Vi går i ide!

I morse när vi brutalt knuffades ut genom altandörren av vår iskalla matte hade det hänt!Det var vitt och kallt ute och isiga vindar från vättern blåste på oss. Visserligen hade matte plockat fram våra vinterjackor som vi faktiskt fick ha på oss under denna arla morgonstunds snabba toalett. Men ändå! Vi hade hellre legat kvar några timmar under täcket. Matte gnölade om att hon måste tjäna pengar till brödfödan därför kunde vi inte få ligga kvar på vardagarna. Vadå brödfödan? Vi äter väl för tusan inte bröd? I alla fall inte jag. Syrran äter förvisso till och med sopor men det gäller ju liksom inte mig som ni vet.
Som plåster på såren och för att dämpa sitt dåliga samvete fick vi leverpastej av matte när vi på kalla tassar kom in igen. Då älskade jag nästan henne!
I går kväll var matte på politikmöte då fick vi vara hos mattes kollega som är sjukskriven efter en operation. Vi är som ni vet väldigt duktiga på att ta hand om sjuklingar.Förutom att vi hoppade på hennes mage som är nyopererad. Annars var vi helt underbara! Som vanligt kan jag tillägga. För övrigt har dagen i dag gått i vilans tecken. Vi har med andra ord inte sprängt ett enda blodkärl.
Det är verkligen inte ett väder som är värt att gå ut i.
Det tycker inte ens vår matte och det säger inte lite.
Bilden ni kan beundra visar givetvis mig fast inte i dag utan en vårdag på klubben. Observera den kloka uppsynen.

Pälsangels och Lilla Laika.

In går kom allra bästa Helene med Päslänglaran Wilda och Mitzie. Jag blev så till mig att jag skrek rakt ut av glädje och trummade på med mina långa pinnben på flickornas huvuden. de fattar inte riktigt det roliga i det men de står ut. Sen fick de i tur och ordning bestiga mig och jucka litegrann, jag är precis i slutet av mitt höglöp och då får man hålla till godo med det som finns tillgängligt. Säga vad man vill men kräsen är jag då inte! (Matte: host host!)Vi lekte en stund sen åkte vi till skogen där matte tog med oss alla fyra på en mil lång löprunda. Ja vi sprang alltså! Matte löper definitivt inte. Hon skumpar fram så sakteliga i den vackra naturen på Huskvarna bergens branter. Dessvärre sprang de ifrån mig och upptäckte inte den stora förlusten förren efter en knapp kilometer. Matte blev inte ens skärrad, men hittade mig innan elstaketet som de smet under när de skulle ut i vegetationen och springa. Vad de nu skulle där och göra. Jag gillar varken vegetation eller elstaket. Trots att det inte var på. Man kan aldrig veta vad som lurar det vet jag av erfarenhet, som har varit bitter! Jag syftar givetvis till när jag blev biten av ett odjur i halsen för snart tre år sedan. Sen dess är jag skeptisk till det som är utanför de upptrampade stigarna. Men som ni vet har jag ingen som helst förståelse från min iskalla matte.
Nåväl förutom detta trauma då jag givetvis stod kvar på stigen i min ensamhet i skymningen hade vi en fin tur i skogen.Pälsangels var dödströtta lilla Mitzie spydde i vanlig ordning i bilen hem och passade på att slicka matte i örat så matte luktade uppspydd Doggy i örat. När vi kom hem lyssnade matte på nyheterna då tillkännagavs att den lilla rymdhunden Laika som för drygt 50 når sedan skickades upp i en raket i rymden inte alls dog av medhavd förgiftad hundmat och somnade in som man hela tiden har vidhållit utan stressades och brändes ihjäl ganska omgående. Där ser ni det går inte att lita på någon! R.I.P lilla Laika!
Jag tänker aldrig åka ut i rymden det är nåt som är helt säkert. Sally den lilla rymdhunden är alltså inte min grej!Hunden med det stora grinet på bilden är min syster Kajsa inte lilla Laika! Kajsa kunde gärna åka en sväng i rymden om ni frågar mej!Hon är säkert väldigt fin i rymddräkt!

Ryktet om min död!

Ryktet om min död är betydligt överdrivet! Det är min matte som inte är i form för att ha tålamod med mitt saktfärdiga tangentsbordsarbete. Tänk er själva: tassar på tangentbordet kräver precision och stort tålamod. Vilket min matte inte har nu. Matte och syrran och jag skall flytta till stan. Vi skall bo vid Vätterns strand. Där skall syrran tränas upp inför vårens LC-träning som matte har planerat. Jag är inte riktigt den arbetsamma typen som ni nog vet vid det här laget... För några veckor sedan var vi med när Västra Vinthundsklubben hade KM. I LC. Syrran och jag skulle få vara med där olicensierade hundar tävlade. Vi var väldigt upprörda över andra hundars jakt efter trasan. Vilket bådade gott inför våra lopp sa matte. Vi skrek unisont och mina öron var vackert lila. Som de blir när jag jagar. Jag tycker däremot att munkorgen är ett tortyrredskap. Som skall förintas. Jag for dock iväg ca 50 meter i bra fart efter trasan sen kom jag på att jag hade korgen på mig och då gick jag i omedelbar strejk. BASTA! Syrran däremot tog i för kung och fosterland. Så till den milda grad att hon gjorde en baklänges frivolt. Matte nästan dog. Men syrran fortsatte den vilda jakten på trasan. Hon är då mer än lovligt korkad. I Lördags åkte matte och syrran till klubben och tog för tredje året i rad hem titeln som Huskvarnas snabbaste hund. Nu är hon snabbast i både Jönköping och Huskvarna. Då jagas det inte trasa utan matte. Kajsa är paniskt rädd att bli akterseglad av matte. JAG däremot vet att matte finns där för mej alltid så jag tar det med ro om hon inte finns i min närhet. Dessutom finns det gott om presumtiva mattar och hussar till mej. Jag står inte och faller med min matte. Bara så ni vet. Om någon undrar vad jag gjorde denna kalla och regnigna lördag kan jag upplysa er om att jag låg under täcket hela dagen med min stora marsipanrosliknande rumpa. Jag löper nämligen igen.

Skrivkramp!

Efter påstötning från trogna bloggläsare skall jag försöka ta i tu med min skrivkramp! Vår dator är sjuk hemma så matte får via telepati med mig skriva på jobbet. Vi har haft en lugn tid. Syrran lyckades på något märkligt sätt ta sin sista klass 1 pinne i hoppklass. fråga mig inte hur det gick till. Hon hade väl som vanligt turen på sin sida. Eftersom jag har ett generöst sätt och ett stort hjärta kan ni se bild från den ödestigra dage då syrran blev en klass 2 hund. Det måste ju vara bättre att vara en klass 1 hund?Jag diskade mig i alla tre klasserna. Men var väldigt glad ändå. jag får bara cement under tassarna när det är tävling och jag skall göra slalom. Hemma går det som en dans. Nåväl i går var vi ute med matte på morgonen på Huskvarna bergen och sprang en mil. Matte var ledig för hon skulle på begravning och behövde samla kraft med oss i naturen. Hon fotade oss och ni kan juta av bilderna här ovan! I morogn är det tävling igen. Jack skall med oss. Han blev förresten 6:a i en agilityklass i Tranås. det var rätt bra gjort.Jag ska försöka få matte att anstränga sig lite mer så att jag kan komma i gång med bloggandet igen. Det känns som om världen blir lite bättre då. När jag bloggar alltså! På en av bilderna ser ni hur troget jag väntar vid mattes fot då syrran är på rymmen. En tragisk liten figur säger matte.

Bloggtorka.

Matte skyller på att datorn sjunger på sin sista visa och att det är därför som jag inte har fått blogga på länge. Vi tränas nu inför höstens alla tävlingar. Inte så hårt som vi borde men ändå rätt intensivt tycker jag. Det skall springas mil i skogen förutom att vi skall tränas på agilityplan. För tillfället är det slalomträning som är i fokus. Vi har fortfarande inte förstått att man skall in i första porten med en pinne på vänster sida.Helens vbalp på 10 månader har fattat men vi är trots allt vinthundar. Vi har liksom andra kvaliteer än en massa larviga regler att följa. Regler är till för att brytas. Matte tycker lika, det är nog därför hon älskar oss så mycket. Vi tränker på Doriz matte som får jättejobbiga behandlingar för sin cancer. Vi skickar kramar och pussa i cyberrymden!
I morgon skall Helene, Wilda och Mitzie hämta oss klockan 10.00 alltså tiiiidigt på morgonen. Vi skall åka och träna på klubben. Nästa helg ska vi tävla på både lördagen och söndagen. Jag skall fundera över hur seriöst jag skall ta det. Matte säger att jag riskerar att flytta hem till golvmattehunden Atlas om jag inte gör mitt bästa.Hans matte har lovat dyrt och heligt att om jag hade bott hos henne hade det inte funnits några krav på mej alls. Förutom att ligga under täcket och vara lika älskvärd som jag alltid är.
Undrar om det går att lita på? För i så fall kommer jag direkt!
På bilden kan ni se mig och syrran inne i stora stan emd amtte och kompisen. Vi var på fikatur.

Tantfest.

I Lördags hade matte tantfest. Ja de säger tjejfest men de är ju faktiskt tanter. Givetvis var jag och Kajsa med. Fröken Lotta kom hit, då dog vi nästan av lycka. Det som är bra med tantfester är att vi får massor av gottis och mat, speciellt när tanterna har druckit lite vin. Mycket trevlig kväll. I går var jag, syrran och Jack på uppvisning på en hembygdsfest utanför stan. Det regnade i stan så vi trodde inte att det skulle vara några människor där.Men se de där hembygdsmänniskorna är envisa. Det var precis fullt.Jack tror alltid när vi ses att vi skall ha en kärleksstund.
OAVSETT var vi ses! Jag gör ganska snart klart för honom att han inte har en chans så sen är allt lugnt. Han har dock rätt fullt upp att försvara mig och syrran mot alla yttre hot.Våra klubbkamrater kallar honom för Svartenbrandt.
Jack, jag och syrran blev väldigt upprörda över en av våra klubbkamrater (en bordercollie) som sprang för fort. Då stämde vi unisont upp i en vacker kör av ylande. Riktigt vackert faktiskt. Det var bara fullmånen som fattades.Skönsången väckte viss uppmärksamhet.
I vilket fall som helst så hoppade vi så fint alla tre och imponerad förstås om vanligt med våra smidiga hopp. Efteråt dog nästan matte i soffan hemma. Hon hade nog tagit i lite för hårt kvällen före. Syrran och jag var bara glada för det!
Vi låg i en stor härlig hög och slumrade hela kvällen, vi snodde all osten på kvällsmackorna eftersom matte inte riktigt hängde med.En lyckad dag med andra ord.

Innehållslöst!

Dagarna rullar på här i Buskvanra. Det händer inte så mycket I tisdags var vi på vår nya klubb och tränade. Lennart hjälper matte lite han säger det som jag har hävdat hela tiden: det är inget fel på mej och syrran det är matte som måste lära sej det här med handling!
I går var vi i skogen på Huskvarnaberget och skulle bara springa fem kilometer eftersom matte är lite otränad. Vi sprang och vi sprang och vi sprang. Matte hade tagit fel spår! Vi sprang en mil. Som vanligt ligger jag matte i hasorna och går inte ut i skogen. Ni vet ju mitt trauma för drygt två år sedan då jag blev biten av en vessla...Kajsa far omkring som en känguru i skogen far fram och tillbaka vi tror att hon sprang minst tre mil. Vi blev väldigt upprörda när det var ett gäng gubbar som plockade hallon i skogen. Vad i hela friden gjorde de i vår skog? Vi skällde ut dem efter noter lindrigt sagt. I dag åkte vi till klubben igen (ja ni hör ju själva vilket liv vi lever!). Vi var ett gäng som skulle träna. Precis lagom till vi skulle börja så började det ösregna. Verkligen ösregna. Jag blev precis blöt om nosen, hela frisyren blev totalt förstörd. Min tänkbara nya matte Ulrica med sin Puli Atlas var på palts. Atlas har påbörjat sin väg till att bli vinthund. Han hade klippt sej så jag kunde se att han faktiskt hade ben! Det börjar arta sej! Han går på dagis och hans matte berättade att en hund på dagis hade trampat upp på Atlas när han låg likt en dörrmatta på golvet. Det var ok för Atlas är en schysst kille. Men när hunden började bädda ner sig i honom sa han ifrån. Till och med jag kan fatta att man kan bli lite sur om en annan hund börjar rafsa på dej och platta till gräset genom att snurra runt runt. Blir inte det bättring tycker jag att Atlas borde slippa dagiset där sådana grymheter tillåts!
Matte ugnsbakar 1 kilo blodpudding åt oss så hela huset doftar ljuvligt! Jag tror det var rea på Ica! MUMS! På bilden kan ni se Kajsa vila i sovpåsen som Jacks matte Helene har sytt.