Tiden går!

Här är det semester! I dag ösregnar det ute och klockan är exakt 12.37. Syrran och jag vägrar att gå upp Vi hör att det regnar mot fönstret. Till helgen skall vi i vanlig ordning åka till Västerås och träffa en massa andra fina pinnhundar! Det är dax för den årliga Rasspecialen för oss vinthundar. Matte skall inte ställa ut oss, hon blir bara arg på domarna som inte fattar att vi är helt fulländade. Vi piper i väg på Lördagen och tävlar agility i Lindesberg.Ska som vanligt dela campingstuga med en massa härliga människor! Lilla syster yster Lyra har brutit en tå! Hon är gipsad ända upp till armbågen och det är visst fullt upp i Nossebro att ta hand om henne. Jättetråkigt eftersom hon skulle följt med oss på tävlingen. OCH jag kanske inte kommer att träffa dem alls om de inte kan komma. Då är det mer synd om mej än om Lyra faktiskt. Vad är väl en bruten tå mot att inte få gnugga mig mot Peters härliga skäggstubbs haka????? I kväll kommer pälsänglarna Mitzie och Wilda hit. De skall bo här några dagar när Helene och Kjell skall göra Göteborg osäkert.Vilket innebär att semestern för min del nog är slut!!!Vallhundar har nämligen en helt annan syn på det där med vila. På bilerna kan ni se syrrans bebis. Jag kan inte fatta att hon har fått en sådan vacker valp. Lena måste ha bytt ut den.

Det är mycket nu!

Det är så mycket så här års att jag blir helt slut! Jag orkar inte ens tjata om att få blogga. Vi har varit två veckor i husvagnen vid havet. Första veckan var som sagt underbar. Jag hade matte bara för mig själv. SEN kom syrran och vände upp och ner på allt! Hon är som ett frimärke på matte, tror väl att matte kommer att försvinna eller nåt annat korkat.Jag ahr haft fullt uppa tt bevaka mina intressen!
Matte kan gärna försvinna det gör ingen större skillnad. Jag kunde tex packa min lilla kappsäck och flytta till Peter och Helene i Nossebro.Numer lockar inte det alternativet så mycket pga av att de har en egen människovalp som stjäler uppmärksamhet. Men om två veckor träffas vi och jag hoppas innerligt att Peter är sådär härligt skäggig:-) Om Nossebro inte är aktuellt som en fristad från min isdrottning till matte vet jag att jag är innerligt välkommen till Sollibollan i Göteborg och hennes hunddagis.
Alternativ tre är min senaste kärlek på lite närmre håll där jag överväger ett stödboende sådär varannan vecka är hos en ny klubbkamrat som ser ut som en svart golvmopp. Han har dreadklocks...Ja inte matten då alltså! Matten heter Ulrika och hundeländet heter Atlas. Man kan inte se vilket som är fram eller bak på honom men matte säger att han är ljuvlig.Hon borde allt gå till optikern.
När jag löpte tyckte jag att han var en kanonkille nu är han en i mängden.
Men Ulrika och jag har ett fint själarnas gemenskaps förhållande. Hon sa till min matte i går på tävlingen att hon ville ha mig hemma i soffan och bara gosa med. Det är en tillvaro som jag verkligen skulle vilja ha men matte sätter ner foten och inbillar sej att jag skall ARBETA! På tal om tävlingen ja...finns inte mycket att orda om egentligenmen jag bjuder på en kort resumé. Jag hoppade sådär lite segt i första klassen det var som en bassäng på gräsplanen. MEN jag vände efter en tunnel och var så illa tvungen att gå in i den igen för det luktade mystiskt. Jag kollade sedan ut från tunneln lite försynt och smet in en gång till sedan hoppade jag de resterande hindrena galant. Jag tyckte själv att min insats var mer än strålande och fick korv men matte var inte helt nöjd. I den andra klasen hade jag bättre fart och den plan var torrare. Jag hatar nämligen när det skvätter vatten på magen.Men i slalomet missade jag en port sen ville jag inte göra om det så jag borrade ner mina tassar i marken och markerade tydligt att slalom inte är min grej så vi hoppade klart banan. Jag fick korv och blev diskad. Det var då matte noga övervägde om inte vi behöver en stödfamilj ändå....
I kväll var vi och tränade med matte, pälsänglarna och Helene jag gjorde strålande insatser och matte har nu en teori om att jag kanske har tävlingsnerver. Allt funkar nämligen. Syrran var alldeles till sig av lycka över att få träna igen och gjorde allt och lite till för att inte säga för mycket...Lilla pälsbollen Wilda vallhund klarar slalom bättre än mig trots att hon bara är snart ett år. Matte suckar av avund:-)Jag påminner henne lite försynt att Wilda aldrig skulle drömma om att ligga under täcket fram till lunch om det regnar ute...

Pälsänglarna!

I dag åkte syrran och jag med matte hem till Helene och >Pälsänglarna Wilda och Mitzie. Änglahunden Luna fattas oss förstås men Mitzie är en liten goding och är faktiskt Lunas systers dotter,dotter. Vi förväntade oss att Kajsa skulle bete sig illa men hon accepterade lillhunden direkt. Vi nästan svimmade i takt jag och mattarna. Efter en stund hemma hos dem åkte vi hela högen till djuraffären och köpte nya halsband åt mig och syrran i lack. Ett rosa till mig för det gör sig så vackert mot min stålgrå päls och ett giftgrönt till syrrans obestämda råttfärg.(Matte dementerar å det bestämdaste: limegrönt till lilla vackra Kajsas brun/beigepäls gjorde sig minst lika fint.) Vi fick också ett rökt gigantiskt märgben eller rättare sagt en höftknöl från en oxe. Så tung att vi inte kan släpa in den från trädgården men ack så god! Givetvis passade vi på att tjyva i affären! Lite gottis. Matte sa att ALLA snatterier polisanmäls men ingen såg oss. Tur det för jag vill inte tillbringa semestern i finkan. Helene passade på att väga pälsänglarna. Det lilla tjocka djuret Wilda väger fortfarande nästan ÅTTA feta kilo! Lillvalpen matchar mina dryga fem. Med andra ord är hon en stor tjej nu. Matte vägde inte oss för Kajsa var så upprörd i butiken över en rejäl Rottweiler som hon tyckte saknade existensberättigande. Till saken hör att den inte var en riktig hund utan en verklighetstrogen gosehund. Jag fattar inte vad som försigår i syrrans begränsade hjärna.
Nåväl vi åkte sedan vidare till vår nya klubb Jönköpings Brukshundklubb. Där finns det nog riktiga Rottisar tror jag. I dag var det dock tomt på parkeringen vilket innebar att vi fick rusa runt och leka helt utan koppel. Sedan tränade matte oss en och en. Jag gjorde mitt livs slalom,var som en vessla! Fick därmed god Bullens Pilsnerkorv och många pussar. Det var jag värd.
Syrran är så glad att man kan tro att hon är en vallhund! Hon vill träna, träna och träna. Matte vill inte att hon skall ta ut sej. Hon har ju som sagt precis kommit hem från mammaledigheten.
Efter träningen gick vi en runda i skogen. Mycket rolig skog med fina stigar och mycket lövträd. Lillvalpen är lite väl frimodig så matte tipsade Helene om att man kan gömma sig för sin frimodiga valp. Då brukar de tänka sej för innan de drar i väg på egen hand. TRO mej jag vet! Denna barbariska metod användes flitigt under min uppväxt. Får väl lov att tillstå att den funkade rätt bra.
I dag hjälpte syrran och jag till, vi tyckte att Helene var väldigt underhållande när hon gömde sig på så enkla ställer som bakom en trästam vid stigen. Vi inkasserade massor av korv. Lilla Mitzie tyckte det var kul att vi hjälpte till och blev faktiskt mer uppmärksam på sin matte. Matte är trots allt inte bara korkad. Innan vi gick till bilen höll Helene fast hela flocken och matte drog iväg över ett av fälten som är rejält stort, när hon kom till vägs ände ropade hon på oss. Kajsa drog i väg för kung och fosterland, antagligen livrädd att förlora matte i åtta veckor igen och var därför överlägsen oss andra. Lilla tjocka djuret kämpade tappert med alla sina kilo. Hon vill ju dessutom valla in oss så hon hade fullt upp. Lillvalpen for runt lite som hon ville och knäckte väl inte koden riktigt. Men det kommer. Over and out nu är det läggdax för mig!

Semester!

Förra veckan var rena rama himmelriket! Matte och jag var ensamma i Husvagnen. Den står uppställd precis vid havet, vilket kvittar mig eftersom jag ALDRIG ens skulle drömma om att doppa så mycket som en tass i vatten. Men för mattes del innebär det att hon har nära mellan mig och badet vilket gynnar oss båda. Jag var i högform och HÖGLÖP.Vilket innebar att matte vaktade min gunst med sitt liv. Det kom nämligen en gammal herre av rasen tibetansk terrier och flyttade in några husvagnar upp. Hans tunga hängde ständigt utanför vilket enligt matte tyder på bettfel. Eller någon annan form av handikapp. Jag fattade tycke för grabben i vilket fall. Jag menar det var ju ändå en kille! Han visade stort intresse och hade förmånen att till mattes stora ilska få vara lös på campingen. Hans matte och husse sa att han är snäll. Matte talade om att hans eventuella snällhet kan kosta dem en massa pengar i form av skadestånd om han så mycket som ens tänker tanken på att reproducera sig. Detta var något som jag hade i tankarna hela dagarna fast jag vågade inte yppa det till matte. Hon hade verkligen bestämt sig för att han inte var passande för mig. Jag tänkte på Daniel och Viktoria...deras historia påminner starkt om min. De gav inte upp. Jag tror dessvärre att min amtte är betydligt envisare än kungen. Man kan väl i snälla ordalag säga att relationen mellan matte och tibbens matte och husse var minst sagt frostig. Nåväl det blev ingen kärlekssaga men vi hade det bra ändå.Vi gick på långa promenader varje morgon.Matte bestämde att vi skulle ut klockan 8 varje dag för det blev så varmt på dagen. Då tog vi i regel en rejäl runda längs med havet och hälsade på fåren. jag passade på att äta lite fårbajs vilket får i gång magen så fint, eller så sprang vi i den vackra skogen med små knotiga tallar som av åratal av vind nästan slår knut på sig själva.Vilket jag givetvis ger blanka den i men matte som börjar bli till åren kommen uppskattar sådan där naturliga fenomen.Vi tittade dock på solnedgången varje kväll sittandes på stenmuren bakom vår husvagn. Det uppskattade jag mycket. Jag kände någon slags samhörighet med matte där i stillheten. Jag kanske också börjar bli till åren kommen? Dagarna ägnade vi åt korta promenader varvade med solning vid husvagnen och när matte var på stranden vilade jag i den sköna svalkan i vagnen. Som ni vet är jag en hund med ett stort hjärta och en social kompetens utöver den vanliga vilket innebar att många männsikor på campingen lärde känna mig. Dessa tog sent omsider tag i saken med min beundrare så i slutet av veckan hade han koppel på sig. Slutet gott alllting gott sa matte och kunde pusta ut.
På fredagen kom husse till oss. Jag blev lite glad. Matte åkte i väg direkt med bilen, jag fick pga värmen stanna hemma. Några timmar senare när jag i allsköns ro låg och sov i mattes säng kom min syster Kajsa infarandes och trampade på mig. Jag blev lindrigt sagt uppretad och gav henne på pälsen såtillvida att hon lade sig plattfall på rygg och uppvisade sina hängtuttar. Hon var verkligen tillbaka! det var ingen ond dröm. Hon var så glad att jag blev arg. Hon hängde och klängde på matte och husse som en murgröna på en vägg. Vilket innebar att jag kände att det gällde att bevaka mina intressen. Jag knuffade resolut undan henne och övertog hennes murgröneklängade. Matte och husse kunde nästan inte andas av alla våra pussar. jag sjöng i falsett och Kajsa ylade en trudilutt. Kajsas andedräkt är numer sockersöt, Lena har petat bort tandsten så huggormsdoften är nästan väck. Min andedräkt är som alltid ljuv som en sommardag. Utom när det sitter fårbajs mellan tänderna förstås.Nu orkar jag inte blogga mer för jag skall kolla hur det går för matte med bullbaket. Vi är hemma och allt är som vanligt igen. Vi var på agilityträning i går vilket jag kan skriva om en annan dag. Mina tankar går (när jag har tänkt klart på mitt eget bästa förstås) till Doriz matte som ligger på sjukan och strålas två gånger om dagen. Krya på dej och cyberpussar över hela näsan från mig.