Trauma i Huskvarna!

Det har hänt en gräslig sak här i Huskvarna! I fredags skulle matte prompt ha med mig och syrran till skogen i bergen och springa. Vi stånkade oss fram med matte i släptåg i vanlig ordning. Efter några kilometer när jag hade som roligast skuttandes omkring på ett kalhygge hörde matte ett vansinnigt skrik i från mig. det lät som om någon höll på att strimla mig i bitar. Matte blev livrädd och hittade mig liggandes i gräset skrikandes! Matte höll på att dö på kuppen. Hon tog upp mig i famnen då bet jag nästan henne och fortsatte mitt skrikande så det började ringa i mattes öron. Hon såg att mitt framben hängde så konstigt. Hon tänkte på änglahunden Disney och började gråta. Då såg hon att det andra benet också hängde..hela jag hängde faktiskt. Matte gjorde en sk. ockulär besiktning genom sina tårdränkta ögon. För er som inte är så belästa som jag betyder det att matte tittade på mig noga. Hon upptäckte då ett bett på bogen på mig, precis under halsen. HUGGORM tänkte matte och började springa med mig ylandes under armen och Kajsa helt chockad vid sidan. Efter någon kilometer stannade hon eftersom jag fortfarande levde och kollade lite mer noga då såg hon att det var mer än två hål i mitt skinn och det hade inte svullnat. Däremot var det mörkrött. Matte sprang med hjärtat i halsgropen till bilen och körde hem på två hjul i kurvorna! Hemma ringde hon djursjukhuset som sa att om jag dör så dör jag men många hundar dör inte av huggormsbett och det lät ju faktiskt inte som ett sådant. Matte kunde ge mig cortison för sin egen skull...inte ens matte är så dum att hon ger medicin till mig för att må bättre själv! Jag hade så ont att jag inte kunde gå. Jag hade speciellt ont i ett framben. Matte kände igenom benet och det blev inte värre. Veterinären sa att matte kunde komma med mig om hon ville lugna ner sig. Matte alltså. Husse sa att vi avvaktar, för han är så snål. Lyckligtvis gick allt väl men det är ett mysterium vem som bet mig, jag nosade ju bara runt..En annan sak som säkert får er att gå i taket är att i dag skulle vi ut i skogen igen! Men se den gick jag inte på! När matte släppte oss efter en bit på spåret precis som vanligt vände jag blixtsnabbt och rusade med svansen mellan benen tillbaka till bilen. Ingen lydnadskurs i världen kunde fått mig att lyssna! jag stängde av öronen. Matte kopplade mig och sa att man skall konfrontera sina fobier. Jag följde med motsträvigt totalt livrädd men se, det gick bra. Matte fick bära mig förbi olycksplatsen för där satte jag mig på rumpan. Sedan var allt bra och jag blev en glad hund igen, men jag sprang inte omkring och nosade!

Matte fotograferade mig och syrran i det vackra vädret. Den andra bilden är på syrran och mig med matte i sängen när vi vilar på eftermiddagen. Syrran fjäskar läskigt mycket för matte som ni ser.