Lata dagar och glädjande besked!!

Till och med vår militanta matte skonar oss när temperaturen närmar sig de 30! Vi slapp att följa med henne och springa i går. Det är banbrytande. Äntligen förstår hon att vi är vanliga hundar och inga ironman hundar. Som sagt inget händer. Det ryktas dock om att vi skall åka upp till Hundklubben och träna lite. Matte och Kajsa skall till Åtvidaberg näsa lördag med Luna och Helen och tävla igen. My god! Till vilken nytta då?

Ett glädjande besked till alla er som har haft många och långa sömnlösa nätter pga min knöl i nacken. Den blir mindre och mindre. Så var det med min obotliga cancer. Det blev inga vidare sjukdomsvinster förutom att matte var orolig ett tag.

På bilden kan ni beskåda min smäckra fot efter ett grävpass i rabatten. Lite grovgöra är gott att göra i bland. Leverpastej-mormor har just läst en bok om Stockholm under 1800-talet. Där beskrevs bl a att "de fina damerna gick till kaffesalonger och hade med sig sina magra små hundar med ben likt pinnar". Matte misstänker att det är våra förfäder som hade ynnesten att bege sig till kaffesalonger. Detta måste vara innan man införde livsmedelskontontroller över cafeer och liknande.

I am still alive!

Naturkatastrofen är över! Mozart kom som en vind som Strindberg skrev i Hemsöborna fast det var inte Mozart som kom förstås. Strindberg läste matte och jag för några år sedan när vi gick på KOMVUX:ja matte gick där och jag stöttade och lärde mig här hemma. Mozart kom och blev galet happy över att se oss! Vi gav honom ett par omgångar så att han skulle veta sin plats, men han är envis den rackaren. Matte tog fel på mej och honom. En grå hund for runt som en mindre formel 1 bil på gräsmattan. matte blev livrädd att Mozart skulle bryta om sitt ben. det var bara det att det var jag som var formel 1 bilen. Matte tror att lena vaccinerade mej när jag var där på resort. Jag är efter den tiden i Kode en galen hund stundtals. Nåväl vi lekte en massa en kul lek kom syrran och jag på alldeles själva: vi jagade honom runt ett träd tillsammans. Jag på ena sidan det stora trädet och syrran på andra sidan vilket innebar att vi skällde som värsta schäfrarna utan att behöva springa medan Mozart fick rusa fram och tillbaka, runt runt. Mkt underhållande! Kajsa tog i ivern fel på mej och Mozart och skulle dominera Mozart men råkade ta mig i stället. Gissa om hon blev skrajsen och nästan sket knäck! Det ä ingen tvekan om vem som är Drottning i det här huset. I morgon skall vi inte spränga några blodkärl säger matte för det kommer att bli varmt. På bilden kan ni se vilken galenpanna som var hos oss och också se vilka fina ben han har trots att det högra benet har varit brutet. Bra jobbat av veterinärerna i Jönköping! Den översta bilden är givetvis på mej och på Mozarts matte.

I väntan på naturkatastrof!!!

Japp, jag väntar. MOZART är på väg hit. Benet är ok. Mozart antagligen mindre OK. jag återkommer om jag överlever. Gör jag inte det kan Lyra få min vinterjacka och min nya sele som inte har kommit än. den är lila med vita prickar på.

Harjakt i stan...

Jag har förskjutit/underlåtit att berätta om min senaste bedrift: jaga hare i stan.

Matte var babyvakt. Hon hade en läskig barnvagn att dra på. Syrran och jag släpptes på den inhägnade fotbollsplanen belägen strax intill den stora metropolen Huskvarna centrum. Matte satt i solen på en bänk och gungade på barnvagnen och tänkte koppla av en stund. Strax bredvid är det en skola där man just hade påbörjat sin gårdsfest. Med korvgrillning och mammor och pappor i mängd och parti. Ja de grillades givetvis inte.

Plötsligt ser jag till min stora glädje en hare på andra sidan av stängslet Syrran och jag lägger de långa benet före och rusar över på fem röda sekunder. Matte sitter lugnt kvar på bänken eftersom det är ett hööögt staket som omgärdar hela fotbollsplanen. Den är förövrigt täckt med massor av harpluttar så vi brukar ofta gå dit och snaska. Syrran ser i ivern inte staketet utan far in i det och flyger tillbaka i luften och blir liggandes gråtandes som ett barn. matte kommer löpandes så fort hon kan eftersom hon tror att Kajsas liv snart är till ända. Jag tar mig en snabb funderare och inser att haren endast kan fångas om vi är på samma sida av staketet. jag vänder alltså och rusar till andra sidan och kryper under grinden. Rusar sedan tillbaka. NU börjar det roliga! haren inser faran och drar i väg med mig ivrigt drivande med ett skall som lätt kan förväxlas med en drivande tax. jag driver så fint förbi skolgårdsfesten fram och tillbaka. Matte kommer med barnvagn och Kajsa så fort det nu kan gå. Tur att barnet sov...Sedan drar vi, jag och den livrädda haren iväg längs med Huskvarnaån. Matte hör bara mitt skall. Hon är livrädd eftersom vägen med mycket trafik går utanför skolan. Lyckligtvis är haren inte av den sort som springer ut på vägen. Den håller sig till skolgården och naturen vid ån. Matte har redan i sitt huvud bestämt var jag skall begravas. Hon funderar över vilken tiks valp hon skall köpa för att fylla upp det tomrum som jag kommer att efterlämna. Lyras kommande valpar ligger bra till hands...

Plötsligt smiter haren med mig efter in på kyrkogården. Där scannar matte av området och gör bedömningen att risken för barnvagnstjyvvar där är minimala. Hon parkerar guldklimpen och den yra och omtumlade Kajsa vid ett träd. Sedan ska vi få se på fantommatte! Med språng som kunde göra vilken gepard som helst avundsjuk tar matte upp jakten på haren: (Inte mej!!!)På något märkligt sätt som med tanke på platsen för jakten i det närmsta kan benämnas med ett under kastar sig matte över mig när jag genar ett par gravar och får tag i min sele! Jäklar vad förvånad jag blev. Öronen är stora som elefantöron och som vanligt vid jakt precis ollonlila. Vi pratar om mina öron i detta fall, inte mattes!

Matte är inte go att tas med. Jag är mycket nöjd och glad när vi i sakta mak traskar hem. Men på min vakt. Denna lilla historia lämnar vi därhän. Matte säger att min änglagloria rejält halkade på sned. jag tycker det är synd att jag missade haren. Hade inte varit helt fel att slakta den framför en skolgårdsfestande publik!

På bilden ser ni min drillade lillasyster fokuserad på en larvig uppgift.

GOTTISGÖMMA!

I går när husse rensade landen i vår trädgård såg matte hur det stack upp något som blänkte rött i en rabatt...Matte böjde sig mödosamt ner och fiskade upp en gottis! med tydliga tandavtryck! det låg också ett tomt gottispapper bredvid. Kajsa gjorde som ni kanske minns taberas på matte och husses godisskål härom veckan. Hon var smart nog att gömma några gottisar för framtida bruk eller om det kommer sämre tider. Jag misstänker dock att hon helt har glömt bort gottisgömman eller att just den gottisen inte var av godaste sort.

I dag har då inte jag några blommor i pälsen. Matte har kämpat med att borsta mina tänder men jag har som en dragkejda som jag drar igen det är lögn för matte att komma åt mitt garnityr! Syrran är så korkad så hon låter matte hållas eftersom matte säger att hon är såååå himlens duktig. Trams.

Jag tillbringar dagen under täcket, det regnar ute och vi har fått varsin laxfilé med gräddsås. Matte och husse äter sill. Det kan de fortsätta med. Nu åskar det i Buskvarna så sängen känns som ett fullgott alternativ till midsommardansen. Fast man vet aldrig vad matte hittar på. Vi kanske skall härdas på självaste midsommarafton. Jag skall i alla fall lägga 7 sorters blommor under kudden och önska mig lugn och ro och mycket gottis for ever!

Glada flickor=vackra flickor!

Ja efter vårt bottennapp på utställningen i Lördags hämtade vi kraft på hundklubben i eftermiddags med vår vän Luna Sheltie. Oj oj vad glada vi var över att komma dit! Matte hörde av Lyras matte att Lyra var enligt söndagens domare om möjligt ännu fulare än på lördagen. Katastrof! Att Vinthundsklubben hyr in två domare med grava synfel. Nåväl vi fula får väl hålla ihop! Leverpastej-mormor hävdar att skönheten sitter på insidan. KLART ATT DEN GÖR! Vi var i alla fall lyckliga OCH vackra i dag! Döm själva!

Det var fantastiskt bra underlag att gräva i, lite poröst av allt regnande!

Inget att hänga i granen...

I går åkte jag och syrran med matte, snygge Jack och hans matte Helene på utställning. Matte är inte så intresserad av denna tävlingsform. SOM TUR ÄR! Sollibollan mitt största fan lovade att visa mig. Syrran går inte med någon annan än matte så matte var så illa tvungen. På utställningen fanns en massa kompisar! Min Lena och en massa hundar, Skogsvillarna som hade satt upp ett tält till oss som tur var för det var en regnig dag, Lyra och hela hennes familj. Jag är som ni vet helt över öronen förälskad i Lyras husse. Han är alltid så härligt orakad! Jag blir tokig av att gno mig mot hans skäggstubb. Jag vet att han struntar i att raka sig när han vet att vi skall träffas. Det är kärlek det! Sollibollan har inget skägg, inte Helen eller Lena heller men de är goa ändå. Kajsa hade fullt upp att hålla ordning på tävlingsplatsen och var väldigt upprörd över att det fanns så många fluffiga Afgahner i ringen bredvid. Jag försökte tala om för den imbecilla råttan Kajsa att det finns Afgahner som INTE är talibaner. Men det går liksom inte in hon är så rabiat och enkelspårig. Jack vann championklassen för pojkar så klart! Han är en liten läckerbit. Han blev näst bästa hane. Han borde blivit bäst förstås men domaren hade nog grå starr. Det visade sig i vår klass där vi tjejer åkte ut på löpande band. Jag hade för ljusa ögon t.ex. Mina ögon som är så oerhört utrycksfulla och vackra. Syrran hade en obestämd färg och var för lång. Hon som har så fin strömmingsfärg. Lyra for ut med buller och bång också. Matte tog ett snabbt beslut om att inte ta till våld mot domaren men att härmed avsluta vår ack så korta utställningskarriär. Detta borde vara hot stoff i nyhetsvärlden. TT ringer nog när som helst. Nyheten kommer att kablas ut i hela världen som det heter. Förnedringen skall aldrig mer upprepas. Jag går alltså i pension kan man säga. Syrran får ägna sig åt sin agility. Där är i alla fall vi hundar och matte glada! Jag gillar ju agilitytävling eftersom jag får korv oavsett hur många hinder jag hoppar och tillfälle finns ju att mingla lite under loppet bland publiken och tjyva gottis. Det går inte när man skall traska runt i ringen. Sollibollan och jag var ett fint par annars, om det nu inte hade varit för mina ögon då och lite annat trams. Jag har då aldrig sprungit så elegant och stått så fint på bordet. Men domarens grå starr satte käppar i hjulen. Minst sagt. Min behållning av dagen var ändå att möta mina fans. Jag träffade också min förstfödda lille prins! Teodor! Matte nästan grät så vacker är han. Chokladbrun med mitt vackra ansikte! Vi tog familjebilder som går att se på Jacks blogg. I dag har vi varit ute på en 1,5 timmas familjepromenad matte, husse, jag och syrran. Vi mötte bl a en 10 veckors dvärgtax. jag snackade lite förstånd med den medan Kajsa skällde ut den efter noter. Som vanligt alltså och hon undrar varför hon inte har någon fanclub...

Bilderna är en liten kavalkad över gårdagens magplaskutställning! Good bajs till alla utställningar! Om jag är en dålig förlorare? Inte på något vis men att ha en domare som inte ser är väl inte ok???

Äckligt självgod syster!

I dag packade matte träningsväskan igen! jag är som sagt pigg och alert och ställde mig vid dörren gnölandes och gråtandes. Släpptes ut i trädgården men ville ju åka med till hundklubben. matte sa att jag inte fick följa med eftersom Kajsa skulle tävla. När jag är med är det jobbigt eftersom jag skall vara med precis överallt. Jag gnäller och rafsar uppfodrande efter att bli utsläppt ur Fort Knox (vår bur). Matte finner det aningens jobbigt. Sedan påstår hon átt det är jobbigt att ha med mig eftersom jag skall tjyva fika av alla hela tiden. Jag fick alltså stanna hemma. Matte åkte med lillsyrran på tävling. Syrran kommer hem på eftermiddagen så uppjäst med magen full av korv och köttbullemacka att hon nästan sprängs. Hon sover nu som en spädgris för hon har umgåtts med en massa hundar hela dagen. Det är å väldigt jobbigt för den fegisen. Jag har varit hemma med lillmattarna. Som sagts tidigare så finns det inte mycket till rättvisa i min verklighet. Nåväl syrran är inte bara uppblåst av gottis utan av mallighet. Hon lyckades göra ett snabbt noll-lopp som placerade henne 4:a. Hon hade tre läskigt snabba vallhundar före sig. Hon sprang 4,15m/sekund. hade 15 sekunder till godo till den utsatta referenstiden. det är visst nåt slags rekord för henne och matte. problemet är visst att hon inte vill vara för långt från matte. Vilket innebär att matte måste öka takten. Ha ha! Det är ju omöjligt så syrran ska få träna med köttbullar på ett fat framför hindren så att hon vågar släppa matte. Ja som ni hör så är hon en ynklig hund. På bilden kan ni se att hon ändå var rätt självgod efter sitt lopp! Jag tycker mig se ett leende på läpparna.

Kalas

I dag har vi firat min framgång på tävlingen. Mormor och Folke kom. Mojjbjojj Christer och Pontus. Morbror Anders, Cathrin och lillErik. Småmattarna var med och lillhusse. Fantastiskt trevligt faktiskt. Jag fick all den uppmärksamhet som jag förtjänar. Ni kan själva se på kalasbilderna. Jack blev i dag champion! Matte säger att han och jag är som skönheten och odjuret. Undrar just om det är skönheter eller odjur som får så fina priser och blir champions... Vi grattar den lille snuskpellen så otroligt mycket! Hipp hipp hurra!

(Matte säger: Viktor fyller 17 år det var därför det var lite kalas. Sally tar alla kalas som sina kalas.)

Hoppa som jag vill!

I går tog matte examen. Hon har läst i fyra år. Jag har under dessa år förgyllt hennes studier med min närvaro både bredvid, på hennes böcker och inte minst vid tangentbordet.

Detta innebar att vi inte fick springa så mycket i går. Vi; alltså syrran och jag. I dag var det inofficiell tävling på vår klubb. Jag lät mig nådigt anmälas fast matte inte trodde på någon större framgång. Matte tyckte att jag skulle få känna mig sedd och bekräftad (ja det är sånt hon har lärt sig i skolan) och därför kunde vara med. banorna var svåra och jag hoppade på som bara den, jag passade också på att besöka en trevlig samling i publiken. Men avlsutade med bravur likt en gasell. Jag fick korv förstås. Matte sa att det var precis detta hon förväntade sig så vi var glada. Matte säger att vitsen med agility förutom att ha roligt är att man skall ta all hinder i en viss ordning. Jaha säger jag då; när skall du lära mig att läsa så att jag kan förstå nummerskyltarna?

Syrran tog i för kung och fosterland och besökte i vanlig ordning balanshindrena ett antal gånger, vet inte vad hon ser för roligt i det. I hoppklassen tog hon fel ingång i tunneln annars var hon visst mot alla odds väldans duktig och sådär äckligt glad och inställsam. jag tror att hon fick mer korv än vad jag fick. jag snodde en sillbit av mattes sillsmörgås. I farten så att säga. När jag tjyvar hinner jag inte tänka på smaken. MEN sill är inget jag rekommenderar. Fy bubblan.

I morgon åker syrran till Jönköpings Brukshundklubb och tävlar. TRE klasser. Det vore väl konstigt om hon inte skulle trassla till det i alla tre klasserna. Jag ska visst vara hemma. Fattar inte varför inte jag är anmäld. Matte säger att hon älskar mig fastän jag aldrig kommer att bli en agilityhund att räkna med. Tacka sjutton för det annars flytttar jag till Sollibollan eller till Lena igen! Hos Lena behandlades jag i allafall som den prinsessa eller drottningmoder som jag faktiskt är. Nossebro är inte aktuellt längre eftersom den lilla tvåbenings valpen som bor där drar i hundsvansar. Även min.

Grattis på namnsdagen alla Solveigs!

I dag har mitt kanske för dagens största fans Solveig (sollibollan)namnsdag. jag ber allra ödmjukast att få gratulera henne och förstås alla andra Solveigs i vårt avlånga land som givetvis läser min blogg mangrant!

Som ni hör på tonen är jag på gott humör. I gårkväll kom matte hem från sitt extraknäck med Bullens pilsnerkorvar lite lagom varma. Syrran och jag nästan dog av korvdoften! vi fick glufsa i oss rejält med korv. I dag ska vi åka till hundklubben och träna agility. Ja matte ger sig banne mig aldrig! Hon har klippt tre pilsnerkorvar i småbitar och mulat ner i vår lilla godisträningsväska. Jag funderar starkt på att visa mig från min starkaste sida trots blåsten och regnstänken.

På lördag och ev. söndag skall jag tävla agility. Syrran är anmäld och jag är väl en outsider i sammanhanget. Inom travsporten betyder det att man är otippad men kan skrälla. Det kan jag. På bilden ser ni mig som nådigt låter mig kyssas av stora lillmatte Josefine. Hon som tänkte grilla mig ni vet! För er vetskap vill jag påtala att bilden var ett arrangemang och att Josefine är vegan.