Magen växer...

Matte är synnerligen stressad av arbete, skolan och politiken därför hinner hon inte följa mitt välsignade tillstånd så detaljrikt som jag hade hoppats på.

Mitt tillstånd är i alla fall välsignat. Magen är som en liten tennisboll på kvällen. Ryggen är bredare än vanligt och jag är trött. Men det beror inte bara på bäjbysarna i magen utan på att vi har det synnerligen kallt i Buskvarna. Många minusgrader gör att jag blir trött: matte klär på mig en jacka när jag skall ut i trädgården och mina öron och bakben som är tämligen hårlösa blir som sagt ollonlila i kylan. Men promenader är bra för blivande mammor säger matte . I morgon slutar hon tidigt och har dyrt och heligt lovat oss att åka till den stora skogen på en lång promenad. Det blir väl sådär kul...

Matte har pratat med Lena och hon är glad att jag har

valpar i magen. Hon ska förstås behålla en flicka! Det är precis som jag har befarat; hon ångrar sig i djupet av sitt hjärta att hon en gång var dum nog att sälja mig till matte och husse! Det måste ha varit tuffa 3,5 år för henne att bara få träffa mig på någon enstaka utställning och valpträff. Hon har ju som så många andra liksom fått tanka lite Sally-kärlek vid dessa tillfällen. Matte säger att jag är läskigt egocentrisk men det bryr jag mig inte om ett endaste dugg. Jag vet ju hur saker och ting ligger till. Matte får väl se själv hur det är att leva ett liv utan mig klistrad vid sidan på natten, utan mina vackra klotrunda lemurögon som stirrar stint och utan mig som tjyvar mat närhelst det blir tillfälle. Hon får också smaka på hur det är att inte få den uppståndelsen som det alltid blir kring min prinsessliknande varelse vid möte med nya männsikor. Matte säger att hon med lätthet kommer att överleva dessa 8 veckor och att hon skall passa på att njuta av det fria livet ihop med Kajsa. Ha ha!