Ryktet om min död är betydligt överdrivet! Det är min matte som inte är i form för att ha tålamod med mitt saktfärdiga tangentsbordsarbete. Tänk er själva: tassar på tangentbordet kräver precision och stort tålamod. Vilket min matte inte har nu. Matte och syrran och jag skall flytta till stan. Vi skall bo vid Vätterns strand. Där skall syrran tränas upp inför vårens LC-träning som matte har planerat. Jag är inte riktigt den arbetsamma typen som ni nog vet vid det här laget... För några veckor sedan var vi med när Västra Vinthundsklubben hade KM. I LC. Syrran och jag skulle få vara med där olicensierade hundar tävlade. Vi var väldigt upprörda över andra hundars jakt efter trasan. Vilket bådade gott inför våra lopp sa matte. Vi skrek unisont och mina öron var vackert lila. Som de blir när jag jagar. Jag tycker däremot att munkorgen är ett tortyrredskap. Som skall förintas. Jag for dock iväg ca 50 meter i bra fart efter trasan sen kom jag på att jag hade korgen på mig och då gick jag i omedelbar strejk. BASTA! Syrran däremot tog i för kung och fosterland. Så till den milda grad att hon gjorde en baklänges frivolt. Matte nästan dog. Men syrran fortsatte den vilda jakten på trasan. Hon är då mer än lovligt korkad. I Lördags åkte matte och syrran till klubben och tog för tredje året i rad hem titeln som Huskvarnas snabbaste hund. Nu är hon snabbast i både Jönköping och Huskvarna. Då jagas det inte trasa utan matte. Kajsa är paniskt rädd att bli akterseglad av matte. JAG däremot vet att matte finns där för mej alltid så jag tar det med ro om hon inte finns i min närhet. Dessutom finns det gott om presumtiva mattar och hussar till mej. Jag står inte och faller med min matte. Bara så ni vet. Om någon undrar vad jag gjorde denna kalla och regnigna lördag kan jag upplysa er om att jag låg under täcket hela dagen med min stora marsipanrosliknande rumpa. Jag löper nämligen igen.
