Bloggtorka.

Matte skyller på att datorn sjunger på sin sista visa och att det är därför som jag inte har fått blogga på länge. Vi tränas nu inför höstens alla tävlingar. Inte så hårt som vi borde men ändå rätt intensivt tycker jag. Det skall springas mil i skogen förutom att vi skall tränas på agilityplan. För tillfället är det slalomträning som är i fokus. Vi har fortfarande inte förstått att man skall in i första porten med en pinne på vänster sida.Helens vbalp på 10 månader har fattat men vi är trots allt vinthundar. Vi har liksom andra kvaliteer än en massa larviga regler att följa. Regler är till för att brytas. Matte tycker lika, det är nog därför hon älskar oss så mycket. Vi tränker på Doriz matte som får jättejobbiga behandlingar för sin cancer. Vi skickar kramar och pussa i cyberrymden!
I morgon skall Helene, Wilda och Mitzie hämta oss klockan 10.00 alltså tiiiidigt på morgonen. Vi skall åka och träna på klubben. Nästa helg ska vi tävla på både lördagen och söndagen. Jag skall fundera över hur seriöst jag skall ta det. Matte säger att jag riskerar att flytta hem till golvmattehunden Atlas om jag inte gör mitt bästa.Hans matte har lovat dyrt och heligt att om jag hade bott hos henne hade det inte funnits några krav på mej alls. Förutom att ligga under täcket och vara lika älskvärd som jag alltid är.
Undrar om det går att lita på? För i så fall kommer jag direkt!
På bilden kan ni se mig och syrran inne i stora stan emd amtte och kompisen. Vi var på fikatur.

Tantfest.

I Lördags hade matte tantfest. Ja de säger tjejfest men de är ju faktiskt tanter. Givetvis var jag och Kajsa med. Fröken Lotta kom hit, då dog vi nästan av lycka. Det som är bra med tantfester är att vi får massor av gottis och mat, speciellt när tanterna har druckit lite vin. Mycket trevlig kväll. I går var jag, syrran och Jack på uppvisning på en hembygdsfest utanför stan. Det regnade i stan så vi trodde inte att det skulle vara några människor där.Men se de där hembygdsmänniskorna är envisa. Det var precis fullt.Jack tror alltid när vi ses att vi skall ha en kärleksstund.
OAVSETT var vi ses! Jag gör ganska snart klart för honom att han inte har en chans så sen är allt lugnt. Han har dock rätt fullt upp att försvara mig och syrran mot alla yttre hot.Våra klubbkamrater kallar honom för Svartenbrandt.
Jack, jag och syrran blev väldigt upprörda över en av våra klubbkamrater (en bordercollie) som sprang för fort. Då stämde vi unisont upp i en vacker kör av ylande. Riktigt vackert faktiskt. Det var bara fullmånen som fattades.Skönsången väckte viss uppmärksamhet.
I vilket fall som helst så hoppade vi så fint alla tre och imponerad förstås om vanligt med våra smidiga hopp. Efteråt dog nästan matte i soffan hemma. Hon hade nog tagit i lite för hårt kvällen före. Syrran och jag var bara glada för det!
Vi låg i en stor härlig hög och slumrade hela kvällen, vi snodde all osten på kvällsmackorna eftersom matte inte riktigt hängde med.En lyckad dag med andra ord.

Innehållslöst!

Dagarna rullar på här i Buskvanra. Det händer inte så mycket I tisdags var vi på vår nya klubb och tränade. Lennart hjälper matte lite han säger det som jag har hävdat hela tiden: det är inget fel på mej och syrran det är matte som måste lära sej det här med handling!
I går var vi i skogen på Huskvarnaberget och skulle bara springa fem kilometer eftersom matte är lite otränad. Vi sprang och vi sprang och vi sprang. Matte hade tagit fel spår! Vi sprang en mil. Som vanligt ligger jag matte i hasorna och går inte ut i skogen. Ni vet ju mitt trauma för drygt två år sedan då jag blev biten av en vessla...Kajsa far omkring som en känguru i skogen far fram och tillbaka vi tror att hon sprang minst tre mil. Vi blev väldigt upprörda när det var ett gäng gubbar som plockade hallon i skogen. Vad i hela friden gjorde de i vår skog? Vi skällde ut dem efter noter lindrigt sagt. I dag åkte vi till klubben igen (ja ni hör ju själva vilket liv vi lever!). Vi var ett gäng som skulle träna. Precis lagom till vi skulle börja så började det ösregna. Verkligen ösregna. Jag blev precis blöt om nosen, hela frisyren blev totalt förstörd. Min tänkbara nya matte Ulrica med sin Puli Atlas var på palts. Atlas har påbörjat sin väg till att bli vinthund. Han hade klippt sej så jag kunde se att han faktiskt hade ben! Det börjar arta sej! Han går på dagis och hans matte berättade att en hund på dagis hade trampat upp på Atlas när han låg likt en dörrmatta på golvet. Det var ok för Atlas är en schysst kille. Men när hunden började bädda ner sig i honom sa han ifrån. Till och med jag kan fatta att man kan bli lite sur om en annan hund börjar rafsa på dej och platta till gräset genom att snurra runt runt. Blir inte det bättring tycker jag att Atlas borde slippa dagiset där sådana grymheter tillåts!
Matte ugnsbakar 1 kilo blodpudding åt oss så hela huset doftar ljuvligt! Jag tror det var rea på Ica! MUMS! På bilden kan ni se Kajsa vila i sovpåsen som Jacks matte Helene har sytt.

Bildbevis!

Ni som inte av någon anledning trodde på min berättelse av helgen och min oväntade uppryckning på agilityplan kan här se Stefan Borgs fina bilder av mej! Hans webbadress är: www.stefanborg.com. Matte har försökt hitta något telefonnnummer för att få köpa korten men inte lyckats. Vi hoppas att han hör av sej om han inte gillar att jag visar dem här! Läskiga men duktiga och snygga Harrys matte från Lindesberg tipsade oss om att han hade fotat. Väldigt snällt. Harry ville ta en mumsbit av mig och syrran, jag tror det beror på att hans matte tyckte att vi var väldigt vackra hundar (host:matte). Lindesberg är verkligen en fin plats på jorden. Av någon outgrundlig (host!) anledning fastnade syrran bara på ett kort. fniss. Matte säger att det beror på att hon är så snabb men jag och ni kära bloggläsare vet ju bättre. Huruvida det är på det ena eller andra viset tvistar de lärde:-) dvs jag och matte. Njut nu gott folk av en så vacker liten hundflicka som mig som trots dyblöt banan genomförde i alla fall ett fint lopp.

Undret har skett!

Jag börjar baklänges: Lördag. Tävling i Lindsberg. I vanlig ordning gjorde syrran ett bejublat uppträdande i hoppklassen. Trots dyblöt gräsmatta. Dessvärre REV hon ett hinder. Hur i hela friden det gick till vet vi inte. Hon hade dagens bästa tid och blev faktiskt fyra trots sina fem fel. Jag hoppade och sprang genom tunnlar i relativt lugnt tempo tack vare det blöta gräset. När det var en tunnel och tre hopphinder kvar stack jag ut bland tälten. Matte fattade ingenting. Sen kom jag tillbaka och hoppade klart. Fick massor av korv trots min lilla avstickare. Det kom fram en dam som berättade för matte att jag hade ramlat inne i tunneln det var fullt med vatten i den och därefter rusat ut bland tälten. Matte tror inte det hade någon större betydelse. Jag hann med att hälsa på i flera tält. Det var trevligt. I agilityklassen gick jag ut hårt, matte märkte att jag var revanschsugen (gjorde jag inte alls: matte)Jag klippte hela agilitybanan utan så mycket som ett fel dessutom i ett bra tempo. Det var inte bara mitt första noll-lopp i agilityklass utan även mattes, vilket säger mer om matte än mig!
Min tid var fyra sekunder under idelatiden vilket innebar ett femtepris. Matte valde som pris en liten väska att ha på kopplet så jag kan bära hennes nycklar och våra bajspåsar. Matte har inga bajspåsar.
Syrran tog en tunnel från fel håll och blev diskad vilket kändes bra för mig. Jag fick kopiösa mängder korv och lät mig nådigt bäras bort från banan till vårt tält med tassarna i kors. Jag till och med blundade. Flera människor uppmärksammade mig och syrran och sa att de blev glada över att se oss på banan. Matte tyckte förstås att Lindesberg var himmelriket på jorden.
När vi kom hem var vi så trötta att vi sov hela eftermiddagen, kvällen och natten samt fram till lunch dagen därpå. Syrran tar på sig ansvaret att hålla reda på allt vad som händer på tävlingsplatserna så hon är helt utmattad när hon kommer hem. Jag blev mest trött av all korven. Vi åkte till Lindesberg från Västerås där det är den årliga rasutställningen. Tanken var att Lyra och Helene skulle varit med och att vi sedan skulle åkt tillbaka till Västerås men matte hoppade över det när hon fick åka ensam med oss.Vi sov en natt på Lövudden i en stuga med 7 tvåbeningar och 12 pinnhundar bla syrrans lille prins. Kajsa gick direkt in i mammarollen och hade fullt upp att sköta om den lille talibanen. Vår älskade Peter (Lyras husse)var där och var sådär härligt orakad som jag älskar. Jag var i extas! I morgon är det slut på friden för då kommer Mozart och skall vara här! SUCK! Han är mer vild än tam.Jag får ta i med hårdhandskarna tror jag...