Ryktet om min död är betydligt överdrivet!

Stackars Sollibollan i Partille lider alla helvetes kval eftersom hon tror att jag blev lagd på grillen för en vecka sedan. Med tanke på det sadistiska grinet på stora lillmattes läppar kan man ju nästan tro det men inga djur eller barn kom till skada när grillbilden togs. Jag lever och har hälsan minst sagt! Jag är busig ett par gånger per dag och driver matte och husse nästan till vanvett. Lena sms:ade till matte (jag har tyvärr ingen egen mobiltelefon matte tror att mina räkningar skulle bli skyhöga) att de saknar mig och mina roliga upptåg i på Qvickelyckan. Matte fattar inte hur man kan sakna mitt idoga rafsande på kylskåp, skafferidörr och på tapeterna i min vilda iver att få gottis. Om det räknas som roligt upptåg alltså. Eller är det när jag tar på mig mina osynliga öronproppar och majestätiskt promenerar i väg åt motsatt håll än vad matte har planerat? Eller är det när jag överfaller dem eller den som ligger under täcket och kräver att få ligga på den personen och under täcket. Eller är det kanske är det Håkan, Lenas man som saknar mitt idoga hångel, jag älskar nämligen män med skägg! Eller skäggstubb. Kan liksom inte bärga mig! Kan mao bli liiiite tooo much! Men men...I går skulle syrran visa upp sig på agilityuppvisning jag hakade på för vi skulle åka till stugan direkt efteråt. Matte misstolkade mina signaler fatalt och fick för sig att jag ville vara med. Hur dum får man vara? Med FROLIC i gottepåsen? Inte en korv så långt näsan kunde sniffa! Syrran for runt på banan som en hind och det gick sus genom publiken av förtjusning över hennes helikopterhopp. Så duktig så. Sen var det liksom min tur. Glöm inte frolicen... jag hoppade några hinder sen travade jag i sakta mak iväg tvärs över fotbollsplanen revirpinkade ett par gånger sedan hälsade jag lite på vissa i publiken för att återgå till utgångspunkten där husse stog. Matte? Vilken matte? Ja just det MIN matte, hon tog Kajsa ett varv till. det lilla spånet Kajsa hoppade ännu högre och sprang i sin iver att vara till lags ännu fortare. Jag säger då det! Vi hade en fin dag i stugan jag gillar att gräva där det finns gott om mullvadar och det är spännande att stå och titta i vattnet i sjön. Men badar det gör jag aldrig! I dag har vi varit och tränat med Luna. Hennes matte hade god korv! Matte hade laddat med Vaggeryds Wienerkorv så jag var på gott humör och visade att jag också kan det här med agility! Sollibollan kan på bilden se at det är dagens tdidning som ligger bredvid mig. Vilket borde vara bevis nog för att jag lever och har hälsan!

Sally-Kyckling!

Träning igen!

Jädrar i havet! I dag var det dax igen! Matte plockade fram väskan med våra träningsgrejjer och sina fotbollsskor. Kajsa fattade direkt vad som var på gång men får ju som sagt inte följa med när hon löper. Jag ställde upp även i dag. I dag var det alltså ny agilityträning. Emma är Kajsas favvofröken. Det kan jag förstå för Emma tyckte att jag var en mycket duktig tjej. Kajsa har några kompisar som hon brukar träna med, ibland kommer Emma och hjälper till ibland inte. I dag hade vi tur för Emma kom förbi och fick se smidiga jag fara fram som en hind! Här kommer några bilder, hussepappa kom förbi och fick se att även jag kan OM jag vill! Husse fotade med mindre lyckat resultat. Delvis beroende på min snabbhet förstås!

I går kväll hittade syrran på hyss! Husse och matte hade en skål med tvåbeningsgottisar i. Det var bla likörgottisar. Husse och matte lämnade hastigt soffan och hade lite annat för sig. Under denna stund passade syrran på att tugga sönder två av mattes hårspännen, provskmaka alla gottisarna i skålen men ratade som tur var likörgottisarna hon bara bet i dem alla, slutligen öppnade hon dörren till soporna och spred ut dem på köksgolvet och drog ut några av de bästa fynden på gräsmattan. Så kan det gå när man ägnar sig åt annat än sina vinthundar! Jag var givetvis helt oskyldig. Ni kan även observera min ytterst nöjda min på översta bilden...

Siberian Husky Sally!

I dag kom Luna och hennes matte och hämtade oss igen! Vi åkte till Hundklubben och där var det livat! Vi hade öppet hus. matte köpte en pikatt som är lika stor som mej. Det var på loppis. sen köpte hon ett cerisefärgat halsband till mej med pudlar på!!!

Jag ville så gärna ha ett par cerisa morgontofflor med lurviga kaninöron på men se matte gillade inte dem. Ja tofflorna var förstås inte till en hund men jag försökte bära i väg med den ena. Som vanligt få man inte som man vill. Jag fick hoppa en liten agilitybana och gjorde det så galant att matte nästan svimmade. Luna kräktes när hon sprang med en annan hund. Jag väntade tålmodigt på att hon skulle spy klart för jag tänkte äta upp spyorna men hindrades i sista sekund förstås! Ja ni hör ju själva!

Senare på eftermidddagen fick syrran som löper, och är så tragisk att tapeterna nästan ramlar ner, och jag följa med matte ut på en löprunda. Ja inte så att vi går ut och löper ihop utan matte springer och vi också! Jag var pigg som en gasell och galoppade i lugnt jämt tempo framför matte, syrran travade snabbt precis bakom matte så vi utgjorde ett fint tåg. Matte blev återigen imponerad av min nyfunna arbetsvilja. Hon jämförde mig med en siberian husky. Utan päls förstås! Matte har en plan att få mig i form igen till den 13/6 då jag skall ställas ut. Vi kör nu lågintensitets träning. det innebär långa raska promenader och långa sakta löprundor. Det är nog bra för mattes extra kilon också. Måste säga att hon har en bra bit kvar för att på något sätt skall kunna jämföras med en vinthund! I kväll skall jag softa, kan väl knappast hoppas på några ostbågar eftersom matte tycker att jag är för tjock. Snacka om att kasta spjut om man bor i radhus! Jag vet att matte har choklad i skåpet!

På bilden ser ni min och Kajsas kompis Luna. En trevlig tjej!

Härlig insats av mig!

I går kväll gjorde jag come-back på agilitybanan. Jag är ju aningens mer charmerande än min syster så jag hann att gosa med ganska många och tigga till mig massor av gottis:-) Jag fick massor av Bullens Pilsnerkorv och köttbullar av matte förutsatt att jag hoppade och grejade och det gjorde jag med besked! Jag är faktiskt en fena på det här med agility matte säger dock att det beror på om jag harlust eller inte och på hur gottesugen jag är. En sanning med modifikation men jag får väl erkänna att det stämmer till viss del...Jag var i alla fall mäkta stolt över mig själv och min insats. Jag sov som en stock och levde rövare i sömnen med sprättande av mina långa pinnben rakt i mattes rygg. Hon tror att jag drömde om träningen.

På bilden ser ni vilket monster som jag delar hus med. Snacka om att framställa sig själv på ett sätt och vara på ett annat sätt. Det grå som är min systers gap är ryggen på vår lille vän Mozart:-)

Kär hund har många namn!

Den observanta kanske kan se att jag har tagit bort underrubriken på min blogg? När jag är hemma från min vistelse i Kode hos Lena där jag blev behandlad som den drottningmoder jag faktiskt är har jag börjat uppskatta min familj! Inte för att de skämmer bort mig; tvärtom! Jag lever som ni vet fortfarande under spartanska former men känner att det gäller att jobba på tvåbeningarnas kärlek för syrran har intagit en annan position under min frånvaro. HON är plötsligt väldigt mycket kär!

Jag är i alla fall en sprallig liten hund numer som lever rövare på kvällarna med svarta klotrunda ögon. Kajsa blir rädd för mig och gömmer sig i mattes knä. Mattorna far omkring som hala ålar på våra golv när jag har mina ryck. Vi får väl se hur länge jag skall hålla på på det här viset! I dag började jag äta levergottis igen och har bestämt mig för att acceptera att ha sele igen. Jag har hittills protesterat kraftigt men i dag lät jag det passera. I kväll skall matte och jag åka och träna agility på hundklubben, syrran är portad där eftersom hon löper. Matte är fundersam över hur utgången av denna kväll blir! Hon känner mig alltför väl säger hon. Hon har förvarnat tränaren om att ladda med alternativa träningsmetoder.

Matte har hittat på nya smeknamn på mej och syrran hämtade från hennes favoritprogram på TV (det som gör att hon med gott samvete inte behöver städa så ofta): Rent Hus. Hon kallar oss inte rent och hus utan Kajsa kallas för Pälsängeln och jag för gråsuggan. Bilder kan ni se ovan och själva fundera över om likheterna är slående eller ej...

Nu regerar jag igen!

Jag har snart varit hemma i Buskvarna i två veckor och äntligen har skrivkrampen släppt! kajsa tror att jag ahr kämpat emd att komma på det nya lösenordet, vilket var busenkelt! ;Kajsa- Kavat. Snacka om att ha dålig fantasi! Trots allt får jag lov att motsträvigt erkänna att syrran hade oanade talanger gällande själva bloggandet. Sen har jag överseende med att hon har spridit några lögner om mig men hon vill förstås komma i bättre dager själv genoma tt slänga skit på ofelbara mig. Men med min enorma generositet så låter jag det passera. Ni som läser vet ju att jag är ett underverk som är hitsänt av någon högre makt. Därom tvistar inga lärda.

Nåväl ni vet att jag nu har förökat mig. Jag har väl kasnke inte gått in för mammarollen sådär vidare värst bra. Jag prioriterat mig själv först. EGEN tid är viktig. Speciellt för mig. När jag under pompa och ståt skjutsades hem av Lena ösregnade det och åskan gick, jag är tämligen övertygad om att det var Jönköpings komun som firade min hemkomst med fyrverkerier från Rådhusets trappa. Precis som de gjorde när Jönköpings kommun fyllde 700 år. Konstigt nog stod det inget om min hemkomst i tidningen. Inte heller fick vi poliseskort genom staden. Mycket märkligt men det beror kanske på de stora besparingskraven kommunen har framför sig.

När Lena parkerade utanför vårt hus kom matte utfarandes och ryckte ut mig. Jag blev lite chockad och gjorde inte en min. Det tog ända tills morgonen därpå när jag vaknade och upptäckte matte och husse och min syster i sängen. Jag blev så glad så glad så att svansen nästan trillade av. Jag luktade hund och hade hängtuttar som nu är nästan borta sedan är jag bred som ett matsalsbord över ryggen. I helgen träffade jag Ville han luktade gott, så matte inspirerades av honom och badade mig i söndags, så nu luktar jag samma gamla vanliga ljuvliga Sally igen. jag är däremot om möjligt ännu mer borstämd. Matte tycker jag är odräglig, jag gnäller mer och uppfodrande dissar mitt gamla gottis det fanns betydligt bättre gottis i Kode. Matte misstänker att jag blev rejält bortklemad av många i den stora härliga Qvickelyckan familjen. När vi är ute och går vägrar jag ha sele, drar ner min nacke och drar som en mindre slädhund eller som Lunas matte sa: Sally är som en stridsvagn! Matte tycker dock att jag har blivit lite bättre men fasar för mina kommande utställningar. I helgen fick jag följa med som sällskapsdam på agilitytävling. Härligt att komma ut och visa upp sig igen! Matte tänkte att jag kunde ha mitt fina strasshalsband på mig. Men se det går inte om min hals längre! När man klappar mig dallrar det om mig. Som om jag var fylld av gele. Jag är liksom mycket mer Sally nu. Mer att älska vilket är toppen. De tvåbenta skall vara lyckliga över det! Syrran började löpa i husses hand i lördags så nu kommer jag att figurera som stand in på hennes agilityträningar framöver. På torsdag blir det träning med Sanna och den gruppen som tävlar lite. På söndag är det enskild träning med Emma som matte tycker så mycket om kanske beroende på att Emma gillar Kajsa...Emma är med andra ord en konstig prick! Jag hoppas på mycket köttbullar och korv så får vi väl se om jag gör mitt bästa eller inte. Jag är ju liksom jag! Det är en ynnest för er som har den stora äran att fått lära känna mig! Glöm inte bort det!