Någon har flyttat in i min kropp!

I dag var vi på kurs med matte syrran och jag. Vanligtvis är jag bara med vid sidan av eftersom mina begränsningar i den ädla agilitysporten har varit ganska stora delvis pga en traumatisk upplevelse för några år sedan.Jag fick ett hinder på mig! Sedan dess har jag inte varit så intresserad av att träna. MEN under sommarfen har jag fått följa med och hoppa lite ändå och tycker det är sååå jätte kul. Därför fick jag vara med och träna för Kajsa favoritfröken Emma. Matte förberedde Emma på min oduglighet men tyckte det kunde vara kul att få lite tips. Vi skulle träna på en agilitybanan klass 2. Matte sa att jag inte ens klarar en klass ett bana så vi skull ta halva banan i taget. Jag fräste på för kung och fosterland så matte hann inte stanna mej. Hon är ju rätt långsam som ni vet! Banan fixade jag enkelt och med stor glädje och ingen korv. Undrens tid äro icke förbi. Matte är rätt säker på att någon död hunds själ som varit duktig på agility har flyttat in i min kropp.Efteråt är det mysigt för då får vi vara ensamma med matte sitta i knäet och äta wienerkorv.Mitt belåtna leende på vinthundsläpparna är värt mycket säger matte som inte riktigt litar på att min goda förmåga skall hålla i sig men att njuta av dessa stunder måste man ju få göra oavsett hur jag ämnar bete mig i framtiden.Mattes kurskamrater har sällan skådat en så självbelåten hund som mig.Det är nog sant tror jag.