söndag 23 maj 2010

Hänryckningens tid!




Helgen har jag och min husse och matte tillbringat i stugan. Där trivs jag. I Lördags morse gick matte ut tidigt och lade ett blodspår till mig. Det var några hundra meter långt, vilket inte låter så mycket men för en nybörjare som mej (vad gäller blodspår förstås!)är det fullt tillräckligt. Efter några timmar fick jag ta på mej min gula arbetssele och jobba med spåret. Det gick som en dans förstås.Jag var som vanligt oerhört nöjd med min bedrift. Jag glömde förresten berätta att jag passade på att jaga upp en mård i ett träd när jag var ute och gjorde min morgontoalett. Matte har aldrig sett nåt sådan märkligt. Jag visste inte riktigt hur jag skulle hantera det odjuret, var både arg och nyfiken på kräket. När jag stod nedanför trädet och skällde tog matte fast mig så historien förtäljer inte vad som kunde ha hänt. Vi firade mormor och stora lillmattes fördelsedag genom att äta lunch hos mormor och Folke. Jag fick givetvis också njuta av mormors goda mat.På eftermiddagen var jag helt slut. Totalt utmattad av spårningen säger matte. DÅ kommer min energiska kompis Luna vallhund med lillasyster Wilda och tvåbeningarna. Kvällen var varm och go och jag parkerade mig i Lunas hussepappas knä. Sedan knoppade jag in i soffan. Vallhundsflickorna fick också pröva att spåra och det gick bra. I dag steg matte upp tidigt och ryckte obarmhärtigt upp lilla mig vid åttatiden. Vi åkte till Aneby för att vara med på agilitytävling. Det blåste snålt och regnet hängde i luften. Det kom en störtskur men som tur är har vi ett tält som vi huserar i på tävlingarna. I första klassen som var en agilityklass, hoppade jag första hindret sedan fick jag nos på något spännade och lämnade helt sonika banan. Matte var chanslös. Mina öron var till bredden fyllda av cement. Matte fick fatt i mig och bar in mig på banan och fick runt mig på ett bra sätt men med en läskigt sträng röst. Vi blev förstås diskade för man skall visst hålla sig till banan när man tävlar.
Matte och Luna fick i den klassen en 5:e placering. I hoppklassen när jag hade vilat upp mej var jag nästan lika laddad som en vallhund. Matte fattade ingenting. Vi rusade runt banan på ett fördömligt sätt men jag missade näst sista pinnen i slalom vilket innebar några sekunders extra tid och 5 retliga fel. Annars kastade jag mig över hinder och slängde mig modigt in i alla tunnlar. Matte var glad som en lärka. Jag var ruggigt nöjd med min insats och fick massor av Wienerkorv.
Luna och matte blev tvåa och hade noll fel. Det var bara en hund till som lyckade med att få noll fel förutom Luna.
Själv fick jag en fjärdeplacering. Det var bra gjort. Jag vann en gosig blå fleecefilt med rosa stickningar. Ett bra pris till en frusen vinthundsflicka!

2 kommentarer:

Katta & Doriz sa...

Vilken tur du har som kan krypa innanför mattes varma jacka! Livet är bra orättvist!
Matte fnissar och säger att hon skulle vilja se dig tävla. Kanske ska du göra en egen sida och visa filmer på alla dina bedrifter. Det skulle roa många! tänk då kunde man äta ostbågar när man tittar på dig och gapskrattar (imponeras menar hon, matte) åt dina bedrifter!

Elisabeth sa...

Va duktig du är när du vill!!!
En varm filt låter skönt när det är kallt