Inget att hänga i granen...

I går åkte jag och syrran med matte, snygge Jack och hans matte Helene på utställning. Matte är inte så intresserad av denna tävlingsform. SOM TUR ÄR! Sollibollan mitt största fan lovade att visa mig. Syrran går inte med någon annan än matte så matte var så illa tvungen. På utställningen fanns en massa kompisar! Min Lena och en massa hundar, Skogsvillarna som hade satt upp ett tält till oss som tur var för det var en regnig dag, Lyra och hela hennes familj. Jag är som ni vet helt över öronen förälskad i Lyras husse. Han är alltid så härligt orakad! Jag blir tokig av att gno mig mot hans skäggstubb. Jag vet att han struntar i att raka sig när han vet att vi skall träffas. Det är kärlek det! Sollibollan har inget skägg, inte Helen eller Lena heller men de är goa ändå. Kajsa hade fullt upp att hålla ordning på tävlingsplatsen och var väldigt upprörd över att det fanns så många fluffiga Afgahner i ringen bredvid. Jag försökte tala om för den imbecilla råttan Kajsa att det finns Afgahner som INTE är talibaner. Men det går liksom inte in hon är så rabiat och enkelspårig. Jack vann championklassen för pojkar så klart! Han är en liten läckerbit. Han blev näst bästa hane. Han borde blivit bäst förstås men domaren hade nog grå starr. Det visade sig i vår klass där vi tjejer åkte ut på löpande band. Jag hade för ljusa ögon t.ex. Mina ögon som är så oerhört utrycksfulla och vackra. Syrran hade en obestämd färg och var för lång. Hon som har så fin strömmingsfärg. Lyra for ut med buller och bång också. Matte tog ett snabbt beslut om att inte ta till våld mot domaren men att härmed avsluta vår ack så korta utställningskarriär. Detta borde vara hot stoff i nyhetsvärlden. TT ringer nog när som helst. Nyheten kommer att kablas ut i hela världen som det heter. Förnedringen skall aldrig mer upprepas. Jag går alltså i pension kan man säga. Syrran får ägna sig åt sin agility. Där är i alla fall vi hundar och matte glada! Jag gillar ju agilitytävling eftersom jag får korv oavsett hur många hinder jag hoppar och tillfälle finns ju att mingla lite under loppet bland publiken och tjyva gottis. Det går inte när man skall traska runt i ringen. Sollibollan och jag var ett fint par annars, om det nu inte hade varit för mina ögon då och lite annat trams. Jag har då aldrig sprungit så elegant och stått så fint på bordet. Men domarens grå starr satte käppar i hjulen. Minst sagt. Min behållning av dagen var ändå att möta mina fans. Jag träffade också min förstfödda lille prins! Teodor! Matte nästan grät så vacker är han. Chokladbrun med mitt vackra ansikte! Vi tog familjebilder som går att se på Jacks blogg. I dag har vi varit ute på en 1,5 timmas familjepromenad matte, husse, jag och syrran. Vi mötte bl a en 10 veckors dvärgtax. jag snackade lite förstånd med den medan Kajsa skällde ut den efter noter. Som vanligt alltså och hon undrar varför hon inte har någon fanclub...

Bilderna är en liten kavalkad över gårdagens magplaskutställning! Good bajs till alla utställningar! Om jag är en dålig förlorare? Inte på något vis men att ha en domare som inte ser är väl inte ok???