Hallaballooo i skogen!

I dag kom som sagt Kajsas konstiga kompis sheltien Luna med matte. Matte tyckte att vi kunde åka till skogen i Lekeryd för där är det så lugnt. Inga konstiga hundar eller harar ej heller några rådjur. Luna hade aldrig varit i Lekerydsskogen så vi åkte dit, det är ungefär en mil dit. Efter ca: 500meter rymmer Kajsa som skjuten ur en kanon. Vi hör henne börja driva med skall, jag spetsar mina parabolantennsöron och far i väg; jakt på gång! Luna fattar inget som så anstår en shelitie men kommer efter oss. Kajsa har jagat upp en katt i en tall och klättrar hysat bra efter någon meter men ramlar föstås ner hon ger sig förstås inte utan kämpar på med mig ivrigt skällande vid sidan om. Kattkräket blir stressad och vill förstås inte bli uppäten. Han ramlar ner och hamnar nästan i dödens käftar d.v.s. mina. Men tar sig upp i en annan tall och så fortsätter det! Matte kommer skumpandes i för henne hög fart. Då är vi redan inne i snårskogen. Luna är hos sin matte stirrandes på oss med klotrunda ögon. Matte far in bland buskar och snår, ramlar över en hög stenar som var fulla med mossa, ner i en bäck, slår sig på hakan och blir blöt upp till rumpan ungefär. Då är hon inte att leka med och vi blir fångade. Katten stannade kvar i trädet. han sitter nog där än. Matte tar oss under varsin arm och jag kan lova att vi var billiga då. men tror ni vi slapp promenaden? Näe, matte arg som en bålgeting tar med oss på en 8 kilometer lång runda. Lunas matte undrade om vi alltid hade det så lugnt på våra promenader. Matte tinade upp och allt blev som vanligt förutom att det blev blöta fläckar på golvet när vi kom hem. matte fick också en lårkaka lika stor som ett italiensktvinthundslår. Mörkblått med inslag av purpurrött. Snyggt.