Matte är inte pigg. Det fräser om henne och hon hostar värre än mig när jag har ätit gräs. Därför åkte hon och lillhusse och hyrde film. Lillhusse har dessutom feber vilket innebar att han fick hyra två filmer. Matte nöjde sej med filmen Marley och jag. Hon konstaterade rätt snabbt att den kunde ha hetat Sally och jag om jag bara hade vägt sisådär 40 kilo mer än mina dryga 5. Marley var en (inte ouppfostrad utan ouppfostringsbar)labrador som hade ett stort hjärta men som ställde till det för sin husse och matte. Väldigt bra film, Kajsa och jag var helt vakna under hela den 1timma och 50 minuter långa filmen. Givetvis skällde vi ut den där stora fula hunden med jämna mellanrum. Jag menar att det finns en gräns för vad stora gula hundar får gör i vår TV! Vi var minst sagt utmattade efter filmen. Matte grät en skvätt på slutet då Marley begravdes. Något som vi inte fattade riktigt, syrran och jag. Matte kände igen vissa sekvenser då i detta fallet matten i vårt fall husse ville skicka tillbaka jycken. Vilket har hänt i det här huset då Kajsa massakerade husses gamla fula skinnsoffa. Matte klargjorde dock vid detta olycksaliga tillfälle som nu borde vara preskiberat, att om vi skall flyttas flyttar matte med. Kanske kan det var ett kommande tema i spiontidningen Härliga Hund? Vad händer när hundar orsakar äktenskapliga konflikter??? Nåväl kvällen var bra men nu är vi helt slut efter denna filmkväll!
Bilden visar en sekvens ur filmen men kunde lika gärna vara hämtad från Buskvarna förutom att jag är mindre och matte betydligt större än Jewnnifer Aniston!
3 kommentarer:
Min matte har inte vågat se filmen eller läst boken, fast alla säger att den bara är lite sorglig på slutet. Hon bölar så mycket när det gäller djur. Men människomord har hon inga problam med....
Tycker hela Härliga Hund borde handla om dig faktiskt. Tänk vilka artiklar; grannarna står inte ut, husse vill flytta, leverpastejen mystiskt försvunnen i affären... Massor kan man skriva om dig. Fast min matte tycker fortfarande att din matte kan skriva krönikor till Doggyworld!
Sjuk matte, ja då får man hoppas att det inte är nöff-nöff... Våra vovvar verkar faktiskt vara rätt bra på att skilja på riktiga hundar och hundar på TV. Men ibland kan det hända att dom ligger och sover i soffan och väcks av hund-ljud från TV:n, och då brukar det ta några sekunder för dom att koppla.
Jag började läsa boken och den hade nog inte slutat som den gjorde om jag hade fått vara Marley's Fröken Lotta... Vi kan ju konstatera att hans ägare och jag inte har riktigt samma syn på hur hunduppfostran ska gå till (som du ju vet, älslings-Sally...). Längtar hemskt efter dig min lilla raring, även om jag sedan min födelsedag somnar till dina idolfoton...
Skicka en kommentar