Det är mycket nu!

Det är så mycket så här års att jag blir helt slut! Jag orkar inte ens tjata om att få blogga. Vi har varit två veckor i husvagnen vid havet. Första veckan var som sagt underbar. Jag hade matte bara för mig själv. SEN kom syrran och vände upp och ner på allt! Hon är som ett frimärke på matte, tror väl att matte kommer att försvinna eller nåt annat korkat.Jag ahr haft fullt uppa tt bevaka mina intressen!
Matte kan gärna försvinna det gör ingen större skillnad. Jag kunde tex packa min lilla kappsäck och flytta till Peter och Helene i Nossebro.Numer lockar inte det alternativet så mycket pga av att de har en egen människovalp som stjäler uppmärksamhet. Men om två veckor träffas vi och jag hoppas innerligt att Peter är sådär härligt skäggig:-) Om Nossebro inte är aktuellt som en fristad från min isdrottning till matte vet jag att jag är innerligt välkommen till Sollibollan i Göteborg och hennes hunddagis.
Alternativ tre är min senaste kärlek på lite närmre håll där jag överväger ett stödboende sådär varannan vecka är hos en ny klubbkamrat som ser ut som en svart golvmopp. Han har dreadklocks...Ja inte matten då alltså! Matten heter Ulrika och hundeländet heter Atlas. Man kan inte se vilket som är fram eller bak på honom men matte säger att han är ljuvlig.Hon borde allt gå till optikern.
När jag löpte tyckte jag att han var en kanonkille nu är han en i mängden.
Men Ulrika och jag har ett fint själarnas gemenskaps förhållande. Hon sa till min matte i går på tävlingen att hon ville ha mig hemma i soffan och bara gosa med. Det är en tillvaro som jag verkligen skulle vilja ha men matte sätter ner foten och inbillar sej att jag skall ARBETA! På tal om tävlingen ja...finns inte mycket att orda om egentligenmen jag bjuder på en kort resumé. Jag hoppade sådär lite segt i första klassen det var som en bassäng på gräsplanen. MEN jag vände efter en tunnel och var så illa tvungen att gå in i den igen för det luktade mystiskt. Jag kollade sedan ut från tunneln lite försynt och smet in en gång till sedan hoppade jag de resterande hindrena galant. Jag tyckte själv att min insats var mer än strålande och fick korv men matte var inte helt nöjd. I den andra klasen hade jag bättre fart och den plan var torrare. Jag hatar nämligen när det skvätter vatten på magen.Men i slalomet missade jag en port sen ville jag inte göra om det så jag borrade ner mina tassar i marken och markerade tydligt att slalom inte är min grej så vi hoppade klart banan. Jag fick korv och blev diskad. Det var då matte noga övervägde om inte vi behöver en stödfamilj ändå....
I kväll var vi och tränade med matte, pälsänglarna och Helene jag gjorde strålande insatser och matte har nu en teori om att jag kanske har tävlingsnerver. Allt funkar nämligen. Syrran var alldeles till sig av lycka över att få träna igen och gjorde allt och lite till för att inte säga för mycket...Lilla pälsbollen Wilda vallhund klarar slalom bättre än mig trots att hon bara är snart ett år. Matte suckar av avund:-)Jag påminner henne lite försynt att Wilda aldrig skulle drömma om att ligga under täcket fram till lunch om det regnar ute...