Bildbevis!

Ni som inte av någon anledning trodde på min berättelse av helgen och min oväntade uppryckning på agilityplan kan här se Stefan Borgs fina bilder av mej! Hans webbadress är: www.stefanborg.com. Matte har försökt hitta något telefonnnummer för att få köpa korten men inte lyckats. Vi hoppas att han hör av sej om han inte gillar att jag visar dem här! Läskiga men duktiga och snygga Harrys matte från Lindesberg tipsade oss om att han hade fotat. Väldigt snällt. Harry ville ta en mumsbit av mig och syrran, jag tror det beror på att hans matte tyckte att vi var väldigt vackra hundar (host:matte). Lindesberg är verkligen en fin plats på jorden. Av någon outgrundlig (host!) anledning fastnade syrran bara på ett kort. fniss. Matte säger att det beror på att hon är så snabb men jag och ni kära bloggläsare vet ju bättre. Huruvida det är på det ena eller andra viset tvistar de lärde:-) dvs jag och matte. Njut nu gott folk av en så vacker liten hundflicka som mig som trots dyblöt banan genomförde i alla fall ett fint lopp.

Undret har skett!

Jag börjar baklänges: Lördag. Tävling i Lindsberg. I vanlig ordning gjorde syrran ett bejublat uppträdande i hoppklassen. Trots dyblöt gräsmatta. Dessvärre REV hon ett hinder. Hur i hela friden det gick till vet vi inte. Hon hade dagens bästa tid och blev faktiskt fyra trots sina fem fel. Jag hoppade och sprang genom tunnlar i relativt lugnt tempo tack vare det blöta gräset. När det var en tunnel och tre hopphinder kvar stack jag ut bland tälten. Matte fattade ingenting. Sen kom jag tillbaka och hoppade klart. Fick massor av korv trots min lilla avstickare. Det kom fram en dam som berättade för matte att jag hade ramlat inne i tunneln det var fullt med vatten i den och därefter rusat ut bland tälten. Matte tror inte det hade någon större betydelse. Jag hann med att hälsa på i flera tält. Det var trevligt. I agilityklassen gick jag ut hårt, matte märkte att jag var revanschsugen (gjorde jag inte alls: matte)Jag klippte hela agilitybanan utan så mycket som ett fel dessutom i ett bra tempo. Det var inte bara mitt första noll-lopp i agilityklass utan även mattes, vilket säger mer om matte än mig!
Min tid var fyra sekunder under idelatiden vilket innebar ett femtepris. Matte valde som pris en liten väska att ha på kopplet så jag kan bära hennes nycklar och våra bajspåsar. Matte har inga bajspåsar.
Syrran tog en tunnel från fel håll och blev diskad vilket kändes bra för mig. Jag fick kopiösa mängder korv och lät mig nådigt bäras bort från banan till vårt tält med tassarna i kors. Jag till och med blundade. Flera människor uppmärksammade mig och syrran och sa att de blev glada över att se oss på banan. Matte tyckte förstås att Lindesberg var himmelriket på jorden.
När vi kom hem var vi så trötta att vi sov hela eftermiddagen, kvällen och natten samt fram till lunch dagen därpå. Syrran tar på sig ansvaret att hålla reda på allt vad som händer på tävlingsplatserna så hon är helt utmattad när hon kommer hem. Jag blev mest trött av all korven. Vi åkte till Lindesberg från Västerås där det är den årliga rasutställningen. Tanken var att Lyra och Helene skulle varit med och att vi sedan skulle åkt tillbaka till Västerås men matte hoppade över det när hon fick åka ensam med oss.Vi sov en natt på Lövudden i en stuga med 7 tvåbeningar och 12 pinnhundar bla syrrans lille prins. Kajsa gick direkt in i mammarollen och hade fullt upp att sköta om den lille talibanen. Vår älskade Peter (Lyras husse)var där och var sådär härligt orakad som jag älskar. Jag var i extas! I morgon är det slut på friden för då kommer Mozart och skall vara här! SUCK! Han är mer vild än tam.Jag får ta i med hårdhandskarna tror jag...

Tiden går!

Här är det semester! I dag ösregnar det ute och klockan är exakt 12.37. Syrran och jag vägrar att gå upp Vi hör att det regnar mot fönstret. Till helgen skall vi i vanlig ordning åka till Västerås och träffa en massa andra fina pinnhundar! Det är dax för den årliga Rasspecialen för oss vinthundar. Matte skall inte ställa ut oss, hon blir bara arg på domarna som inte fattar att vi är helt fulländade. Vi piper i väg på Lördagen och tävlar agility i Lindesberg.Ska som vanligt dela campingstuga med en massa härliga människor! Lilla syster yster Lyra har brutit en tå! Hon är gipsad ända upp till armbågen och det är visst fullt upp i Nossebro att ta hand om henne. Jättetråkigt eftersom hon skulle följt med oss på tävlingen. OCH jag kanske inte kommer att träffa dem alls om de inte kan komma. Då är det mer synd om mej än om Lyra faktiskt. Vad är väl en bruten tå mot att inte få gnugga mig mot Peters härliga skäggstubbs haka????? I kväll kommer pälsänglarna Mitzie och Wilda hit. De skall bo här några dagar när Helene och Kjell skall göra Göteborg osäkert.Vilket innebär att semestern för min del nog är slut!!!Vallhundar har nämligen en helt annan syn på det där med vila. På bilerna kan ni se syrrans bebis. Jag kan inte fatta att hon har fått en sådan vacker valp. Lena måste ha bytt ut den.

Det är mycket nu!

Det är så mycket så här års att jag blir helt slut! Jag orkar inte ens tjata om att få blogga. Vi har varit två veckor i husvagnen vid havet. Första veckan var som sagt underbar. Jag hade matte bara för mig själv. SEN kom syrran och vände upp och ner på allt! Hon är som ett frimärke på matte, tror väl att matte kommer att försvinna eller nåt annat korkat.Jag ahr haft fullt uppa tt bevaka mina intressen!
Matte kan gärna försvinna det gör ingen större skillnad. Jag kunde tex packa min lilla kappsäck och flytta till Peter och Helene i Nossebro.Numer lockar inte det alternativet så mycket pga av att de har en egen människovalp som stjäler uppmärksamhet. Men om två veckor träffas vi och jag hoppas innerligt att Peter är sådär härligt skäggig:-) Om Nossebro inte är aktuellt som en fristad från min isdrottning till matte vet jag att jag är innerligt välkommen till Sollibollan i Göteborg och hennes hunddagis.
Alternativ tre är min senaste kärlek på lite närmre håll där jag överväger ett stödboende sådär varannan vecka är hos en ny klubbkamrat som ser ut som en svart golvmopp. Han har dreadklocks...Ja inte matten då alltså! Matten heter Ulrika och hundeländet heter Atlas. Man kan inte se vilket som är fram eller bak på honom men matte säger att han är ljuvlig.Hon borde allt gå till optikern.
När jag löpte tyckte jag att han var en kanonkille nu är han en i mängden.
Men Ulrika och jag har ett fint själarnas gemenskaps förhållande. Hon sa till min matte i går på tävlingen att hon ville ha mig hemma i soffan och bara gosa med. Det är en tillvaro som jag verkligen skulle vilja ha men matte sätter ner foten och inbillar sej att jag skall ARBETA! På tal om tävlingen ja...finns inte mycket att orda om egentligenmen jag bjuder på en kort resumé. Jag hoppade sådär lite segt i första klassen det var som en bassäng på gräsplanen. MEN jag vände efter en tunnel och var så illa tvungen att gå in i den igen för det luktade mystiskt. Jag kollade sedan ut från tunneln lite försynt och smet in en gång till sedan hoppade jag de resterande hindrena galant. Jag tyckte själv att min insats var mer än strålande och fick korv men matte var inte helt nöjd. I den andra klasen hade jag bättre fart och den plan var torrare. Jag hatar nämligen när det skvätter vatten på magen.Men i slalomet missade jag en port sen ville jag inte göra om det så jag borrade ner mina tassar i marken och markerade tydligt att slalom inte är min grej så vi hoppade klart banan. Jag fick korv och blev diskad. Det var då matte noga övervägde om inte vi behöver en stödfamilj ändå....
I kväll var vi och tränade med matte, pälsänglarna och Helene jag gjorde strålande insatser och matte har nu en teori om att jag kanske har tävlingsnerver. Allt funkar nämligen. Syrran var alldeles till sig av lycka över att få träna igen och gjorde allt och lite till för att inte säga för mycket...Lilla pälsbollen Wilda vallhund klarar slalom bättre än mig trots att hon bara är snart ett år. Matte suckar av avund:-)Jag påminner henne lite försynt att Wilda aldrig skulle drömma om att ligga under täcket fram till lunch om det regnar ute...

Pälsänglarna!

I dag åkte syrran och jag med matte hem till Helene och >Pälsänglarna Wilda och Mitzie. Änglahunden Luna fattas oss förstås men Mitzie är en liten goding och är faktiskt Lunas systers dotter,dotter. Vi förväntade oss att Kajsa skulle bete sig illa men hon accepterade lillhunden direkt. Vi nästan svimmade i takt jag och mattarna. Efter en stund hemma hos dem åkte vi hela högen till djuraffären och köpte nya halsband åt mig och syrran i lack. Ett rosa till mig för det gör sig så vackert mot min stålgrå päls och ett giftgrönt till syrrans obestämda råttfärg.(Matte dementerar å det bestämdaste: limegrönt till lilla vackra Kajsas brun/beigepäls gjorde sig minst lika fint.) Vi fick också ett rökt gigantiskt märgben eller rättare sagt en höftknöl från en oxe. Så tung att vi inte kan släpa in den från trädgården men ack så god! Givetvis passade vi på att tjyva i affären! Lite gottis. Matte sa att ALLA snatterier polisanmäls men ingen såg oss. Tur det för jag vill inte tillbringa semestern i finkan. Helene passade på att väga pälsänglarna. Det lilla tjocka djuret Wilda väger fortfarande nästan ÅTTA feta kilo! Lillvalpen matchar mina dryga fem. Med andra ord är hon en stor tjej nu. Matte vägde inte oss för Kajsa var så upprörd i butiken över en rejäl Rottweiler som hon tyckte saknade existensberättigande. Till saken hör att den inte var en riktig hund utan en verklighetstrogen gosehund. Jag fattar inte vad som försigår i syrrans begränsade hjärna.
Nåväl vi åkte sedan vidare till vår nya klubb Jönköpings Brukshundklubb. Där finns det nog riktiga Rottisar tror jag. I dag var det dock tomt på parkeringen vilket innebar att vi fick rusa runt och leka helt utan koppel. Sedan tränade matte oss en och en. Jag gjorde mitt livs slalom,var som en vessla! Fick därmed god Bullens Pilsnerkorv och många pussar. Det var jag värd.
Syrran är så glad att man kan tro att hon är en vallhund! Hon vill träna, träna och träna. Matte vill inte att hon skall ta ut sej. Hon har ju som sagt precis kommit hem från mammaledigheten.
Efter träningen gick vi en runda i skogen. Mycket rolig skog med fina stigar och mycket lövträd. Lillvalpen är lite väl frimodig så matte tipsade Helene om att man kan gömma sig för sin frimodiga valp. Då brukar de tänka sej för innan de drar i väg på egen hand. TRO mej jag vet! Denna barbariska metod användes flitigt under min uppväxt. Får väl lov att tillstå att den funkade rätt bra.
I dag hjälpte syrran och jag till, vi tyckte att Helene var väldigt underhållande när hon gömde sig på så enkla ställer som bakom en trästam vid stigen. Vi inkasserade massor av korv. Lilla Mitzie tyckte det var kul att vi hjälpte till och blev faktiskt mer uppmärksam på sin matte. Matte är trots allt inte bara korkad. Innan vi gick till bilen höll Helene fast hela flocken och matte drog iväg över ett av fälten som är rejält stort, när hon kom till vägs ände ropade hon på oss. Kajsa drog i väg för kung och fosterland, antagligen livrädd att förlora matte i åtta veckor igen och var därför överlägsen oss andra. Lilla tjocka djuret kämpade tappert med alla sina kilo. Hon vill ju dessutom valla in oss så hon hade fullt upp. Lillvalpen for runt lite som hon ville och knäckte väl inte koden riktigt. Men det kommer. Over and out nu är det läggdax för mig!

Semester!

Förra veckan var rena rama himmelriket! Matte och jag var ensamma i Husvagnen. Den står uppställd precis vid havet, vilket kvittar mig eftersom jag ALDRIG ens skulle drömma om att doppa så mycket som en tass i vatten. Men för mattes del innebär det att hon har nära mellan mig och badet vilket gynnar oss båda. Jag var i högform och HÖGLÖP.Vilket innebar att matte vaktade min gunst med sitt liv. Det kom nämligen en gammal herre av rasen tibetansk terrier och flyttade in några husvagnar upp. Hans tunga hängde ständigt utanför vilket enligt matte tyder på bettfel. Eller någon annan form av handikapp. Jag fattade tycke för grabben i vilket fall. Jag menar det var ju ändå en kille! Han visade stort intresse och hade förmånen att till mattes stora ilska få vara lös på campingen. Hans matte och husse sa att han är snäll. Matte talade om att hans eventuella snällhet kan kosta dem en massa pengar i form av skadestånd om han så mycket som ens tänker tanken på att reproducera sig. Detta var något som jag hade i tankarna hela dagarna fast jag vågade inte yppa det till matte. Hon hade verkligen bestämt sig för att han inte var passande för mig. Jag tänkte på Daniel och Viktoria...deras historia påminner starkt om min. De gav inte upp. Jag tror dessvärre att min amtte är betydligt envisare än kungen. Man kan väl i snälla ordalag säga att relationen mellan matte och tibbens matte och husse var minst sagt frostig. Nåväl det blev ingen kärlekssaga men vi hade det bra ändå.Vi gick på långa promenader varje morgon.Matte bestämde att vi skulle ut klockan 8 varje dag för det blev så varmt på dagen. Då tog vi i regel en rejäl runda längs med havet och hälsade på fåren. jag passade på att äta lite fårbajs vilket får i gång magen så fint, eller så sprang vi i den vackra skogen med små knotiga tallar som av åratal av vind nästan slår knut på sig själva.Vilket jag givetvis ger blanka den i men matte som börjar bli till åren kommen uppskattar sådan där naturliga fenomen.Vi tittade dock på solnedgången varje kväll sittandes på stenmuren bakom vår husvagn. Det uppskattade jag mycket. Jag kände någon slags samhörighet med matte där i stillheten. Jag kanske också börjar bli till åren kommen? Dagarna ägnade vi åt korta promenader varvade med solning vid husvagnen och när matte var på stranden vilade jag i den sköna svalkan i vagnen. Som ni vet är jag en hund med ett stort hjärta och en social kompetens utöver den vanliga vilket innebar att många männsikor på campingen lärde känna mig. Dessa tog sent omsider tag i saken med min beundrare så i slutet av veckan hade han koppel på sig. Slutet gott alllting gott sa matte och kunde pusta ut.
På fredagen kom husse till oss. Jag blev lite glad. Matte åkte i väg direkt med bilen, jag fick pga värmen stanna hemma. Några timmar senare när jag i allsköns ro låg och sov i mattes säng kom min syster Kajsa infarandes och trampade på mig. Jag blev lindrigt sagt uppretad och gav henne på pälsen såtillvida att hon lade sig plattfall på rygg och uppvisade sina hängtuttar. Hon var verkligen tillbaka! det var ingen ond dröm. Hon var så glad att jag blev arg. Hon hängde och klängde på matte och husse som en murgröna på en vägg. Vilket innebar att jag kände att det gällde att bevaka mina intressen. Jag knuffade resolut undan henne och övertog hennes murgröneklängade. Matte och husse kunde nästan inte andas av alla våra pussar. jag sjöng i falsett och Kajsa ylade en trudilutt. Kajsas andedräkt är numer sockersöt, Lena har petat bort tandsten så huggormsdoften är nästan väck. Min andedräkt är som alltid ljuv som en sommardag. Utom när det sitter fårbajs mellan tänderna förstås.Nu orkar jag inte blogga mer för jag skall kolla hur det går för matte med bullbaket. Vi är hemma och allt är som vanligt igen. Vi var på agilityträning i går vilket jag kan skriva om en annan dag. Mina tankar går (när jag har tänkt klart på mitt eget bästa förstås) till Doriz matte som ligger på sjukan och strålas två gånger om dagen. Krya på dej och cyberpussar över hela näsan från mig.

Triple Dog Show-suck!

I helgen har det varit en stor hundutställning i Jönköping som varade i tre dagar med ca: 11000 hundar. Varav jag var en.Min rumpa började så lägligt att anta groteska former och mitt humör likaså. Det var dax för sommarlöpet! Jag hade lyckligtvis turen att slippa utställningsringen. Till skillnad från flera av mina vänner. Två släktingar till Kajsa och deras matte Rebecka bodde hos oss vilket jag uppskattade mycket. Alltid kul med nya väninnor. Lilla Snigel fick nåt sånt där CERT som skall vara så fint. Matte nästan grät en skvätt för hon tycker att Kajsa är lik Snigel i själen. De är släkt fast vi kommer inte ihåg hur. Jag var med och förgyllde agilityuppvisningarna. Två om dagen. Detta innebar inte bara vedermödor för min del utan gräddfil in med bilen på området dockn ingen egen P-plats vilket hade varit att föredra med egen P-skylt. Men man kan kanske inte få allt. Matte styrde bilen bestämt in på området och jag och mina nya väninnor slapp besikta oss. Detta imponerade stort på Rebecka. VIP. Det är grejjer det. Vi träffade förstås Lena, Sollibollan och Jacks Helene. Alltid kul att gosa med dessa människor jack nästan hoppade ur det ebenholtsfäörgade blanka skinnet i sin iver att uppvakta mig. Tosca var dessutom i höglöp aså han hade att stå i. Han vann nåt väldigt fint på söndagen och fick traska runt i finalringen. Lena och Tosca likaså fastän på lördagen. Ni får kolla Lenas (Qvickelyckan) blogg/hemsida för korrekt info.Jag hoppade runt två gånger om dagen. Ena dagen rymde jag till publiken där Rebecka stod med TVå pinnpojkar som jag fattade tycke för. Annars skötte jag mig hyfsat bra fast aningens trött var jag med tanke på min tjockrumpa och känslor som den medför. Matte och jag var i alla fall i TV 4. En lång intervju som blev några sekunder med en fnissande matte och en vacker Sally i famnen. tur jag hade min rosa sele med prickar på så att jag i alla fall var anständig. Summa sumarum: Jag var väldigt glad när det hela var över. Trevligt att träffa kompisar och tvåbeningar men joobbbbbbiiiigt! I dag har jag solat på altanen och bara gått en promenad med matte. Det är livet det. Nu är det endast 11 dagar kvar till det är slut på friden. Jag återkommer med info om naturkatastrofen som kommer att drabba mig!Bilderna är tagna av min Lena och visar mig i action. Tyvärr syns min tjockrumpa på hoppbilden...