Varning för choklad! 1700 kronor för 40 gram!

Ni vet ju att jag är gränslöst trött på min syster!? MEN i går kunde jag ha förlorat henne. Då kände vi alla hur mycket hon betyder i familjen även om jag gärna skulle skicka hem henne till Kode och Lena i bland. Matte hade föräldramöte på skolan och kom inte hem förren vid halv nio. Då nämnde vår ytterst okunniga husse i förbifarten att den tjyvaktiga byrackan (alltså min syster) hade stulit hans chokladkaka. Matte frös till is och undrade vilken choklad då. Hon kollade i skräppåsen och fiskade upp bland gamla revbensspjäll, som vi inte heller får äta, en tom 70% chokladkaka. Matte slängde nästan ut husse i garaget men sansade sig och ringde veterinären som givetvis inte svarade, sedan satsade hon på att få tag i Lena som faktiskt är Kajsas ägare även om matte negligerar detta faktum. Jag påtalar detta ofta eftersom jag anser det vara en viktig del i rangordningen...Lena ringer sin veterinär som alltid finn på plats. Matte får under tiden tag på djursjukhusveterinären och kastar in Kajsa i bilen och far iväg på två hjul. I detta läge var inte husse så värdefull kan tilläggas. På sjukhuset vägs syrran in med en matchvikt på 5,8 kilo. Ja ni hör själva vilken bjässe jag har att tampas med.

Sedan fick matte och Kajsa gå in i ett litet rum där Kajsa fick äta massor med god burkmat. Matte sa att det var tur att det inte var jag för det skulle aldrig falla mig in att äta något överhuvudtaget hos veterinären. JAG vet ju att de är ute efter mitt/våra liv. Det har min tröga syster inte listat ut så hon glufsade på vanligtvis upp all mat. Sedan fick hon ett stick i nacken som hon inte kände vilket också är märkligt så jädra ont som det gör att få sprutor. Matte varnade för brandsirensliknande tjut men inte ett pip undlät sig Kajsa att yttra. Matte säger att Kajsa är en tapper hund. Vilket man inte kan klandra mig för att vara...Matte glömmer aldrig mina dödsskrik när min mage röntgades efter mitt mumsande på en död fisk. Hon har tjut i öronen än trots att det var tre år sedan.

Tillbaka till chokladtraumat: syrran började kräkas av den sprutan, hon kräktes till den milda grad att hennes pinnben inte kunde hålla henne uppe. Matte stöttade och till sist slutade hon att kräkas. Det luktade choklad på hela djursjukhuset. I detta ögonblick var husse till salu.

Kajsa saknar som ni vet prinsessfasoner vilket innebär att hon repar sig snabbt. Hon drar alltså inga fördelar av sin situation. Sk sjukdomsvinster vet inte hon vad det är. Till skillnad från mig alltså. Slutligen fick hon flytande kol insprutat i munnen. Hon glufsade glatt i sig alla dessa portioner med kol, jag tror hon trodde att hon tjyvade. Hennes motto är att allt tjyvat är gott. Efter det vägdes hon och hon hade spytt upp 3 hekto förutom all burkmat. När matte och Kajsa kom ut från Djursjukhuset kom det en hare skuttandes vilket gjorde att Kajsa blev jakthund i stora mått och började gapa och skrika och blev plötsligt pigg igen. En liten varning till alla tvåbenta gottegrisar alltså: PASSA era tjyvaktiga byrackor om ni äter mörk choklad! Såvida ni inte är trötta på dem förstås!

Detta kan vara ett bra tips till spiontidningen Härliga Hund att ta upp. Matte och jag har redan fått förhandstips om vilka sidor vi inte skall läsa i nästa nummer! Tänk ändå vilken fin service de har för sina ängsliga sina läsare! Eller så kanske den där redaktören har insett vilken ära det borde vara för tidningen att en så vacker, ödmjuk och intelligent hundprinsessa som jag läser deras tidning.

Jag inbillar mig att jag kan tillföra många bra tips för alla landets hundars väl och ve om de vill ha min hjälp. Redaktören i egen hög person har påpekat i en kommentar att jag har stavat hennes namn fel. Vilket jag finner högst osannolikt så det lämnar jag bakom mig. Misstanke föreligger därmed att hon har koll på mina förehavanden. Det är nog vansinnigt fascinerande för en vanlig hundvän att se så vackra bilder på en så ädel och grann tik som mig. Det bjuder jag på.

I eftermiddag har vi varit på klubben och tränat inför Kajsas tävling på lördag. Jag bevärdigar som ni vet inte tävlingsarenorna med min närvaro. Det är för lite korv på tävlingsbanan för att det skall passa mig. Men träna lite och glufsa i mig gottis är inte helt fel! Jag är som vanligt otroligt nöjd över mina prestationer. De är alltid lika lysande.

Slutligen bör tilläggas att chokladen som Kajsa först åt upp och seden spydde upp kostade 1700 kronor att bli av med. Det var max 40 gram. Vilket borde inbringa ett bra kilopris....

Matte fotograferade på sjukhuset men någonstans har även jag en gräns! På min blogg ska vi inte ha bilder på spyor!

I stället ser ni hur jag gosar med Lena, min och syrrans uppfödare på helgens valpträff och ytterligare en bild som visar syrran från sin bästa sida. Morrandes:-)