Cesar Millan och matte!

Varje dag när vi är hemma ensamma med matte kollar vi på mannen som påstås kunna tala med hundar. Matte är skeptisk och tror inte att det räcker att peta och väsa på hundarna för att de skall ändra sig. MEN; häromdagen såg vi ett avsnitt med en arg pittbullflicka. Hon hade kommit till sin familj och behandlats som den prinsessa hon förstås var. (Jag känner igen mig:-))Till skillnad mot min väna person hade den här prinsesshunden en massa energi inom sig som blev negativ eftersom hundstackaren aldrig fick gå ut på promenader eller göra andra kul saker. Nu är jag ju inte den som förespråkar promenader och aktiviteter eftersom jag har fullt i min agenda men matte säger att hundar skall ha rätt fullt i agendan annars blir de odräglig. Vi tror olika. Till saken pittbullprinsessan blev milt sagt bortklemad och tog över hela vardagen. Jag har ju liksom tagit över min familj så till vida att det är jag som bestämmer vart vi skall gå och jag stänger av mina fladderöron när jag vill MEN jag är en väldigt snäll prinsessa som aldrig skulle drömma om att morra eller vara dum mot någon tvåbening. Cesar sa till familjen att de själva genom att behandla hunden som en prinsessa hade gett henne tillstånd att bli "the packleader". På frågan om hunden gör som de säger till den svarade matten: bara när hon själv vill. Jag smålog i mjugg och matte satte kaffet i halsen. Tjoho vilken tur att Cesar bor i USA för risken kanske funnits att jag skulle lära mig att rätta mig i ledet på hans Hundcenter. Rehabiliteras så att säga från min prinsessroll. VE OCH FASA!

I dag var vi på tal om något helt annat på hundklubben med Helen och Luna. Jädrar i havet vad kul! Luna är en käck sheltieflicka som jag gillar helskarpt. Vi rusade runt lite men hon vill till varje pris att alla skall rusa runt vilket är svårt med de hastigheter vi rör oss i. Helen har dessutom ont i ryggen. Matte gjorde ett tappert försök på stumma spinningben men resultatet blev därefter. Kul var det! Vi hoppade sedan och jag fick massor av köttbullar. Hoppade på för glatta livet och blev väldigt nöjd med min insats. Kajsa och Luna tar sin träning på lite mer allvar men mattarna var gränslöst nöjda och fikade på och tjatade om tvåbeningsbekymmer i vanlig ordning. När vi åkte hem kom Helen på att Luna kanske inte var i bilen. Hon har sin bur längst bak. Ingen Luna syntes. Stämningen blev lite hysterisk i bilen men lyckligtvis stack det upp ett par lurviga öron när Helen idogt klickade med klickern och ropade KORV så att varenda hund i grannskapet borde börja dregla. Om tio minuter börjar ett nytt avsnitt av Cesar Miller så vi ska bänka oss i soffan. En liten detalj i vårt idoga tittande på Cesar är att matte tycker att han är en snygg karl:-)Även om hussepappa förstås är mycket snyggare! Vi undrar också hur man kan få så vita fina tänder som han ahr. Undrar om han äter Plack Off...