Äntligen fint vinthundsväder på gång!

Äntligen verkar det som om vädrets makter lyssnar på mig! Värmen är på ingång och jag stortrivs! Helst vill jag förstås ligga i solstolen på altanen och päsa och ändå ha full koll ut i trädgården. Det behövs nämligen vaktas för i grannhuset bor det flera hundar. dessa stackare har ingen trädgård utan bor i lägenhet vilket innebär att de springer ut och in i huset flera gånger om dagen. Givetvis skäller jag notoriskt ut dem varje gång. Kajsa stämmer i regel upp i sitt karaktäristiska ylande i moll. Hon har verkligen urhundsådran i sig det lilla krypet. På tal om kryp ja! I dag gick jag, syrran, matte och tant Annika på lång promenad i Huskvarna. Det skulle stötats och blötas relationsproblem. My god. Nåväl vi överlevde syrran och jag. Sedan baxades vi in i Annikas Saab och kördes till skogen. De dumma tvåbeningarna trodde de skulle hitta svamp. Men icke. Syrran for omkring som en blandning mellan hare, rådjur och vinthund. jag höll mig som ni vet vis av erfarenhet tätt bakom mätte på stigen. Ända tills jag kände ett svidande som åsamkade mig ett djursikt lidande! En pissmyra på framtassen!!!Matte fick bära mig hela vägen tillbaka, jag var trebent. Fy bubblan vad ont det gjorde. Jag pep men undlät mig inte att skrika rakt ut som när jag blev biten. Nu vet jag att skogen inte är något för mig! man blir biten i halsen, man får pinnar på sig och det kryllar av pissmyror. Bevare mig väl låt mig bli asfaltsdrottning!