Jag mår illa!

I går var vi på utställning i ett regnigt Borås. Fy bubblan! Men också underbart! Lena var där och hade förstås tält med sig proffset! Syrran och jag hade vår bur som också¨är vårt bo med oss som tur var. Där är det skönt att softa. jag vägrar gå ut så matte får i regel "hälla" ut mig. Peter var där! My god vilken lycka jag parkerade förstås i hans knä för Helen har ju älgen i magen så hennes knä är ytterst begränsat för tillfället! Lyra Loppan och Senja var försås med och min syster Evyos. Evyos och jag är ungefär lika prinsesslika fast Evy tycker det är ok med utställningar. Hon har liksom inte fattat att domaren kan vara en presumtiv hundplågare. Mej lurar man inte ser ni! Snygge Jack fick ett cert förstås han är allt en riktig liten läckerbit och jag tror inte jag morrade på honom en enda gång! Syrran var för en gågns skull oerhört skötsam och morrade ingenting på de andra pinnarna, hon hälsade dessutom på tvåbeningarna så artigt så. Imponerande!

Syrran fick pris och var enligt den fule domaren en vacker hund. Jag lider på bordet men mina fans tyckte att jag var relativt lugn, gubbstrutten fick faktiskt mäta mig utan att jag kröp upp i mattes nacke. Men han skrev att jag var en extremt nervös hund! BAH! Nervös jag? Nädå men jag är långsint och förutseende! I skogen häromdagen stack jag mig lite på en pinne på bröstkorgen där jag fick det konstiga bettet vid påsk någon gång, som ni kanske minns? När matte trodde jag skulle dö och fick tinnitus av mitt gallskrik...nåväl pinnen petade till min bröstkorg och jag mindes all smärta som det vore i går! Jädrar i havet vad jag skrek! Matte genomskådade dock min ynklighet och vandrade vidare. Hon har börjat så smått att se igenom mina trick.

Jag lägger med ett vist illamående ut Kajsas rosetter på bild...det är faktiskt inte det yttre som räknas säger mormor utan det inre! Så de så!