inte ens vår matte och det säger inte lite.
Bilden ni kan beundra visar givetvis mig fast inte i dag utan en vårdag på klubben. Observera den kloka uppsynen.

tisdag 2 november 2010

Pälsangels och Lilla Laika.




In går kom allra bästa Helene med Päslänglaran Wilda och Mitzie. Jag blev så till mig att jag skrek rakt ut av glädje och trummade på med mina långa pinnben på flickornas huvuden. de fattar inte riktigt det roliga i det men de står ut. Sen fick de i tur och ordning bestiga mig och jucka litegrann, jag är precis i slutet av mitt höglöp och då får man hålla till godo med det som finns tillgängligt. Säga vad man vill men kräsen är jag då inte! (Matte: host host!)Vi lekte en stund sen åkte vi till skogen där matte tog med oss alla fyra på en mil lång löprunda. Ja vi sprang alltså! Matte löper definitivt inte. Hon skumpar fram så sakteliga i den vackra naturen på Huskvarna bergens branter. Dessvärre sprang de ifrån mig och upptäckte inte den stora förlusten förren efter en knapp kilometer. Matte blev inte ens skärrad, men hittade mig innan elstaketet som de smet under när de skulle ut i vegetationen och springa. Vad de nu skulle där och göra. Jag gillar varken vegetation eller elstaket. Trots att det inte var på. Man kan aldrig veta vad som lurar det vet jag av erfarenhet, som har varit bitter! Jag syftar givetvis till när jag blev biten av ett odjur i halsen för snart tre år sedan. Sen dess är jag skeptisk till det som är utanför de upptrampade stigarna. Men som ni vet har jag ingen som helst förståelse från min iskalla matte.
Nåväl förutom detta trauma då jag givetvis stod kvar på stigen i min ensamhet i skymningen hade vi en fin tur i skogen.Pälsangels var dödströtta lilla Mitzie spydde i vanlig ordning i bilen hem och passade på att slicka matte i örat så matte luktade uppspydd Doggy i örat. När vi kom hem lyssnade matte på nyheterna då tillkännagavs att den lilla rymdhunden Laika som för drygt 50 når sedan skickades upp i en raket i rymden inte alls dog av medhavd förgiftad hundmat och somnade in som man hela tiden har vidhållit utan stressades och brändes ihjäl ganska omgående. Där ser ni det går inte att lita på någon! R.I.P lilla Laika!
Jag tänker aldrig åka ut i rymden det är nåt som är helt säkert. Sally den lilla rymdhunden är alltså inte min grej!Hunden med det stora grinet på bilden är min syster Kajsa inte lilla Laika! Kajsa kunde gärna åka en sväng i rymden om ni frågar mej!Hon är säkert väldigt fin i rymddräkt!

torsdag 28 oktober 2010

Ryktet om min död!


Ryktet om min död är betydligt överdrivet! Det är min matte som inte är i form för att ha tålamod med mitt saktfärdiga tangentsbordsarbete. Tänk er själva: tassar på tangentbordet kräver precision och stort tålamod. Vilket min matte inte har nu. Matte och syrran och jag skall flytta till stan. Vi skall bo vid Vätterns strand. Där skall syrran tränas upp inför vårens LC-träning som matte har planerat. Jag är inte riktigt den arbetsamma typen som ni nog vet vid det här laget... För några veckor sedan var vi med när Västra Vinthundsklubben hade KM. I LC. Syrran och jag skulle få vara med där olicensierade hundar tävlade. Vi var väldigt upprörda över andra hundars jakt efter trasan. Vilket bådade gott inför våra lopp sa matte. Vi skrek unisont och mina öron var vackert lila. Som de blir när jag jagar. Jag tycker däremot att munkorgen är ett tortyrredskap. Som skall förintas. Jag for dock iväg ca 50 meter i bra fart efter trasan sen kom jag på att jag hade korgen på mig och då gick jag i omedelbar strejk. BASTA! Syrran däremot tog i för kung och fosterland. Så till den milda grad att hon gjorde en baklänges frivolt. Matte nästan dog. Men syrran fortsatte den vilda jakten på trasan. Hon är då mer än lovligt korkad. I Lördags åkte matte och syrran till klubben och tog för tredje året i rad hem titeln som Huskvarnas snabbaste hund. Nu är hon snabbast i både Jönköping och Huskvarna. Då jagas det inte trasa utan matte. Kajsa är paniskt rädd att bli akterseglad av matte. JAG däremot vet att matte finns där för mej alltid så jag tar det med ro om hon inte finns i min närhet. Dessutom finns det gott om presumtiva mattar och hussar till mej. Jag står inte och faller med min matte. Bara så ni vet. Om någon undrar vad jag gjorde denna kalla och regnigna lördag kan jag upplysa er om att jag låg under täcket hela dagen med min stora marsipanrosliknande rumpa. Jag löper nämligen igen.

fredag 3 september 2010

Skrivkramp!





Efter påstötning från trogna bloggläsare skall jag försöka ta i tu med min skrivkramp! Vår dator är sjuk hemma så matte får via telepati med mig skriva på jobbet. Vi har haft en lugn tid. Syrran lyckades på något märkligt sätt ta sin sista klass 1 pinne i hoppklass. fråga mig inte hur det gick till. Hon hade väl som vanligt turen på sin sida. Eftersom jag har ett generöst sätt och ett stort hjärta kan ni se bild från den ödestigra dage då syrran blev en klass 2 hund. Det måste ju vara bättre att vara en klass 1 hund?Jag diskade mig i alla tre klasserna. Men var väldigt glad ändå. jag får bara cement under tassarna när det är tävling och jag skall göra slalom. Hemma går det som en dans. Nåväl i går var vi ute med matte på morgonen på Huskvarna bergen och sprang en mil. Matte var ledig för hon skulle på begravning och behövde samla kraft med oss i naturen. Hon fotade oss och ni kan juta av bilderna här ovan! I morogn är det tävling igen. Jack skall med oss. Han blev förresten 6:a i en agilityklass i Tranås. det var rätt bra gjort.Jag ska försöka få matte att anstränga sig lite mer så att jag kan komma i gång med bloggandet igen. Det känns som om världen blir lite bättre då. När jag bloggar alltså! På en av bilderna ser ni hur troget jag väntar vid mattes fot då syrran är på rymmen. En tragisk liten figur säger matte.

lördag 14 augusti 2010

Bloggtorka.


Matte skyller på att datorn sjunger på sin sista visa och att det är därför som jag inte har fått blogga på länge. Vi tränas nu inför höstens alla tävlingar. Inte så hårt som vi borde men ändå rätt intensivt tycker jag. Det skall springas mil i skogen förutom att vi skall tränas på agilityplan. För tillfället är det slalomträning som är i fokus. Vi har fortfarande inte förstått att man skall in i första porten med en pinne på vänster sida.Helens vbalp på 10 månader har fattat men vi är trots allt vinthundar. Vi har liksom andra kvaliteer än en massa larviga regler att följa. Regler är till för att brytas. Matte tycker lika, det är nog därför hon älskar oss så mycket. Vi tränker på Doriz matte som får jättejobbiga behandlingar för sin cancer. Vi skickar kramar och pussa i cyberrymden!
I morgon skall Helene, Wilda och Mitzie hämta oss klockan 10.00 alltså tiiiidigt på morgonen. Vi skall åka och träna på klubben. Nästa helg ska vi tävla på både lördagen och söndagen. Jag skall fundera över hur seriöst jag skall ta det. Matte säger att jag riskerar att flytta hem till golvmattehunden Atlas om jag inte gör mitt bästa.Hans matte har lovat dyrt och heligt att om jag hade bott hos henne hade det inte funnits några krav på mej alls. Förutom att ligga under täcket och vara lika älskvärd som jag alltid är.
Undrar om det går att lita på? För i så fall kommer jag direkt!
På bilden kan ni se mig och syrran inne i stora stan emd amtte och kompisen. Vi var på fikatur.

måndag 9 augusti 2010

Tantfest.






I Lördags hade matte tantfest. Ja de säger tjejfest men de är ju faktiskt tanter. Givetvis var jag och Kajsa med. Fröken Lotta kom hit, då dog vi nästan av lycka. Det som är bra med tantfester är att vi får massor av gottis och mat, speciellt när tanterna har druckit lite vin. Mycket trevlig kväll. I går var jag, syrran och Jack på uppvisning på en hembygdsfest utanför stan. Det regnade i stan så vi trodde inte att det skulle vara några människor där.Men se de där hembygdsmänniskorna är envisa. Det var precis fullt.Jack tror alltid när vi ses att vi skall ha en kärleksstund.
OAVSETT var vi ses! Jag gör ganska snart klart för honom att han inte har en chans så sen är allt lugnt. Han har dock rätt fullt upp att försvara mig och syrran mot alla yttre hot.Våra klubbkamrater kallar honom för Svartenbrandt.
Jack, jag och syrran blev väldigt upprörda över en av våra klubbkamrater (en bordercollie) som sprang för fort. Då stämde vi unisont upp i en vacker kör av ylande. Riktigt vackert faktiskt. Det var bara fullmånen som fattades.Skönsången väckte viss uppmärksamhet.
I vilket fall som helst så hoppade vi så fint alla tre och imponerad förstås om vanligt med våra smidiga hopp. Efteråt dog nästan matte i soffan hemma. Hon hade nog tagit i lite för hårt kvällen före. Syrran och jag var bara glada för det!
Vi låg i en stor härlig hög och slumrade hela kvällen, vi snodde all osten på kvällsmackorna eftersom matte inte riktigt hängde med.En lyckad dag med andra ord.

fredag 6 augusti 2010

Innehållslöst!


Dagarna rullar på här i Buskvanra. Det händer inte så mycket I tisdags var vi på vår nya klubb och tränade. Lennart hjälper matte lite han säger det som jag har hävdat hela tiden: det är inget fel på mej och syrran det är matte som måste lära sej det här med handling!
I går var vi i skogen på Huskvarnaberget och skulle bara springa fem kilometer eftersom matte är lite otränad. Vi sprang och vi sprang och vi sprang. Matte hade tagit fel spår! Vi sprang en mil. Som vanligt ligger jag matte i hasorna och går inte ut i skogen. Ni vet ju mitt trauma för drygt två år sedan då jag blev biten av en vessla...Kajsa far omkring som en känguru i skogen far fram och tillbaka vi tror att hon sprang minst tre mil. Vi blev väldigt upprörda när det var ett gäng gubbar som plockade hallon i skogen. Vad i hela friden gjorde de i vår skog? Vi skällde ut dem efter noter lindrigt sagt. I dag åkte vi till klubben igen (ja ni hör ju själva vilket liv vi lever!). Vi var ett gäng som skulle träna. Precis lagom till vi skulle börja så började det ösregna. Verkligen ösregna. Jag blev precis blöt om nosen, hela frisyren blev totalt förstörd. Min tänkbara nya matte Ulrica med sin Puli Atlas var på palts. Atlas har påbörjat sin väg till att bli vinthund. Han hade klippt sej så jag kunde se att han faktiskt hade ben! Det börjar arta sej! Han går på dagis och hans matte berättade att en hund på dagis hade trampat upp på Atlas när han låg likt en dörrmatta på golvet. Det var ok för Atlas är en schysst kille. Men när hunden började bädda ner sig i honom sa han ifrån. Till och med jag kan fatta att man kan bli lite sur om en annan hund börjar rafsa på dej och platta till gräset genom att snurra runt runt. Blir inte det bättring tycker jag att Atlas borde slippa dagiset där sådana grymheter tillåts!
Matte ugnsbakar 1 kilo blodpudding åt oss så hela huset doftar ljuvligt! Jag tror det var rea på Ica! MUMS! På bilden kan ni se Kajsa vila i sovpåsen som Jacks matte Helene har sytt.

måndag 2 augusti 2010

Bildbevis!





Ni som inte av någon anledning trodde på min berättelse av helgen och min oväntade uppryckning på agilityplan kan här se Stefan Borgs fina bilder av mej! Hans webbadress är: www.stefanborg.com. Matte har försökt hitta något telefonnnummer för att få köpa korten men inte lyckats. Vi hoppas att han hör av sej om han inte gillar att jag visar dem här! Läskiga men duktiga och snygga Harrys matte från Lindesberg tipsade oss om att han hade fotat. Väldigt snällt. Harry ville ta en mumsbit av mig och syrran, jag tror det beror på att hans matte tyckte att vi var väldigt vackra hundar (host:matte). Lindesberg är verkligen en fin plats på jorden. Av någon outgrundlig (host!) anledning fastnade syrran bara på ett kort. fniss. Matte säger att det beror på att hon är så snabb men jag och ni kära bloggläsare vet ju bättre. Huruvida det är på det ena eller andra viset tvistar de lärde:-) dvs jag och matte. Njut nu gott folk av en så vacker liten hundflicka som mig som trots dyblöt banan genomförde i alla fall ett fint lopp.

söndag 1 augusti 2010

Undret har skett!





Jag börjar baklänges: Lördag. Tävling i Lindsberg. I vanlig ordning gjorde syrran ett bejublat uppträdande i hoppklassen. Trots dyblöt gräsmatta. Dessvärre REV hon ett hinder. Hur i hela friden det gick till vet vi inte. Hon hade dagens bästa tid och blev faktiskt fyra trots sina fem fel. Jag hoppade och sprang genom tunnlar i relativt lugnt tempo tack vare det blöta gräset. När det var en tunnel och tre hopphinder kvar stack jag ut bland tälten. Matte fattade ingenting. Sen kom jag tillbaka och hoppade klart. Fick massor av korv trots min lilla avstickare. Det kom fram en dam som berättade för matte att jag hade ramlat inne i tunneln det var fullt med vatten i den och därefter rusat ut bland tälten. Matte tror inte det hade någon större betydelse. Jag hann med att hälsa på i flera tält. Det var trevligt. I agilityklassen gick jag ut hårt, matte märkte att jag var revanschsugen (gjorde jag inte alls: matte)Jag klippte hela agilitybanan utan så mycket som ett fel dessutom i ett bra tempo. Det var inte bara mitt första noll-lopp i agilityklass utan även mattes, vilket säger mer om matte än mig!
Min tid var fyra sekunder under idelatiden vilket innebar ett femtepris. Matte valde som pris en liten väska att ha på kopplet så jag kan bära hennes nycklar och våra bajspåsar. Matte har inga bajspåsar.
Syrran tog en tunnel från fel håll och blev diskad vilket kändes bra för mig. Jag fick kopiösa mängder korv och lät mig nådigt bäras bort från banan till vårt tält med tassarna i kors. Jag till och med blundade. Flera människor uppmärksammade mig och syrran och sa att de blev glada över att se oss på banan. Matte tyckte förstås att Lindesberg var himmelriket på jorden.
När vi kom hem var vi så trötta att vi sov hela eftermiddagen, kvällen och natten samt fram till lunch dagen därpå. Syrran tar på sig ansvaret att hålla reda på allt vad som händer på tävlingsplatserna så hon är helt utmattad när hon kommer hem. Jag blev mest trött av all korven. Vi åkte till Lindesberg från Västerås där det är den årliga rasutställningen. Tanken var att Lyra och Helene skulle varit med och att vi sedan skulle åkt tillbaka till Västerås men matte hoppade över det när hon fick åka ensam med oss.Vi sov en natt på Lövudden i en stuga med 7 tvåbeningar och 12 pinnhundar bla syrrans lille prins. Kajsa gick direkt in i mammarollen och hade fullt upp att sköta om den lille talibanen. Vår älskade Peter (Lyras husse)var där och var sådär härligt orakad som jag älskar. Jag var i extas! I morgon är det slut på friden för då kommer Mozart och skall vara här! SUCK! Han är mer vild än tam.Jag får ta i med hårdhandskarna tror jag...

söndag 25 juli 2010

Tiden går!




Här är det semester! I dag ösregnar det ute och klockan är exakt 12.37. Syrran och jag vägrar att gå upp Vi hör att det regnar mot fönstret. Till helgen skall vi i vanlig ordning åka till Västerås och träffa en massa andra fina pinnhundar! Det är dax för den årliga Rasspecialen för oss vinthundar. Matte skall inte ställa ut oss, hon blir bara arg på domarna som inte fattar att vi är helt fulländade. Vi piper i väg på Lördagen och tävlar agility i Lindesberg.Ska som vanligt dela campingstuga med en massa härliga människor! Lilla syster yster Lyra har brutit en tå! Hon är gipsad ända upp till armbågen och det är visst fullt upp i Nossebro att ta hand om henne. Jättetråkigt eftersom hon skulle följt med oss på tävlingen. OCH jag kanske inte kommer att träffa dem alls om de inte kan komma. Då är det mer synd om mej än om Lyra faktiskt. Vad är väl en bruten tå mot att inte få gnugga mig mot Peters härliga skäggstubbs haka????? I kväll kommer pälsänglarna Mitzie och Wilda hit. De skall bo här några dagar när Helene och Kjell skall göra Göteborg osäkert.Vilket innebär att semestern för min del nog är slut!!!Vallhundar har nämligen en helt annan syn på det där med vila. På bilerna kan ni se syrrans bebis. Jag kan inte fatta att hon har fått en sådan vacker valp. Lena måste ha bytt ut den.

söndag 18 juli 2010

Det är mycket nu!



Det är så mycket så här års att jag blir helt slut! Jag orkar inte ens tjata om att få blogga. Vi har varit två veckor i husvagnen vid havet. Första veckan var som sagt underbar. Jag hade matte bara för mig själv. SEN kom syrran och vände upp och ner på allt! Hon är som ett frimärke på matte, tror väl att matte kommer att försvinna eller nåt annat korkat.Jag ahr haft fullt uppa tt bevaka mina intressen!
Matte kan gärna försvinna det gör ingen större skillnad. Jag kunde tex packa min lilla kappsäck och flytta till Peter och Helene i Nossebro.Numer lockar inte det alternativet så mycket pga av att de har en egen människovalp som stjäler uppmärksamhet. Men om två veckor träffas vi och jag hoppas innerligt att Peter är sådär härligt skäggig:-) Om Nossebro inte är aktuellt som en fristad från min isdrottning till matte vet jag att jag är innerligt välkommen till Sollibollan i Göteborg och hennes hunddagis.
Alternativ tre är min senaste kärlek på lite närmre håll där jag överväger ett stödboende sådär varannan vecka är hos en ny klubbkamrat som ser ut som en svart golvmopp. Han har dreadklocks...Ja inte matten då alltså! Matten heter Ulrika och hundeländet heter Atlas. Man kan inte se vilket som är fram eller bak på honom men matte säger att han är ljuvlig.Hon borde allt gå till optikern.
När jag löpte tyckte jag att han var en kanonkille nu är han en i mängden.
Men Ulrika och jag har ett fint själarnas gemenskaps förhållande. Hon sa till min matte i går på tävlingen att hon ville ha mig hemma i soffan och bara gosa med. Det är en tillvaro som jag verkligen skulle vilja ha men matte sätter ner foten och inbillar sej att jag skall ARBETA! På tal om tävlingen ja...finns inte mycket att orda om egentligenmen jag bjuder på en kort resumé. Jag hoppade sådär lite segt i första klassen det var som en bassäng på gräsplanen. MEN jag vände efter en tunnel och var så illa tvungen att gå in i den igen för det luktade mystiskt. Jag kollade sedan ut från tunneln lite försynt och smet in en gång till sedan hoppade jag de resterande hindrena galant. Jag tyckte själv att min insats var mer än strålande och fick korv men matte var inte helt nöjd. I den andra klasen hade jag bättre fart och den plan var torrare. Jag hatar nämligen när det skvätter vatten på magen.Men i slalomet missade jag en port sen ville jag inte göra om det så jag borrade ner mina tassar i marken och markerade tydligt att slalom inte är min grej så vi hoppade klart banan. Jag fick korv och blev diskad. Det var då matte noga övervägde om inte vi behöver en stödfamilj ändå....
I kväll var vi och tränade med matte, pälsänglarna och Helene jag gjorde strålande insatser och matte har nu en teori om att jag kanske har tävlingsnerver. Allt funkar nämligen. Syrran var alldeles till sig av lycka över att få träna igen och gjorde allt och lite till för att inte säga för mycket...Lilla pälsbollen Wilda vallhund klarar slalom bättre än mig trots att hon bara är snart ett år. Matte suckar av avund:-)Jag påminner henne lite försynt att Wilda aldrig skulle drömma om att ligga under täcket fram till lunch om det regnar ute...

torsdag 8 juli 2010

Pälsänglarna!


I dag åkte syrran och jag med matte hem till Helene och >Pälsänglarna Wilda och Mitzie. Änglahunden Luna fattas oss förstås men Mitzie är en liten goding och är faktiskt Lunas systers dotter,dotter. Vi förväntade oss att Kajsa skulle bete sig illa men hon accepterade lillhunden direkt. Vi nästan svimmade i takt jag och mattarna. Efter en stund hemma hos dem åkte vi hela högen till djuraffären och köpte nya halsband åt mig och syrran i lack. Ett rosa till mig för det gör sig så vackert mot min stålgrå päls och ett giftgrönt till syrrans obestämda råttfärg.(Matte dementerar å det bestämdaste: limegrönt till lilla vackra Kajsas brun/beigepäls gjorde sig minst lika fint.) Vi fick också ett rökt gigantiskt märgben eller rättare sagt en höftknöl från en oxe. Så tung att vi inte kan släpa in den från trädgården men ack så god! Givetvis passade vi på att tjyva i affären! Lite gottis. Matte sa att ALLA snatterier polisanmäls men ingen såg oss. Tur det för jag vill inte tillbringa semestern i finkan. Helene passade på att väga pälsänglarna. Det lilla tjocka djuret Wilda väger fortfarande nästan ÅTTA feta kilo! Lillvalpen matchar mina dryga fem. Med andra ord är hon en stor tjej nu. Matte vägde inte oss för Kajsa var så upprörd i butiken över en rejäl Rottweiler som hon tyckte saknade existensberättigande. Till saken hör att den inte var en riktig hund utan en verklighetstrogen gosehund. Jag fattar inte vad som försigår i syrrans begränsade hjärna.
Nåväl vi åkte sedan vidare till vår nya klubb Jönköpings Brukshundklubb. Där finns det nog riktiga Rottisar tror jag. I dag var det dock tomt på parkeringen vilket innebar att vi fick rusa runt och leka helt utan koppel. Sedan tränade matte oss en och en. Jag gjorde mitt livs slalom,var som en vessla! Fick därmed god Bullens Pilsnerkorv och många pussar. Det var jag värd.
Syrran är så glad att man kan tro att hon är en vallhund! Hon vill träna, träna och träna. Matte vill inte att hon skall ta ut sej. Hon har ju som sagt precis kommit hem från mammaledigheten.
Efter träningen gick vi en runda i skogen. Mycket rolig skog med fina stigar och mycket lövträd. Lillvalpen är lite väl frimodig så matte tipsade Helene om att man kan gömma sig för sin frimodiga valp. Då brukar de tänka sej för innan de drar i väg på egen hand. TRO mej jag vet! Denna barbariska metod användes flitigt under min uppväxt. Får väl lov att tillstå att den funkade rätt bra.
I dag hjälpte syrran och jag till, vi tyckte att Helene var väldigt underhållande när hon gömde sig på så enkla ställer som bakom en trästam vid stigen. Vi inkasserade massor av korv. Lilla Mitzie tyckte det var kul att vi hjälpte till och blev faktiskt mer uppmärksam på sin matte. Matte är trots allt inte bara korkad. Innan vi gick till bilen höll Helene fast hela flocken och matte drog iväg över ett av fälten som är rejält stort, när hon kom till vägs ände ropade hon på oss. Kajsa drog i väg för kung och fosterland, antagligen livrädd att förlora matte i åtta veckor igen och var därför överlägsen oss andra. Lilla tjocka djuret kämpade tappert med alla sina kilo. Hon vill ju dessutom valla in oss så hon hade fullt upp. Lillvalpen for runt lite som hon ville och knäckte väl inte koden riktigt. Men det kommer. Over and out nu är det läggdax för mig!

onsdag 7 juli 2010

Semester!


Förra veckan var rena rama himmelriket! Matte och jag var ensamma i Husvagnen. Den står uppställd precis vid havet, vilket kvittar mig eftersom jag ALDRIG ens skulle drömma om att doppa så mycket som en tass i vatten. Men för mattes del innebär det att hon har nära mellan mig och badet vilket gynnar oss båda. Jag var i högform och HÖGLÖP.Vilket innebar att matte vaktade min gunst med sitt liv. Det kom nämligen en gammal herre av rasen tibetansk terrier och flyttade in några husvagnar upp. Hans tunga hängde ständigt utanför vilket enligt matte tyder på bettfel. Eller någon annan form av handikapp. Jag fattade tycke för grabben i vilket fall. Jag menar det var ju ändå en kille! Han visade stort intresse och hade förmånen att till mattes stora ilska få vara lös på campingen. Hans matte och husse sa att han är snäll. Matte talade om att hans eventuella snällhet kan kosta dem en massa pengar i form av skadestånd om han så mycket som ens tänker tanken på att reproducera sig. Detta var något som jag hade i tankarna hela dagarna fast jag vågade inte yppa det till matte. Hon hade verkligen bestämt sig för att han inte var passande för mig. Jag tänkte på Daniel och Viktoria...deras historia påminner starkt om min. De gav inte upp. Jag tror dessvärre att min amtte är betydligt envisare än kungen. Man kan väl i snälla ordalag säga att relationen mellan matte och tibbens matte och husse var minst sagt frostig. Nåväl det blev ingen kärlekssaga men vi hade det bra ändå.Vi gick på långa promenader varje morgon.Matte bestämde att vi skulle ut klockan 8 varje dag för det blev så varmt på dagen. Då tog vi i regel en rejäl runda längs med havet och hälsade på fåren. jag passade på att äta lite fårbajs vilket får i gång magen så fint, eller så sprang vi i den vackra skogen med små knotiga tallar som av åratal av vind nästan slår knut på sig själva.Vilket jag givetvis ger blanka den i men matte som börjar bli till åren kommen uppskattar sådan där naturliga fenomen.Vi tittade dock på solnedgången varje kväll sittandes på stenmuren bakom vår husvagn. Det uppskattade jag mycket. Jag kände någon slags samhörighet med matte där i stillheten. Jag kanske också börjar bli till åren kommen? Dagarna ägnade vi åt korta promenader varvade med solning vid husvagnen och när matte var på stranden vilade jag i den sköna svalkan i vagnen. Som ni vet är jag en hund med ett stort hjärta och en social kompetens utöver den vanliga vilket innebar att många männsikor på campingen lärde känna mig. Dessa tog sent omsider tag i saken med min beundrare så i slutet av veckan hade han koppel på sig. Slutet gott alllting gott sa matte och kunde pusta ut.
På fredagen kom husse till oss. Jag blev lite glad. Matte åkte i väg direkt med bilen, jag fick pga värmen stanna hemma. Några timmar senare när jag i allsköns ro låg och sov i mattes säng kom min syster Kajsa infarandes och trampade på mig. Jag blev lindrigt sagt uppretad och gav henne på pälsen såtillvida att hon lade sig plattfall på rygg och uppvisade sina hängtuttar. Hon var verkligen tillbaka! det var ingen ond dröm. Hon var så glad att jag blev arg. Hon hängde och klängde på matte och husse som en murgröna på en vägg. Vilket innebar att jag kände att det gällde att bevaka mina intressen. Jag knuffade resolut undan henne och övertog hennes murgröneklängade. Matte och husse kunde nästan inte andas av alla våra pussar. jag sjöng i falsett och Kajsa ylade en trudilutt. Kajsas andedräkt är numer sockersöt, Lena har petat bort tandsten så huggormsdoften är nästan väck. Min andedräkt är som alltid ljuv som en sommardag. Utom när det sitter fårbajs mellan tänderna förstås.Nu orkar jag inte blogga mer för jag skall kolla hur det går för matte med bullbaket. Vi är hemma och allt är som vanligt igen. Vi var på agilityträning i går vilket jag kan skriva om en annan dag. Mina tankar går (när jag har tänkt klart på mitt eget bästa förstås) till Doriz matte som ligger på sjukan och strålas två gånger om dagen. Krya på dej och cyberpussar över hela näsan från mig.

tisdag 22 juni 2010

Triple Dog Show-suck!



I helgen har det varit en stor hundutställning i Jönköping som varade i tre dagar med ca: 11000 hundar. Varav jag var en.Min rumpa började så lägligt att anta groteska former och mitt humör likaså. Det var dax för sommarlöpet! Jag hade lyckligtvis turen att slippa utställningsringen. Till skillnad från flera av mina vänner. Två släktingar till Kajsa och deras matte Rebecka bodde hos oss vilket jag uppskattade mycket. Alltid kul med nya väninnor. Lilla Snigel fick nåt sånt där CERT som skall vara så fint. Matte nästan grät en skvätt för hon tycker att Kajsa är lik Snigel i själen. De är släkt fast vi kommer inte ihåg hur. Jag var med och förgyllde agilityuppvisningarna. Två om dagen. Detta innebar inte bara vedermödor för min del utan gräddfil in med bilen på området dockn ingen egen P-plats vilket hade varit att föredra med egen P-skylt. Men man kan kanske inte få allt. Matte styrde bilen bestämt in på området och jag och mina nya väninnor slapp besikta oss. Detta imponerade stort på Rebecka. VIP. Det är grejjer det. Vi träffade förstås Lena, Sollibollan och Jacks Helene. Alltid kul att gosa med dessa människor jack nästan hoppade ur det ebenholtsfäörgade blanka skinnet i sin iver att uppvakta mig. Tosca var dessutom i höglöp aså han hade att stå i. Han vann nåt väldigt fint på söndagen och fick traska runt i finalringen. Lena och Tosca likaså fastän på lördagen. Ni får kolla Lenas (Qvickelyckan) blogg/hemsida för korrekt info.Jag hoppade runt två gånger om dagen. Ena dagen rymde jag till publiken där Rebecka stod med TVå pinnpojkar som jag fattade tycke för. Annars skötte jag mig hyfsat bra fast aningens trött var jag med tanke på min tjockrumpa och känslor som den medför. Matte och jag var i alla fall i TV 4. En lång intervju som blev några sekunder med en fnissande matte och en vacker Sally i famnen. tur jag hade min rosa sele med prickar på så att jag i alla fall var anständig. Summa sumarum: Jag var väldigt glad när det hela var över. Trevligt att träffa kompisar och tvåbeningar men joobbbbbbiiiigt! I dag har jag solat på altanen och bara gått en promenad med matte. Det är livet det. Nu är det endast 11 dagar kvar till det är slut på friden. Jag återkommer med info om naturkatastrofen som kommer att drabba mig!Bilderna är tagna av min Lena och visar mig i action. Tyvärr syns min tjockrumpa på hoppbilden...

onsdag 16 juni 2010

Prövningar!


Jag berättade så glättigt om min och mattes och Helens sköna dag i Göteborg i går. När matte läste mailen i dag fick hon reda på att en god cyberrymdsvän som vi tyvärr aldrig har träffat har drabbats av cancer. Trots ung ålder och tyvärr redan hårt prövad med andra sjukdomar. Matte blev bedrövad.Vi tänker på den fantastiska människan.Hoppas ni somm läser min blogg gör detsamma.Fånga dagen gott folk man vet aldrig hur nästa dag blir. Jag tänker jaga varenda hare från och med nu! Det gäller att vara med här och nu!

tisdag 15 juni 2010

Semesterdag med matte!





I dag hade matte tagit ut ledighet som kompensation för nationaldagen som inföll på en Lördag. matte är numer kommunalanställd och har dessa förmåner. Vi åkte hemifrån strax efter åtta i morse och for i väg ända till Göteborg igen.Helene var med fast inte hennes valpar för de mår så förbaskat illa av att åka bil. Vi fikade i Göteborg hos hennes dotter Sanne som sedan följde med oss till Kajsa! Kajsa blev jätteglad när vi kom och for in i bilen. Sen kom hon på att hon nog inte kan överge sin valp för hon sansade sig och pussade matte samt gnagde på hennes näsa med kindtänderna. Sen fick hon prinskorv och vi bekantade oss med varnadra igen. Jag blev riktigt upplivad.Vi gick efter hälsningsceremonin i samlad tropp in till Kajsas högborg: skrubben innanför köket. Där bor hon och sina dryga kilot(!) tunga lille gula prins. Matte var alldeles till sej. Jag fick tyvärr inte hälsa på honom för Kajsa ville inte på något vis låta mig komma i närheten av den lille tjockisen. Kajsa och lillprinsen bor i en liten hall med en grind in till köket vilket är perfekt för Kajsa. Hon har lugn och ro samtidigt som hon har koll på köket och lagom med kontakt med de andra vilddjuren. Lena tänker då på allt! Matte gav Lena många extra guldstjärnor i kanten gällande omvårdnaden av syrran och hennes avkomma.Sen åkte vi tillbaka till Göteborg och gick längs med kajen till en Italiensk uterestaurang och käkade middag. Jag gillar att gå längs med kajen och bliga ner i vattnet. Matte tycker det är läskigt så det blev inte mycket av det. Dagen avslutades efter bilresan hem med träning för första gången på vår nya klubb Jönköpings Brukshundklubb. Jag tror jag är den första pinnhunden där. Vi välkomnades varmt och någon tyckte det var väldigt kul att rallyhunden skulle träna med dem. De fick se på race. Matte sprang för kung och fosterland. Vi tränade på en lite knixig bana på 20 hinder. I dag var slalom lätt som en plätt och jag var nästan lika snabb som en vallhund. Matte tror knappt sina ögon.En husse som är rutinerad SM-tävlare tjatade på matte att hon måste bli tydligare i sin handling. Matte instämmer men säger sig inte riktigt fått kläm på mitt nya jag. Det går så väldigt fort och jag är pigg som en mört. Matte är inte van vid mig på detta viset. Till helgen skall vi till Elmia och ha uppvisning i dagarna tre. Två uppvisningar/dag skall jag förgylla omvärlden med. Det blir bra träning.

måndag 14 juni 2010

Dans!




Matte och jag skall gå på en INTENSIV freestylekurs! Det är truliga pudeln Askas snälla matte Eva som skall ha en kurs. Jag ser fram emot att lära mig dansa är dock skeptisk till mattes förmåga måste jag erkänna...Matte å andra sidan är mer än skeptisk till min förmåga att lära mig dansa. Varför fattar jag inte. Hoppas bara att med blir mycket korv och köttbullar om jag gör rätt...I morgon är matte ledig så vi susar ner till Göteborg och hälsar på min syster Kajsa med valp.
Matte längtar efter syrran så det gör ont i bröstet säger hon. Hoppas det inte är nåt fel på hennes hjärta bara.PPudlarna på bilden är inte Aska! Klänningen kanske kan passa på matte...

tisdag 8 juni 2010

Vaccination!





Traumat efter syrran och min vaccination för en dryg månad sedan är nu lagd till handlingarna. Jag känner mig därför mogen att skriva om den upplevelsen. Matte tog eldigt några timmar och i vanlig ordning när något är på gång drog hon upp oss ur sängen; fullständigt utan pardon. Vi baxades in i buren i bilen och åkte till Djursjukhuset. Så fort bilen stannade visste jag precis var vi var. Djursjukhuset är den värsta platsen på jorden om ni frågar mig. Sist jag var där var efter min kärleksstund med Jack, då jag nästan förblödde. Jag har även varit där när en läskig katt nästan slet mig sönder och samman. Vi lockades in i väntrummet, Kajsa travade på trots att hon fick sprutor där sist och fick kräkas upp den goda chokladen som hon hade tjyvat av husse. Vi fick vänta en bra stund i väntrummet. En ful jakthund trånade efter mig men jag ville bara ut och var liksom inte upplagd för en romans. Det där med kärlek på lasarett är inte min grej. Sedan blev vi infösta i ett pyttelitet rum utan fönster. Det rummet var jag i efter kattatacken då jag var valp. Man kollade om mina ögon hade blivit skadade eller inte. Det hade de inte. Nåväl veterinären som var en ung kvinna lyssnade på våra hjärtan och det lät bra fast mitt bankade på väldigt fort. Matte förvarnade veterinären om att jag förmodligen skulle skrika som en stucken gris vilket jag brukar göra vid dessa hemska vaccinationer. Hon skröt med att Kajsa inte reagerar utan tar det hela med ro om hon får snaska lite gottis. De jättlika sprutorna bars in och jag smet till dörren eftersom jag givetvis ville gå hem i stället för att utsättas för denna tortyr.Matte tog tjuren vid hornen dvs mig och så stack de mig. Jag bet ihop och sa inte ett pip. Matte nästan svimmade och trodde att jag hade hunnit dö. Det hade jag inte. Nästa hund på kö var syrran som denna gång skrek som en gris och vred sig som en orm, till den milda grad att lite av vaccinet hamnade på bordet. SEN betalade matte 800 spänn och vi fick gå en sväng i den kalla vinden från Vättern. Det var nog tänkt som någon slags belöning, vilket det givetvis inte var. Jag längtade hem till den goa sängvärmen.

lördag 5 juni 2010

Mycket nytt!






Vår vän lilla Luna är ju som sagt dessvärre i hundhimlen. Matte och Helene är jätteledsna. MEN i torsdags flyttade en liten ny hundflicka hem till Wilda och hennes familj. Det är Lunas systers dotter dotter. En liten 3 månaders ulltott som kallas för Mitzie. Hon kommer från samma fina kennel som luna: Mybackens kennel. Vi hälsade på där hemma i går. Det var highlife. Jag luktade igenom henne och fann att allt stod rätt till. Sen lekte jag en stund med ungdomarna. Vilket innebar att ajg sprang mitt fortaste i den lilla radhusträdgården medans de två små pälsbollarna jagade mig, ibland från varsitt håll. Givetvis kollrade de blot sej när jag gjorde mina snabba svängar. Jag tror dock att de har potential båda två att bli nrätt snabba. Vi var och tävlade i dag matte och jag. Jag valde att stanna kvar på banan och hade det ganska lattjo. Det är bara slalomeländet som vi gör bort oss lite på. Missade en pinne i vardera klass i slalom så vi fick göra om skiten. MEN vi diskades inte och vi hamnade på en enligt matte hedrande 15:e plats i den där cupen som det visst var. Många duktiga hundar och förare kom före oss. Vilket var väntat. Min tränare Emma som skall tävla SM om några veckor vann. Det var roligt.Nästa helg är det DM som gäller. Träffade inga speciellt snygga grabbar. Jag låg och solade mestadels allt medan de vanliga jyckarna flåsade för fullt i den stekande solen.