Död matte i skogen!

I dag åkte vi med matte till Huskvarnabergens höjder och passade på att snika lite falukorv av leverpastej-mormor.Vi följde en vandringsled som går längs med kanten av berget några kilometer. Matte ville ha lite vackra vyer sa hon. Precis som om det inte räcker med oss att titta på? Vi tog vägen över fårhagen där vi faktiskt rusade omkring i snön som vanliga hundar. Mina ben blev mörkt lila av kylan i snön. På vägen hem tyckte matte att vi var lite väl frimodiga eftersom vi inte väntade på henne så som hon vill. Hon bestämde sig att lägga sej ner och spela död för att se vad vi gjorde. Ja det är sant! Jag satte mig ner uppe på en kulle med öronen rakt ut och kollade på allt annat än på matte som låg som en stor amöba i en snödriva. Kajsa rusade dit och försökte ivrigt väcka henne till liv genom ihärdig konstgjord andning som nog kunde ha kvävt matte om hon hade svimmat av. Jag såg att matte höll munnen stängd i ett försök att slippa tungkyssas med syrran. När matte forfarande var död började Kajsa skälla och springa runt matte. När matte ändå inte uppstod började Kajsa med hjärt och lungräddning i form av att panga på med båda frambenen på mattes bröstkorg.Precis så som hon gör med sina pipleksaker när hon är på det galna humöret. Matte vaknade upp och tyckte att Kajsa var ett riktigt ämne för att bli räddningshund eller i alla fall den lojalaste vovven man kan tänka sej. Till skillnad från mej då. Men jag menar: skall jag vända ner för en lååång backe för att se om matte lever eller inte? Hallåååå! Jag flyttar ju till Nossebro och Lyra om matte dör så var är problemet??? På bilden har ni min fjäskfia till syster!