Glädjespridare:-)

Jag fortsätter genom min ödmjukhet att sprida glädje här på jorden. Inte enbart till min familj och min syster utan även till cyberkompisar. Jag pratar nu om Kajsas släktingars matte Linnea i Växjö som påstår sig pigga upp sig genom att läsa min blogg. Det tycker jag är mycket klokt gjort. Jag tror att många sjuka människor (Linnea är sjuk nu, inget allvarligt men ändå sjuk)skulle piggna till genom att läsa om mitt innehållsrika liv. Man kan ju faktiskt se saker och ting ljusare genom att läsa om dem som verkligen har ett tufft liv. Till exempel jag!Ja ni vet ju att jag har en tuff tillvaro med bitvis iskalla tvåbeningar. Husse klagar förresten högljutt varje kväll om att han blir hjulbent av att ha mig och syrran i huset. Han tror att alla italienska vinthundsägare är hjulbenta! Detta eftersom vi så idogt gnor oss ner mellan hans ben i sängen på kvällen. En ganska given plats eftersom det är det varmaste stället i sängen i början av natten. Vi kryper alltid över till matte efter ett tag men hennes fötter är så läskigt iskalla att vi väntar ett tag. Så nu vet ni om ni ser någon hjulbent människa på stan: de äger med största sannolikhet en pinne!

Babylängtan!

Matte sitter och tittar på Tv-programmet Familjen annorlunda. En familj har nio barn (tvåbeningar)och mamman och pappan längtar ihjäl sig efter ett tionde barn. När matte satt och förfasade sig över detta och inte kunde föreställa sej den längtan när man har nio små elaka dvärgar slog blixten ner i henne och en väldigt stark längtan växte fram: VALPSJUKA! Mattes bröst nästan slets sönder av en intensiv längtan. Det är bara det att mattes tänkta solsemester kan ligga risigt till i så fall...Kajsa skall paras vid nästa löp. Tanken har varit att även jag skall berika jordelivet med några till fulländade små italienare.Detta hade matte nästan lagt på hyllan eftersom jag är så jätteduktig (FÖR TILLFÄLLET) på agility! Men det lär ju finnas agilitytävlingar efter sommaren också!I dag ringde matte Jacks matte som undrade om Jack och jag skulle dejta igen...detta eftersom Jacks lillmattes hästtränare vill ha en Jackbebispojke. Matte är dock livrädd att hon inte kan sälja mina eventuella valpar. Men vill själv ha en lite flicka. Helst en av Kajsas vilda bebisar..det kan jag inte fatta.Hon får nog ta och prata med Lena om de kan idka byteshandel. Att hon överhuvudtaget överväger att ha en valp efter Kajsa i stället för mig övergår mitt stora förstånd. Kolla på bilderna så ser ni ju själva! Jag är den ljusa valpen Kajsa är den med svart nylle.

Död matte i skogen!

I dag åkte vi med matte till Huskvarnabergens höjder och passade på att snika lite falukorv av leverpastej-mormor.Vi följde en vandringsled som går längs med kanten av berget några kilometer. Matte ville ha lite vackra vyer sa hon. Precis som om det inte räcker med oss att titta på? Vi tog vägen över fårhagen där vi faktiskt rusade omkring i snön som vanliga hundar. Mina ben blev mörkt lila av kylan i snön. På vägen hem tyckte matte att vi var lite väl frimodiga eftersom vi inte väntade på henne så som hon vill. Hon bestämde sig att lägga sej ner och spela död för att se vad vi gjorde. Ja det är sant! Jag satte mig ner uppe på en kulle med öronen rakt ut och kollade på allt annat än på matte som låg som en stor amöba i en snödriva. Kajsa rusade dit och försökte ivrigt väcka henne till liv genom ihärdig konstgjord andning som nog kunde ha kvävt matte om hon hade svimmat av. Jag såg att matte höll munnen stängd i ett försök att slippa tungkyssas med syrran. När matte forfarande var död började Kajsa skälla och springa runt matte. När matte ändå inte uppstod började Kajsa med hjärt och lungräddning i form av att panga på med båda frambenen på mattes bröstkorg.Precis så som hon gör med sina pipleksaker när hon är på det galna humöret. Matte vaknade upp och tyckte att Kajsa var ett riktigt ämne för att bli räddningshund eller i alla fall den lojalaste vovven man kan tänka sej. Till skillnad från mej då. Men jag menar: skall jag vända ner för en lååång backe för att se om matte lever eller inte? Hallåååå! Jag flyttar ju till Nossebro och Lyra om matte dör så var är problemet??? På bilden har ni min fjäskfia till syster!

Sally tiger!

I kväll fick vi gå på promenad med husse. Matte var strängt upptagen med nåt trist möte. Jag hade pinkat in reviret ordentligt och sprätt duktigt likt värsta hanhunden. Jag lyfter alltid ena bakbenet högt när jag gör det lilla. I dag hade jag mycket att sköta eftersom det har varit lite si och så med promenerandet det sista beroende på att vädrets gudar inte har varit med oss vinthundar. På grund av detta har syrran och jag lite tjurrusningar varje kväll. Vår soffa fungerar jättebra som en slags velodrom. Perfekt att fara runt i och göra kraftiga avsparkar mot ryggstöden. Jag visar alltid garnityret vid dessa tillfällen. Matte fotade mig härom kvällen. Syrran är mer fokuserad på själva jakten än på att skratta med hela ansiktet som jag gör.

Tillbaka till verkligheten!

Nu är det tydligen slut på soffpotatisandet! temperaturen ligger runt noll grader och det innebär slutet för min och syrrans vintersemester. Vi ska ut och promeneras. I dag gick vi till skogen som är full av snö. Syrran far omkring som ett spjut medans jag stannar och vill bli buren. Helst vill jag förstås gå hem. När vi kommer hem är jag ändå nöjd och glad och vrålhungrig. I går kom Luna med sin lillasyster Wilda hit. Tvåbeningarna fikade och vi busade ganska mycket. Jag älskar verkligen stora lurviga Luna! Hon är så varm och rolig. Sen åkte vi till det kalla ridhuset och tränade agility. Det var en klass två bana som vi fick träna på. Syrran hade så mycket energi av allt sovande under täcket att hon for omkring som skjuten ur en kanon. Hoppade därmed en massa extra hinder och for igenom tunnlarna både fram och baklänges. Hon besinnade sig efter en stund och var duktig. Jag överträffade mig själv och gjorde precis det matte sa till mig. Jag bars ut efter mina rundor i mattes famn mycket nöjd med mig själv och med munnen full med Willys köttbullar. En lyckad träning för oss alla. Min karriär har precis börjat. Matte misstänker dock att den kan bli kort...Jag är ju av naturen ombytlig. Men ytterst älskad:-)På bilderna ser ni mig och Luna som Helene försöker få att sitta. de andra två var redan ur bild...Lilla Wilda passar bra i min mössa:-)

Soffpotatis!

Denna kylan har gjort mig till en stadig soffpotatis. Matte misstänker att vi har drabbats av sömnsjuka syrran och jag. I dag kröp dock kvicksilvret upp några grader så vi tassade ut på långpromenad med matte. Men i dag har matte anmält mig till agilitytävling i Göteborg den 17/4. DÅ kommer vi förhoppningsvis kunna kombinera det med att besöka syrran och hennes valpar. Om hon nu släpper till alltså! Lena ska ta hit Ville och para Kajsa om ca: en månad. Jag tror det blir på Alla hjärtans dag. Det vore väldigt romantiskt och passande. Jag misstänker dock att om Ville förväntar sej romantik av högre grad blir han besviken. Min syster är inte så särskilt vänligt sinnad mot de utom familjen. Hm hm. Matte tror att valparna kommer att bli snälla och goa och otroliga arbetsmyror. Min syster är en konstig prick hon älskar nämligen att göra matte till lags. ÄVEN om hon inte får leverpastej!
På bilden kan ni beundra mig och stora lillmatte när vi tar en mys/tupplur i soffan.

Look a like: Filifjonkan och jag???

Ondsinnade människor har gjort sig hörda genom att påtala min likhet iförd toppluva med Filifjonkan i Mimindalen. Jag har för mig att Filifjonkan är en sur tant som bara städar...Döm själva av bilderna...

Tacksamma?

I dag kom våra efterlängtade mössor på posten! Matte var lyrisk! Av bilderna att döma var vi aningen skeptiska. Det får nog bli lite tillvänjning. Kajsa drog av sig sin ute i trädgården men jag fogade mig givetvis. Det är faktiskt mina öron som är tunna som silkespapper och ungefär lika ludna som elefantöron. Matte har fått för sig att det är risk att jag förfryser dem. Ingen risk om jag slipper gå ut!

Skottat!

I morse (läs lunch:mattes kommentar) när vi skulle ut hade det snöat så vi fick vada ut i snön. Det var mer än kallt. Snön nådde ända upp på våra pälslösa magar. Matte insåg faktiskt att det var risk för omhändertagande av Djurskyddet om inte gjordes något åt saken. Hon gav sig ut i kylan och skottade upp gångar åt oss i trädgården. Hon har nån slags förhoppning om att vi skall springa där. Det gjorde visst henne förra hund en Bostonterrier.Det kan hon drömma om men vi var ganska nöjda när vi senare på dagen skulle ut och dassa oss. Det finns tyvärr inga bilder på detta för husse vägrade likt en vinthund att gå ut i kylan.Ni får i stället beundra min kliniskt rena syster som yrvaket tittar upp från filthögen i soffan. Att få snö på magen är inte vår grej alls. Ni märker att jag till och med skriver om både mej och syrran. Jag är för tillfället oerhört glad i min syster Jag värmer mig vid henne och tvättar henne intensivt. Matte säger att hon är Södra Sveriges renaste hund för tillfället. Nyheten har nått oss att Lyra äntligen har sagt upp sig som mamma och är nu åter i Nossebro! Kolla gärna hennes blogg ! Adressen ser ni i min lista över bra bloggar!

Galenpanna!

I dag är det kallt i Huskvarna! -11 grader och snö som faller ymnigt Inget vidare bra vinthundsväder alltså. Vi åkte på promenad men matte i bilen i dag. Kajsa liksom, nästan ramlar när det är så här kallt. Hon får inte kramp som jag får i ett ben eller två utan hela hon stelnar och nästan faller. Nåväl vi åkte hem och fikade hos Mozart, Anna och Saddia. Jädrar i havet vad lycklig han blev när vi kom. Han var på väg ur sitt tunna skinn flera gånger. han flämtade och blev varm som en spis. Hans mattar blev oroliga och fick verkligen med bestämd famn lugna ner honom. Jag kan ta hans iver och hans uppvaktning för var den är men Kajsa uppskattar INTE pojkar som visar snoppen och far omkring i luften och runt runt. jag lägger mig helt sonika ner och tittar åt ett annat håll. Jag vill inte vara för tuff mot honom eftersom han för mig på något sätt fortfarande är en valp. Trots sina 18 månader.Han har i alla fall gett ordet Galenpanna ett kristallklart ansikte. Tyvärr hade inte matte med kameran å andra sidan hade hon aldrig fått med honom på bild så som han for runt.Formel 1 i Monte Carlo kan slänga sej i väggen.Bilden på Galenpannan Mozart är tagen i somras. Snön lyste då med sin frånvaro.

Orolig mage!

Matte vaknade i morse av ett fasligt oljud under täcket. Det var inte husse:-) Min mage är lite känslig och just i dag har det tjutit och pipit i den. Matte trodde förstås att jag hade fått tarmvred och tänkte ringa både Lena och djursjukhuset men besinnade sig och funderade över om inte tarmvred brukar ge en tyst mage och kraftiga smärtor. Så är det i alla fall med hästar sa hon. Men jag var lite deppig och låg med min tjutande mage under filten i soffan och såg ledsen ut. Matte klämde på min lilla mage, då pep det ännu mer.När syrran och jag brutalt knuffades ut i trädgården för en snabb dassning, givetvis med jackorna på, kom inte syrran in. Matte hittade henne med kramp i två ben mitt ute i trädgården.Syrran fick bäras in högljutt pipande. Hon är för sjåpig det lilla våpet. Matte maserade hennes pinnben sedan var allt bra igen.
Det här är inte vårt väder alls.Min mage lugnade dock ner sig och i skrivandets stund är den tyst och jag är glad igen. Har fått nylagade köttbullar och potatisgratäng. Med grädde.Väldigt gott. Matte och husse har köpt nya köksmöbler.Stolarna har inge mju7ka dynor vilket ställer till det för Kajsa. Hon vill ju alltid ha koll på vad matte gör så hon ligger i regel på en stol eller på bordet när matte diskar eller lagar mat.Matte har löst det snyggt med Kajsas julklappsfilt på en av köksstolarna.

Nytt år!

Som sig bör av en artig flicka som jag önskar jag givetvis alla eventuella bloggläsare ett gott nytt år med mycket gottis till alla hundar! Vi avslutade det gamla året hemma hos Luna och Vilda med familj. Väldigt trevligt. Jag kissade klockan 12 hemma i trädgården sen vågade jag helt enkelt inte sätta ner rumpan förren halv två på natten då matte åkte ut med oss till kyrkogården där hennes pappa är begravd ute på landet. Där var det nästan tyst.Jag kissade länge och mycket Jag hade det annars bra eftersom jag valde ut Kjell, Lunas husse till min kompis för kvällen. Han förstod mej precis och jag låg så tryggt bredvid honom. Han lade över mig några kuddar vilket isolerade från smällandet rätt så bra. Matte tror ändå att medicinen hjälpte oss litegrann. Syrran blev definitivt lugnare. Hon morrade bara åt valpen en gång! I dag har vi slappat och hälsat på leverpastej-mormor. Optimisten matte tog med oss i nästan 10 graders kyla till Hundklubben med nån slags förhoppning om att vi ville springa...Bah! Efter knappa fem minuter strejkade vi unisont syrran och jag. Tillsammans är vi starka! När vi skulle åka hem från Luna vid ett-tiden trodde Luna att det var dax att åka och träna eller nåt! Hon gjorde sig beredd att åka till agilityträningen verkade det som. Hon är då alltid på bettet den flickan!