Undret har skett!

Jag börjar baklänges: Lördag. Tävling i Lindsberg. I vanlig ordning gjorde syrran ett bejublat uppträdande i hoppklassen. Trots dyblöt gräsmatta. Dessvärre REV hon ett hinder. Hur i hela friden det gick till vet vi inte. Hon hade dagens bästa tid och blev faktiskt fyra trots sina fem fel. Jag hoppade och sprang genom tunnlar i relativt lugnt tempo tack vare det blöta gräset. När det var en tunnel och tre hopphinder kvar stack jag ut bland tälten. Matte fattade ingenting. Sen kom jag tillbaka och hoppade klart. Fick massor av korv trots min lilla avstickare. Det kom fram en dam som berättade för matte att jag hade ramlat inne i tunneln det var fullt med vatten i den och därefter rusat ut bland tälten. Matte tror inte det hade någon större betydelse. Jag hann med att hälsa på i flera tält. Det var trevligt. I agilityklassen gick jag ut hårt, matte märkte att jag var revanschsugen (gjorde jag inte alls: matte)Jag klippte hela agilitybanan utan så mycket som ett fel dessutom i ett bra tempo. Det var inte bara mitt första noll-lopp i agilityklass utan även mattes, vilket säger mer om matte än mig!
Min tid var fyra sekunder under idelatiden vilket innebar ett femtepris. Matte valde som pris en liten väska att ha på kopplet så jag kan bära hennes nycklar och våra bajspåsar. Matte har inga bajspåsar.
Syrran tog en tunnel från fel håll och blev diskad vilket kändes bra för mig. Jag fick kopiösa mängder korv och lät mig nådigt bäras bort från banan till vårt tält med tassarna i kors. Jag till och med blundade. Flera människor uppmärksammade mig och syrran och sa att de blev glada över att se oss på banan. Matte tyckte förstås att Lindesberg var himmelriket på jorden.
När vi kom hem var vi så trötta att vi sov hela eftermiddagen, kvällen och natten samt fram till lunch dagen därpå. Syrran tar på sig ansvaret att hålla reda på allt vad som händer på tävlingsplatserna så hon är helt utmattad när hon kommer hem. Jag blev mest trött av all korven. Vi åkte till Lindesberg från Västerås där det är den årliga rasutställningen. Tanken var att Lyra och Helene skulle varit med och att vi sedan skulle åkt tillbaka till Västerås men matte hoppade över det när hon fick åka ensam med oss.Vi sov en natt på Lövudden i en stuga med 7 tvåbeningar och 12 pinnhundar bla syrrans lille prins. Kajsa gick direkt in i mammarollen och hade fullt upp att sköta om den lille talibanen. Vår älskade Peter (Lyras husse)var där och var sådär härligt orakad som jag älskar. Jag var i extas! I morgon är det slut på friden för då kommer Mozart och skall vara här! SUCK! Han är mer vild än tam.Jag får ta i med hårdhandskarna tror jag...