Nu regerar jag igen!

Jag har snart varit hemma i Buskvarna i två veckor och äntligen har skrivkrampen släppt! kajsa tror att jag ahr kämpat emd att komma på det nya lösenordet, vilket var busenkelt! ;Kajsa- Kavat. Snacka om att ha dålig fantasi! Trots allt får jag lov att motsträvigt erkänna att syrran hade oanade talanger gällande själva bloggandet. Sen har jag överseende med att hon har spridit några lögner om mig men hon vill förstås komma i bättre dager själv genoma tt slänga skit på ofelbara mig. Men med min enorma generositet så låter jag det passera. Ni som läser vet ju att jag är ett underverk som är hitsänt av någon högre makt. Därom tvistar inga lärda.

Nåväl ni vet att jag nu har förökat mig. Jag har väl kasnke inte gått in för mammarollen sådär vidare värst bra. Jag prioriterat mig själv först. EGEN tid är viktig. Speciellt för mig. När jag under pompa och ståt skjutsades hem av Lena ösregnade det och åskan gick, jag är tämligen övertygad om att det var Jönköpings komun som firade min hemkomst med fyrverkerier från Rådhusets trappa. Precis som de gjorde när Jönköpings kommun fyllde 700 år. Konstigt nog stod det inget om min hemkomst i tidningen. Inte heller fick vi poliseskort genom staden. Mycket märkligt men det beror kanske på de stora besparingskraven kommunen har framför sig.

När Lena parkerade utanför vårt hus kom matte utfarandes och ryckte ut mig. Jag blev lite chockad och gjorde inte en min. Det tog ända tills morgonen därpå när jag vaknade och upptäckte matte och husse och min syster i sängen. Jag blev så glad så glad så att svansen nästan trillade av. Jag luktade hund och hade hängtuttar som nu är nästan borta sedan är jag bred som ett matsalsbord över ryggen. I helgen träffade jag Ville han luktade gott, så matte inspirerades av honom och badade mig i söndags, så nu luktar jag samma gamla vanliga ljuvliga Sally igen. jag är däremot om möjligt ännu mer borstämd. Matte tycker jag är odräglig, jag gnäller mer och uppfodrande dissar mitt gamla gottis det fanns betydligt bättre gottis i Kode. Matte misstänker att jag blev rejält bortklemad av många i den stora härliga Qvickelyckan familjen. När vi är ute och går vägrar jag ha sele, drar ner min nacke och drar som en mindre slädhund eller som Lunas matte sa: Sally är som en stridsvagn! Matte tycker dock att jag har blivit lite bättre men fasar för mina kommande utställningar. I helgen fick jag följa med som sällskapsdam på agilitytävling. Härligt att komma ut och visa upp sig igen! Matte tänkte att jag kunde ha mitt fina strasshalsband på mig. Men se det går inte om min hals längre! När man klappar mig dallrar det om mig. Som om jag var fylld av gele. Jag är liksom mycket mer Sally nu. Mer att älska vilket är toppen. De tvåbenta skall vara lyckliga över det! Syrran började löpa i husses hand i lördags så nu kommer jag att figurera som stand in på hennes agilityträningar framöver. På torsdag blir det träning med Sanna och den gruppen som tävlar lite. På söndag är det enskild träning med Emma som matte tycker så mycket om kanske beroende på att Emma gillar Kajsa...Emma är med andra ord en konstig prick! Jag hoppas på mycket köttbullar och korv så får vi väl se om jag gör mitt bästa eller inte. Jag är ju liksom jag! Det är en ynnest för er som har den stora äran att fått lära känna mig! Glöm inte bort det!