Äckligt självgod syster!

I dag packade matte träningsväskan igen! jag är som sagt pigg och alert och ställde mig vid dörren gnölandes och gråtandes. Släpptes ut i trädgården men ville ju åka med till hundklubben. matte sa att jag inte fick följa med eftersom Kajsa skulle tävla. När jag är med är det jobbigt eftersom jag skall vara med precis överallt. Jag gnäller och rafsar uppfodrande efter att bli utsläppt ur Fort Knox (vår bur). Matte finner det aningens jobbigt. Sedan påstår hon átt det är jobbigt att ha med mig eftersom jag skall tjyva fika av alla hela tiden. Jag fick alltså stanna hemma. Matte åkte med lillsyrran på tävling. Syrran kommer hem på eftermiddagen så uppjäst med magen full av korv och köttbullemacka att hon nästan sprängs. Hon sover nu som en spädgris för hon har umgåtts med en massa hundar hela dagen. Det är å väldigt jobbigt för den fegisen. Jag har varit hemma med lillmattarna. Som sagts tidigare så finns det inte mycket till rättvisa i min verklighet. Nåväl syrran är inte bara uppblåst av gottis utan av mallighet. Hon lyckades göra ett snabbt noll-lopp som placerade henne 4:a. Hon hade tre läskigt snabba vallhundar före sig. Hon sprang 4,15m/sekund. hade 15 sekunder till godo till den utsatta referenstiden. det är visst nåt slags rekord för henne och matte. problemet är visst att hon inte vill vara för långt från matte. Vilket innebär att matte måste öka takten. Ha ha! Det är ju omöjligt så syrran ska få träna med köttbullar på ett fat framför hindren så att hon vågar släppa matte. Ja som ni hör så är hon en ynklig hund. På bilden kan ni se att hon ändå var rätt självgod efter sitt lopp! Jag tycker mig se ett leende på läpparna.