Här är allt lugnt nu för tiden. jag är av med mitt bandage och livet går vidare trots min skadade sporre. I helgen är det så dax för syrran att göra bort sig igen på sin första inomhustävling. Jag få¨r väl hänga med som sällskap, matte skall höra om hon kan efteranmäla mig. jag visade mig på den styva linan i söndags på Kajsas träning. Jag har kommit över min rädsla för rasande hinder. Matte säger att jag utvecklas positivt; det tog bara knappt ett år från det att jag välte ett hinder över mig själv till jag vågade hoppa igen. jag jobbar som ni vet med mitt inre. kognitivt som det heter. Lugnet avbryts dock i bland när valpen Mozrt kommer hit. han är faktiskt en kul kille. Jäklar vad vi leker med honom. Jag tröttnar fortare än syrran, syrran och valpen kan leka hur länge som helst. Han är outtröttlig verkar det som. Jag är mycket nöjd när han blir hämtad. Har alltid en liten oroskänsla av att han kanske trots allt kommer att flytta in här. Matte säger att det inte är så men jag vet inte om det går att lita på henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar