Över Buskvarna blåser nordan från Vättern kallt och snålt. Vi har haft två dagars respit från långa promenader. Inte enbart tack vare att matte har ett gott hjärta utan snarare att hon själv fryser som en vinthund och att hon har haft jättemycket på jobbet och med det andra. I dag kom hon hem i tid och klädde på oss vära tröjor. Hon hade bestämt att vi skulle gå till skogen. Vi strejkade unisont syrran och jag. När vi hade dassat av oss ca: 100 meter hemifrån tyckte vi det var på tiden att vi vände hem. Men icke! Vi förfrös nästan, jag hoppade ynkligt på växelvis två och tre ben, syrran kutade som Ringaren från Notredame och till slut veknade matte och vi fick gå hemåt. DÅ pinnade vi på för kung och fosterland. Ingen kramp någonstans. Matte tog oss under vardera arm och bar oss någon hundrameter förbi huset så fick vi gå till fotbollsplanen som är konstgjord och alltid plogad. Där fick vi springa lite sen fick vi gå hem. UTAN problem. Matte tycekr det är ett mysterium att några hundra meter åt ett håll innebär förfrusan hundben medan de tinar uppp några hundra meter åt andra hållet. Hon misstänker att det är psykosomatiskt...Jag vill bara påpeka att termometern visade på polartemperatur runt -4 grader.Celcius.
2 kommentarer:
Det är ju fruktansvärt! Jag förstår inte varför vi tvingas ut i kylan! Jag skulle kunna kissa i duschen om jag bara fick. Men nej då, man ska ut och kissa. Så kallt att gullan nästan fryser fast i marken när man kissar!
(Jag ska INTE tala om för henne att det just nu är -21 grader här! /Matte)
Vi ville önska er en god jul & gott nytt år.. //stefan & brorsan
Skicka en kommentar