Höstpromenad

Lite bilder från dagens promenad!

Skriet från vildmarken!

I dag tog matte ut oss, iklädda våra randiga, grälla tröjor, på lång skogspromenad. Kajsa for i vanlig ordning runt överallt och ingenstans. Jag tassar mest bakom matte efter traumat för snart två år sedan med bettet på min hals ni vet. I bland far jag i väg som skjuten ur en kanon med pinnbenen lika snabba som en trumvirvel. I dag är min rumpa lite tjock så det är löpning på gång och då är jag lite låg. Nåväl när vi väldigt långt hemifrån hör matte och jag plötsligt Kajsa skrikandes som om någon höll på att strimla henne levande. Jag nosade reda på henne när matte bad mig söka och vi fann henne skrikande med framtassarna växelvis upplyfta. Matte uteslöt därför brutet ben direkt. När hon lyfte upp piplisan i famnen såg hon ett djupt stick i varje ben. Kajsa hade grus/jord i hela ansiktet inklusive nosen så den ockulära besiktningen gör att matte misstänker att hon har gjort samma misstag som jag gjorde den där ödesdigra Långfredagen när jag blev biten av en trolig vessla. Matte ringde Lyras matte som är en sansad person och förhörde sig om hon trodde att det finns ormar nu, det trodde hon inte. Matte bar dock Tjocksmocken Kajsa hem vilket jag tycker är att överdriva nåt hemskt! Hon har väl för fabian två till ben att gå på? Bli buren för att man fått några bett vilket trams. För er som undrar hur det var med mej när jag blev biten långt ute i skogen fick jag minsann gå flera mil ensam i mörker och kyla för matte och Kajsa sprang hem på friska ben. (Matte: Sally fick bäras gallskrikandes flera kilometer i skogen till den milda grad att jag fick pip i öronen, minnet är bra men oerhört kort) Matte tvättade Kajsas ben när vi kom hem sen var det bra med det. På bilden ser ni min lariga syster efter traumat idag.

Sheltiekrock!

I dag åkte vi till klubben igen. Solen sken och vi hade stämt träff med Luna sheltie och hennes matte. När matte stannade bilen släppte hon ut oss, vi hörde direkt att Luna var på plats på agilityplan så vi rusade förstås ditåt. Luna blev också glad över att se oss och kom rusandes mot oss. Det ville sig inte bättre än att hon rusade rakt in i Kajsa som for iväg i luftvolter rakt ner i ett dike och blev väldigt väldigt rädd och ledsen. Hon sprang till matte storgråtandes för att sedan springa och gömma sej för Luna bakom serveringsstugan. Sen var hon deppig hela tiden, ville inte springa med oss eller nåt. Matte tränade mej och Luna på agilityplan för Helen har ont i ryggen. Både Luna och jag var väldans duktiga. Helen tyckte att jag var oerhört duktig, matte är osäker på hur länge jag tänker vara så här samarbetsvillig det är liksom inte riktigt likt mig. När vi skulle hem sprang jag halvvägs upp till klubbstugan och cementerade fast mig där. Jag ville förstås till stugan in i värmen och fika eller äta korv. Matte fick efter en lång stund hämta mej eftersom jag så benhårt vägrade att komma till bilen. Jag smet då upp till stugan för vi fikade faktiskt där i Söndags. Matte tog det hela med fattning och lät mig kolla in genom dörrens fönster där jag kunde konstatera att det inne fanns något fika. Sen gick vi till bilen. En bra dag för mig. Syrran repade sig när vi väl var hemma. Matte köpte mintben till oss som vi har snaskat på. Jag kan uppmärksamma er på att jag kommer att tävla igen! I Kungälv den 28/11, i Götene den 12/12 och i Forserum den 5/12. Vi satsar allt nu matte och jag. Ska nog visa att jag inte är fullt så oduglig som matte tror. ( jag har inga stora förhoppningar alls:-) men för tillfället är Sally i sitt esse på agilityplan ska bli kul att se hur långt det räcker. Jag fortsätter att mata henne full med lyxig wienerkorv, mattes kommentar)

Noll lopp!

I dag var det avslutningar och Klubbmästerskap på vår Hundklubb. Jag får ju inte gå några kurser eftersom matte tycker att jag är rätt oduglig på det där med kurser. Jag gillar bäst fikat i klubbhuset. I dag hämtade Helen och Luna oss vilket alltid är härligt! MEN det ösregnade ute. Matte räknade kallt med sittstrejk från min sida men bestämde ändå att ge mig en chans. Jag fick starta före syrran för då kunde matte träna in banan med mig eftersom jag ändå inte skulle springa hela banan runt. I agilityklassen tog jag halva banan sen hittade jag intressanta harpluttar eller liknande som upptog min tid. Vi blev diskade. Matte var ändå glad över att jag visade att jag klarade en halv bana trots regn så jag fick hamburgare ändå och blev ompysslad efter konstens alla regler. Kajsa var i fin form och for runt som en gummiboll vilket ni kan se på bilden. Men matte tog inte med sina fotbollsskor med dubbar så hon ramlade pladask i det allra blötaste gräset. Så Kajsa kom lite av sej men fortsatte fint. I hoppklassen regnade det om möjligt ännu värre. Himlen öppnade sej. Matte tog av mej tröjan och sen hoppade jag mig igenom banan med noll fel! Till och med slalom och några trixiga tunnelingångar fixade jag. Matte och Helen var väldigt nära att svimma. Jag var förstås mer än nöjd med mig själv. Kajsa nollade också och var dum nog att inte bry sej om regnet eller vattnet som stänkte det minsta så hon fick en väldigt bra tid. Kajsa slutade som 3:a i agility KM. Man lägger i hop poängen från båda klasserna.

Sen blev hon den snabbaste lilla hunden. Lucas min pojkvän blev snabbaste stora hunden. Syrran är livrädd när matte försvinner så hon sprang för livet. Jag tog inte i helt för det är liksom inte värt det. Sen hånglade jag med Fröken Tobbe som var så härligt orakad. Han är ju Grabbarna på Bredgatans husse. Jag fick en egen grillad korv efter min bedrift. Det var ju det minsta man kunde begära. Syrran fick några fula pokaler (och korv, mattes kommentar). Vi var trötta och hungriga när vi kom hem och fick extra god mjukmat. Sen har det varit soffan för vår del. En bra dag där jag visade var skåpet skall stå. Matte säger att jag får börja träna mer frekvent och ska anmäla mig till nästa tävling den 28/11 (Sally visade i dag att hon är säker och villig vilket är nytt!mattes kommentar). Tjo. Är lite trött på tjatet om vilken duktig syster jag har. På översta bilden ser ni mig komma i mål. Kolla hur högt syrran är över hindret! Slöseri med energi om ni frågar mig!

Fredagsmys!

I eftermiddags dök min favoritkompis upp! Vallhunden Luna. Hon är rund som en tunna nu med päls som på värsta utegångsfåret. Hon har fått börja äta samma mat som oss. Jag är också lite trind och blank. Det är bra säger matte. Jag brukar ju se ut som en gammal luggsliten ylletröja på vintern.

Vi busade som vanligt, hon har förstått tjusningen med att leka med oss, det tog ett tag men nu är hon med i matchen! Hon blir lite kinkig när jag gnider mej för ihärdigt mot henne och rafsar på henne med tassarna. Vi åkte till klubben där vi fick leta efter matte och Helen växelvis. Luna gillar detta fast det är helt nytt för henne. Sedan fick vi springa på ett långt fält fram och tillbaka mellan mattarna, Luna hängde med bra, Kajsa är snabbast hon är nog rädd att matte skall försvinna. Slutligen fick vi träna agility. Jäklar i havet vad jag satsade! Matte trodde inte sina ögon, därmed får jag vara med på KM på söndag. Matte vågar dock inte tro på något under utan räknar kallt med att jag gör som jag vill på banan eller utanför banan om det dyker upp nåt kul. Dagen avslutades med att syrran och jag fick varsin magnifik grisknorr som vi tuggade i oss i soffan. Matte fick hålla i dem, jag petade in min knorr i mattes mun, hon nästan kräktes. Mycket märkligt jag ville ju bara att vi skulle gnaga ihop. Efter detta taberas på knorrarna somnade vi i husses trygga famn.

NYHET!

Kajsas hemska bror Arthur har blivit far! Han har tillsammans med en tik fått fyra pinnvalpar. Bevare mej väl!

Arthur var som valp en buse! Kajsa statuerade exempel på valpträffen då de var ett halvår lite drygt genom att bita honom i nosen så att blodvite uppstod. Arthur var väldigt påstridig så tillrättavisningen var befogad för en gångs skull:-) Matte säger att vi får gratta Arthur till nedkomsten trots gamla synder. De är nog preskiberade nu.

Vi stötte på en bostonterrier pojke i dag på promenaden. Syrran och jag gjorde denna lille Otto alldeles till sig i trasorna, milt sagt! Jag tror det var våra grälla randiga tröjor som smiter åt så fint kring våra atletiska kroppar som triggade i gång den lille knubbisen. Han lät så konstigt och tungan hängde ut och han dreglade till och med lite, så Kajsa skällde förstås ut honom efter noter. Jag kunde tänkt mig att hälsa och se vad han ville men jag fick inte för Ottos husse som sa att Otto inte var att lita på. Det är inte min syster eller matte heller tänkte jag i mitt försynta stilla sinne...Fast väluppfostrad som jag är (host) sa jag förstås inget.

På bilderna kan ni beundra mej som sitter så fint och funderar över meningen med livet och min ssyter som på tre bilder visar sitt rätta jag! Bilderna är tagna på valpträffen för några månader sedan hos Lena! På en av bildern på pirayn Kajsa se ni mej flirta med en liten lurvas som bor i samma familj som min vackre som Teodor! Vilket visar att jag är en open minded hundflicka som inte på något vis är rasistisk som vissa andra vinthundar är!

Harmoni!

Matte och jag är inne i en fas av harmoni! Inga hårda krav på träning! Mitt miserabla liv är för tillfället helt perfekt även om det är tufft att erkänna det. Det beror delvis på att mattes politiska uppdrag är inne i en hektisk fas vilket i sin tur innebär en del frånvaro från hemmet så vi går inte varandra på nerverna. När väl matte är hemma är jag stundtals nästan euforisk! Min matte är helt fantastisk, jag vill helst krypa under skinnet på henne och parkerar kvällstid på henne så hon nästan får andnöd. Hon säger att det är svårt att sova med mig rakt över ansiktet. Det har jag lite svårt att förstså.

Vintern är här!

Nu är det slut på de härliga varma höstdagarna. I dag var det snö ute när jag som vanligt blev upplockad ur den sköna sängvärmen för min morgontoalett innan matte och husse skulle i väg till sina jobb strax före 8. Jag stannar som vanligt innanför altandörren, plirar lite stoppar svansen bestämt mellan bakbenen och försöker smyga in igen men matte vet bättre...Hon puttar ut mig genom dörren. En dag som denna över ett snöblött altangolv ut på en frasig kall och lite blöt gräsmatta. Fy vad jag hatar detta!

I går åkte vi till klubben med Helen och Luna. Matte hade tagit semester för att kunna ta igen lite tid med mig och syrran efter en hektisk helg i storstan på kurs. Syrran och jag är som ni vet förstås väldigt bra på att spåra upp människor som har gömt sej. Kajsa blir så glad när hon hittar matte bakom nån stubbe om matte har gömt sej att hon nästan går upp i atomer. Kajsa alltså inte matte hon går aldrig upp i atomer (tyvärr). I går var tanken att vår vallhundskompis Luna skulle få pröva på denna ädla konst: sök.

Hennes matte tror nämligen inte att Luna har något särskilt luktsinne. Matte vidhåller att alla hundar har luktsinne som är hyfsat bra. Speciellt med en så lång nos som Luna har. Vi fick hjälpa henne på traven och den lurviga tjejen (inte Helen utan Luna) tyckte det var skojigt att leta efter sin matte även om hon inte riktigt fattade att nosen är ett toppenredskap i det arbetet. Men det var en bra början, dessvärrre haglade det och blåste så jag var inte så väldigt road. Men jag ställer förstås upp för mina vänner.

Hemsk dag.

Vi tvingades ut på lång promenad utan jackor, det började regna och blåsa. Vi hade långt hem. Matte är ingen kul figur. Lillmatte kom i dag. Hon är snäll och tog på oss t-shirts som vi aldrig har använt. Kajsa kände sig fånig. Jag tyckte det var skönt. Summering av dagen: DÅLIG!

Regn, regn och regn...

Vi har riktigt fisigt vinthundsväder! Det blåser och regnar. Matte lurade ut oss (syrran och mej) med Frolic som hon slänger ut i gräsmattan för att vi skall aktiveras lite. Jag hoppadde runt på tre ben och åt gottis.

I går kväll fick vi jobba med gottis i kartonger och under plastmuggar. Jag var pipig och rastlös pga för lite motion. Syrran blir inte på det viset hon är nöjd bara hon får vara med matte. Vi fick dock hänga med på en lång snabbpromenad i dag, dvs vi gick i drygt en timma i snabbt tempo. Det var skönt! Husse tog faktiskt på oss våra vinterjackor, det var tur det för det blåste jättemycket. I kväll skall husse och matte på bio. Vi får dessvärre inte följa med. Folke hade kokat älgkött till mej och syran något som vi uppskattade mycket! Vi fick med en burk från söndagsmiddagen hos leverpastej-mormor och Folke. Matte och husse var så ogina att de åkte iväg och glufsade i sej söndagsmiddag utan oss. De skyllde på att vi är sååå jobbiga på söndagsmiddagar. Fattar inte vad de pratar om alls. Vi har det svårt i Buskvarna som ni säkert förstår. Hoppas någon därute i vårt avlånga land kan förbarma sej över oss å det snaraste!