Jag lever!

Som ni vet har jag varit nära döden den här veckan. Jag har linkat fram på tre ben och gladeligen viftat med min bandagerade tass till matte och husse. Matte pratar om att jag försöker dra fördelar av min skada sk. sjukdomsvinst. Hon vet inte hur det känns att knäcka klon på sporren. det är inte många som vet det. Varje kväll har matte klippt upp bandaget och lagt om det igen. Ni som vet vem min matte är kan förstå min rädsla när matte har en sax i handen och mitt smala ben i ett fast grepp. Jag har ömsom gråtit och ömsom skakat av skräck. Försökt slingra mig ur järngreppet hon har hållit mig i men utan resultat. I förrgår kväll tappade jag äntligen klon och jag slapp bandaget. Nu kan jag inte längre kräva att bli buren ut och upp och ner ur sängen. Matte har i alla fall tagit fram vetevärmaren igen! Vi blir väldigt uppspelta när den körs i micron. Sedan äntrar vi den likt en surfare på sin bräda fast vi har vår vetevärmare i soffan. I dag har vi varit barnvakt åt Mozart igen. Kasja har haft en toppendag med honom jag håller mig undan är inte så förtjust i att smaka på de där vassa gaddarna. Kajsa är inte rädd längre utan busar på som förr! Mozart är med på noterna och det är inte långa sekunder som de tär lugnt i huset.